43 år och oplanerat gravid

Här är en till i samma situation. Vecka 9 nu och är helt förstörd! Bestämmer mig för abort flera gånger om dagen och ändrar mig lika snabbt igen..Tills nästa panikattack över att börja om kommer över mig : ( Pratade med kurator förra veckan men hon kunde ju inte ge så mycket råd tyvärr. 
Är 42 snart, har barn på 13, 11 och 4 år. Orkar och vill egentligen inte börja om så valet vore självklart med hur fan ska jag kunna ta beslutet att avsluta mitt ofödda barn liv? Bara gråter och vore skönt att ventilera med andra i samma situation.

Tack för kloka tankar och råd! Min situation, ja vi har väl egentligen bra förutsättningar. Mannen är inte sugen på att börja om men stöttar i beslutet oavsett. Vi har skaplig ekonomi, stort hus och allt det där så praktiskt skulle det inte vara några större problem.

Min ångest grundar sig mer i tanken på att börja om och allt vad det innebär, med först en graviditet som är mer riskfylld pga åldern (tänker mycket på risken att barnet är sjukt eller att det ska dö i magen) sen, om allt går bra trots allt, en bebis som kräver all tid och uppmärksamhet. Inskolning på förskola med konstant stress över att hinna lämna och hämta i tid och stress över att inte hinna ge alla lika mycket tid och uppmärksamhet (är ett kontrollfreak så den där listan kan göras lång).
Har också jättedåligt samvete över barnen. Tycker nog att tonåringar kräver minst lika mycket tid och uppmärksamhet som yngre barn! Vad ska dom känna och hur kommer dom må? 

Ja förnuftet säger nej! Men hjärtat tvekar så mycket..

Tack Anonym (Hanna) för att du delar med dig. Känns väldigt skönt att höra att allt blev så bra och stort grattis till nya lilla bebisen!

När kände du att oron och tvivlen försvann? Blev det gradvis så under graviditetens gång eller är det först nu när hon är här som det känns helt hundra rätt?

Hur reagerade omgivningen på att ni behöll barnet trots er jobbiga situation? Du behöver inte svara såklart, är bara nyfiken då jag själv oroar mig för omgivningens reaktioner. I vår bekantskapskrets känns det som att det är liksom ok med högst 3 barn sen är man galen om man skaffar fler! Det är inget jag håller med om alls men reaktionerna lär nog bli ganska negativa och det känns som ännu en jobbig grej att tackla.