Frödröjt missfall v6

Jag var med om samma. skulle varit i v 12 men fostren (tvillingar) hade dött i v 6. Bad om aborttabletter med en gång då jag inte ville gå en dag till med det. Aldrig känt mig så lurad av min egna kropp

Ja vi hade varit på tidigt ultraljud i v 6 där vi sett hjärtan slå. och allt såg bra ut. Visade sig att graviditeten avstannade bara nån dag efter det.

Nej inga som helst tecken, hade inga blödningar och hade symtom o så. Kroppen trodde verkligen den var gravid. men jag blev gravid två månader efter det som resulterade i en frisk son 

Tror aldrig man riktigt kommer över det. Det finns alltid i bakhuvudet. Man blir ödmjuk och man lär sig att inte ta något för givet. För mig hjälpte det enormt att prata öppet om det, man kände sig som ensammast i världen men ju mer jag öppnade mig för ju fler hade gått igenom samma. Det är synd att det är så tabu när det ändå är så vanligt.

jag minns inte hur länge jag blödde, däremot visade gravtest positivt i två månader senare innan det blev blankt. Därefter tog det två menscykler sen var vi gravida igen. Vilket hjälpte enormt för psyket. Man var ju rädd att det var något fel på en pga MAt och att man kanske inte kunde få barn. 

denna graviditet slutade i en frisk son.  Efter rul kunde jag andas ut lite grann när man fått konstaterat att allt såg bra ut. Nu är jag gravid med andra barnet och orostankarna finns såklart där. Men man har lärt sig att acceptera att går det inte vägen så är det ju kroppens sätt att ta itu med det, på så sätt är kroppen fantastisk som faktiskt avbryter ett icke friskt foster.

istället för att njuta fullt ut så tar man ett steg tillbaka och tar en dag i taget. Jag vågade inte gå med i nån fbgrupp för tidigt, jag ville inte läsa om fostret i nån speciell vecka och jag vågade inte lita på att folk som för givet sa det kommer gå bra. Man måste våga lita på sin kropp igen fastän den svikit en så hårt.

lycka till. Man är inte ensam