autism partner

Min partner har autism. Han är väldigt rädd om mig och omtänksam utifrån vad han ser och saker han vet (hur mkt jag jobbar, att jag har vissa skador i skelett och diskar, sover för lite och liknande konkreta grejer). Varför jag är glad att vi inte har barn tillsammans är för att han skulle ha oändligt mkt lättare att trösta ett barn som har brutit armen än ett barn som är förtvivlat för att det själv gjort något dumt eller elakt. Det finns något att man ska "förtjäna" saker över hans resonemang och med det brister han så tydligt i sin empati. Vi träffades efter 40 och det är i milsvid skillnad på mina behov av att få tillbaka kärlek på samma sätt, idag, och mina behov som 20-åring. Då hade det aldrig funkat och vi hade garanterat bråkat ännu mer om bemötandet av gemensamma barn. Jag har fått säga till honom på skarpen hur kärlek och omsorg om barn funkar när han grott fast i den här "förtjäna-inställningen" till min då truliga och stundtals jäkligt jobbiga tonåring. Hans autism peakar verkligen på just det empatiska "området", men inte i att vara generös, se att någon behöver hjälp eller behöver vila - där är han oerhört generös och tjänstvillig. Han skulle dock aldrig fråga mig om jag vill eller behöver lätta mitt hjärta om något jobbigt. 

Vilken aggressivitet och obehagliga överdrifter! Nej, det är väl klart att tråden inte gör det. 

Att korrekt läsa av intentioner ingår också i empati, vilket dina svar visar är ngt som haltar, och f.ö är en väldigt vanlig brist hos någon med autism. Det handlar inte om empatilösa "monster" utan om de andra bitarna av begreppet "empati", betydligt mindre dramatiska men som såklart gör samspel för alla parter mer utmanande. 

På vilket sätt menar du att det inte är konstruktivt att dementera bilden av att brister i empati nödvändigtvis skulle handla om att vara osympatisk och inte ha medkänsla? De flesta som jag sett lyfta det i denna tråd och andra handlar det framförallt om social avkodning. Det tycker inte jag är något monsterlikt alls utan helt enkelt en svårighet som gör det svårt för båda parter. På vilket sätt används din diagnos mot dig för att min sambo och andra med autism har svårare än jag att tolka andra människor korrekt? Du tolkar ju mig heltokigt när det passerat ditt filter av att folk är "ute efter" dig och alla med autism. Vad är konstigt med att skriva att det helt sannolikt ligger i dina svårigheter att vantolka så?