autism partner

Om man skaffar barn med en autist/asperger får man förbereda sig på att ta majoriteten av föräldraansvaret själv + att autistens egna svagheter blir mer påtagliga.

Det ÄR jobbigt med barn. Sömnbrist, skrik, stoj, oro ... Är man då en person som med ansträngning klarar av att arbeta och samtidigt ha ett fungerande förhållande med en annan vuxen, ja då blir det lätt för mycket. De flesta föräldrar tycker att det är påfrestande med barnen men klarar ändå av att skärpa sig och anpassa sig till de högre kraven. Det är inte säkert att autisten klarar av det. Dessutom ökar en autistisk förälder markant risken för att barnen blir mer eller mindre autistiska. Att vara autismförälder är ingen sinekur, och speciellt inte om man måste sköta det mesta själv.

Jag har två vänner som är ett par. Han har asperger. Han är intressant, intelligent, rolig och trevlig (när han orkar umgås). Men han klarar inte av sömnbrist, skrik och andra stressande situationer. Han klarar av att jobba, men efteråt behöver han verkligen lugn och ro för att hålla ihop. Som så många andra autister har han också svårt med många praktiska situationer. Följden blir att hans fru måste kompensera, hjälpa och stötta honom (hushållsarbete, myndighetskontakter etc.) Det hade varit hanterbart om det inte varit så att hon också måste ta hand om deras svårt autistiska barn i princip på egen hand. Nu när barnet är i lågstadieåldern kan ha ta barnet några timmar ensam ibland, men måste då förberedas med en enkel omgivning, barnet piggt och glatt, maten förberedd etc. Han älskar barnet och det märks, men det kräver oändliga mängder energi och tålamod och han klarar helt enkelt inte av det. Tack och lov har kommunen insett hur ensam hon egentligen står i det och har beviljat en del avlastning.

Tyvärr har han uppenbarligen ärvt sin asperger av sin far, som är oerhört fyrkantig. Det gör att det är svårt att få avlastning genom låta barnet vistas hos sina farföräldrar eftersom barnbarnet omöjligen kan följa de strikta regler som han vill ska gälla i deras hem. Som jag förstår det är farmodern bra på att hantera barnet, men hon vill inte gå emot sin man, eller ordna så att han inte är där samtidigt. Och far-son kommer ständigt i konflikt med varandra om de är i samma hus eftersom de områden där de har svårt att ge efter skär sig totalt - och ingen av dem klarar av att vara vidsynt nog att helt enkelt undvika ämnet.

Det måste inte bli här. Och observera att vi tycker om att umgås med dem båda två. Och den lilla tjejen är rolig och charmig, på sitt eget sätt. Men frun hade verkligen ingen som helst aning om vad hon gav sig in på när hon skaffade barn med honom.