Går det att reparera?

Det spelar ingen roll att ni har barn. Du kommer inte att må bättre över hennes otrohet för det. Lämna henne.

Tänker mest att riva upp ett helt liv. Barnens liv. Det finns ju ändå folk som tagit sig igenom sånt här? Hon valde ju trots att att stanna hos mig, det måste väl ändå betyda något eller är jag bara naiv?

Jättetråkigt. Det är verkligen en svår situation. 

Det bästa vore kanske att gå till en familjerådgivning. De hjälper er att reda ut era känslor. Då kan hon inte heller vrida ur sig så lätt och du får klart för dig om du klarar att vara ihop med henne efter detta. Och om det skulle bli så att ni ändå bestämmer er att gå isär, så har ni bearbetat det redan delvis och det är då lättare att separeras på ett bra sätt. 

Det kommer att hända förr eller senare ändå, men innan dess kommer de må skit för att ni mår skit. Vill du utsätta dem för en fruktansvärd separation eller en normal separation? Gör slut nu innan ni blir fiender på riktigt.

Ja, du är förbaskat naiv. Det är klart det är bekvämt med tvåsamhet när hon kan ligga runt bakom din rygg med vem hon vill. Räkna med att hon ljuger som en häst travar, självklart menade hon det hon skrev till sin älskare.

Det värsta är att jag läst mycket av sånt de skrivit till varandra. Sexuella detaljer, som inte är alls likt samlivet vi har haft, inte en sida jag sett hos henne alls. Om hur de saknat och längtat osv. Men också hur han försökt sluta träffa henne för hon valt mig och att hon sen ändå försökt få träffa honom igen. Det är så obehagligt! Hemma har jag inte märkt ett skit.

Nu är jag jävligt förbannad och sviken just nu, men, man hör ju ändå om folk som klarat sig igenom sånt här. Varför tror du det förr eller senare slutar med separation oavsett? Hon valde ju mig ändå, hon kanske haft nån kris eller något och nu om jag ställer ultimatum fattar hon att hon får lägga av eller så är det slut för gott. Frågan är, hur fan vet jag att hon slutat efter all denna tid hon hållt på!?

Nej nej nej det kommer inte gå väl. Och barnen lider mer av ett förhållande som inte funkar, där du är ledsen över sveket och frun bitter över att inte längre ha en älskare, än att ni går isär snabbt och effektivt utan bråk.

Har själv varit där. Min man hade en vid sidan av under knappt ett år. Vi kämpade i flera år efter det. Hemska år.  Alltså, det blir aldrig detsamma igen. Jag önskar så att jag hade lämnat så snart jag fick veta istället för att stanna pga barnen (och känslor för min man mm)

Att hon inte haft känslor för mannen är bs, det förstår du nog själv. Du kan kallt räkna med att hon ljuger. Varför träffade hon honom så länge annars. Nä, i så fall hade hon träffat honom några gånger och sen hittat någon annan. 

Hon har nog valt att stanna av samma anledning som du nu anger- riva upp ett helt liv, barnens liv?!! Varför? Hon måste ju inte... Du funderar ju på att fortsätta med henne. 

Jag beklagar verkligen den skit du utsatts för och vad du nu går igenom men denna kvinna har inte "bara" varit otrogen. Hon har medvetet valt att ljuga för dig i ett års tid! Fundera själv, gör man så mot någon man verkligen älskar? Vill man få någon att må så fruktansvärt dåligt som du måste må nu, om man ens bryr sig det minsta om den personen? Uttrycket "det här önskar jag inte ens min värsta fiende" känns lite passande.

Hon har aktivt valt att sätta dig i den här skiten och då spelar det, enligt mig, ingen roll om det var för sex eller om känslor var inblandade. Hon är ett jävla svin! Hon är absolut inte en människa du borde lita på, någonsin! Inte för otroheten, utan för alla lögner!

Jag tycker ni borde gå i parterapi/familjerådgivning för att kunna prata om praktiska saker kring barnen i framtiden men jag tycker också att du ska göra klart för henne att det är anledningen. Du vill att ni ska kunna sköta ärenden kring barnen på ett bra sätt och att separationen går lugnt till för deras skull. 

Usch, den där kvinnan är inget att ha!!! 

Ja man blir jävligt förbannad och sviken när den man trodde att man hade en relation med ligger med någon annan och dessutom har så starka känslor.

Jag tror det eftersom det här är en sån sak som man inte kan komma över, det är för mycket. Ett år sa du ungefär eller? Där hon knullat någon annan, hur ofta vet väl varken du eller jag. Kroppsvätskor som smaskar runt när han sätter på henne så hårt så det bara smäller i låren när de stöter emot och hon stönar som hon aldrig någonsin har gjort med dig, garanterat. Och alla orgasmer, alla saker hon testat sexuellt med honom men aldrig varit intresserad av med dig... Nej, sånt kommer man inte över. Och sen känslorna som sagt... Tydligen klarar hon inte av att hålla sig ifrån honom, så att hon skulle ha "valt" dig....? Nej, knappast. Hon har gått bakom din rygg hur länge som helst. Det går bara inte.

Hade det varit ett misstag i fyllan med en person hon aldrig sett varken förr eller senare, kanske hade du kunnat komma över det, men det här...? Aldrig. Det kommer att äta upp dig.

Och vi vet inte om de fortfarande ses, eller? Och om hon gått tillbaka till honom minst en gång så kan hon göra det fler gånger. Ultimatum kan du ställa hur mycket du vill, det kommer sluta med att du kommer att behöva genomföra det förr eller senare ändå, så lika bra nu innan du behöver bli bedragen om några månader eller veckor igen.

Det är inte så att du är värd bättre...?

Känner du att det var otroheten som spökade och gjorde att ni separera till slut eller var det att känslorna dog på grund av den? Känner du med facit i hand att det faktiskt skulle kunnat ha gått? Ni höll ju ändå ihop i flera år?

Vi hade starka känslor för varandra, men min tillit till honom skadades. Varje gång vi försökte ha sex, kände jag hennes närvaro. Jag fick som flashbacks av hur de hade sex när vi hade sex. Jag kunde inte lita på honom. Jag tyckte att han förminskade sveket, han tyckte liksom att han ju hade valt mig och då skulle det vara bra så. Han tänkte inte mer på det som hänt (enligt honom) och då skulle inte jag heller göra det. 

Nej, jag blev misstänksam och svartsjuk. Så fort han var borta på ett ovanligt sätt så mådde jag dåligt. Om han fick en ny kollega som var en ung kvinna, kände jag hur risken ökade att han skulle vara otrogen igen. Jag blev ingen rolig person. 

Min självkänsla påverkades negativt under lång tid. Sakta åt det sig in i mig på något vis att jag var en sämre kvinna; jag var värd att vara otrogen mot, jag var inte värd ärlighet och respekt. 

Kan ge fler exempel.

Nu har jag en man som är underbar och som tar hand om mig och min skadade självkänsla som jag inte lyckats läka. Han både förstår mina frågor och min oro över om han äter lunch med kvinnor t ex. Men ha sätter också sunda gränser för min oro. Han är en sann enhörning. Låt det inte gå så långt TS att du får svårigheter att ha ett normalt förhållande med någon annan i framtiden!