Rutiner

Så mycket/lite som behövs för att få vardagen att fungera. Men att det fortfarande fick mycket över till spontanitet. 
Ser rutinerna som ett stöd, en del familjer/personer behöver mer styrning och rutiner, för andra är det mest ett hinder i livet (läs jag ;) ).
Vad är viktigt för just er? det är det som ni ska fokusera kring. Hur fungerar era barn?
Vi har haft väldigt få fasta rutiner, det har mest blivit vanor, som man kör efter, men inte styr ens liv.

Grundläggande rutiner är ju ett måste kan jag anse. Att det finns tidpunkt för läggning och väckning, hygien, tandborste och måltider. Man sköter skola och kommer hem när man ska. Annars skjuter ni er i foten när barnen blir större och ni plötsligt tycker att det ska finnas rutiner och dom skiter fan i det. 
Sen i övrigt kan nog andra saker få vara flytande och liksom följa med beroende på ålder och omständigheter. 

Som jag skrev innan, kan absolut behövas för vissa barn och i vissa familjer. Vi hade inte tidpunkt för läggning, eftersom sonen var väldigt bra på att lägga sig när han var trött, vilket kunde variera inom någon timme eller två. Tandborstningen ska bli en vana.

Vi har inte haft några fasta måltider. Middagen kunde serveras mellan 17-19. 

Hur mycket rutiner man vill ha kontra spontanitet är indivuduellt. Jag tycker att lagom med rutiner skapar möjlighet till att leva i nuet.

Genom att tex ha samma morgonrutin ger det en stabilitet och enkelhet på morgonen. Sen kan jag uppskatta vissa traditioner , pannkakor på torsdagar, fredagstacos med familjen framför TV, pizza första fredagen varje månad mm.

Ruitner ger möjlighet att vara spontan då man inte hela tiden behöver fundera på vad jag ska göra nästa dag, köpa till middag, panikhandla frukost mm

Många barn gillar rutiner för det ger en tryghet i livet, t ex godis på lördag och inte annars.

. 

Så många eller få rutiner som man själv väljer att ha. Vi har en hel del för då funkar vardagslivet helt enkelt bättre. Mat på vissa tider, sovdags ungefär samma tid, tandborstning och liknande.

Jag gillar att ta dagen som den kommer och vara spontan, men mina barn, kanske speciellt min förstfödde, behöver verkligen rutiner och en förutsägbar vardag (och helg). Om middagen är 10 minuter sen så går han från att vara en resonabel och trevlig liten kille till en gråtande, skrikande, liten hög av en treåring. Samma med läggtider. Just mat- och sovtider är viktigast, men han mår bättre av att andra saker är förutsägbara och återkommande med, med lek, hygien, städning och andra små rutiner.

Så vi har rätt så fasta rutiner för tillfället. Även på helger. Och vi har prioriterat lite kortare dagar på förskolan framför längre ledigheter för att han så tydligt mår bättre av en lugn vardag. 

Hans yngre syskon föddes in i rutinen och fungerar mycket bra i den. Jag skulle gissa att lillebror skulle tolerera, och kanske till och med må bra av, lite mer flexibilitet, men det är något vi kan utforska när båda killarna är lite äldre.

Nåt slags grundschema har vi för det mesta, men inte på fasta tider utan mer att vi äter frukost, middag (lunch och mellis borta från hemmet på vardagar) alla sköter hygienen dagligen, alla lägger sig på kvällen och går upp på morgonen.

Men inom dessa grundramar så varierar tider och hur rutinerna genomförs. Ser ingen vinst med rutiner för rutinernas skull, de ska finnas för att underlätta vardagen inte vara ett självändamål. 

När barnen var yngre kändes det viktigare med tider då de kunde bli överhungriga eller övertrötta om måltider och sovtider varierade alltför mycket. Nu med tonåringar är det mycket mer flexibelt.

fast det där fattar jag inte. Dels att man inte skulle kunna ha rutiner när barnen blir äldre bara för att man inte arbetat in dem när de var yngre? Människor är föränderliga och det går alldeles utmärkt för det mesta att ändra på något eller införa något nytt för alla åldrar. Och det här tänket att man skjuter sig i foten om man inte är stenhård mot ungarna från start - det funkar inte så, människor funkar inte så. Det blir bara en trist och rigid uppväxt för barnen. 

Sen det här med tonåringar - jag fostrar inte mina barn med regler generellt, utan med dialog. Det innebär att vi inte behöver hårda regler för att de ska sköta sig, utan de sköter sig för att de fattar varför det är viktigt. Komma hem i tid - ja, för att sova tillräcklig, för att inte oroa oss andra i onödan, frihet under ansvar, alltså. och dom skiter inte fan i något alls, för det finns ömsesidig dialog och ömsesidig respekt som kommer med relationen. 

Tider för läggning och väckning ser jag ingen vinst i på nåt sätt alls, mer än att man ska komma i tid till sina aktiviteter (skola, jobb, annat man lovat) och sova tillräckligt för att orka vardagen. Tidpunkt för hygien? Menar du på klockan då eller att det ska ske morgon/kväll eller så? Och måltider - vem far på nåt sätt illa av att middagen ibland blir kl 17.30 och ibland kl 18.30? Mer än småbarn då kanske, eller nån med en sjukdom som kräver tider? 

Håller med helt och hållet, för en del barn (och även vuxna) kan rutiner vara viktiga för att få vardagen att fungera, absolut, men alla behöver det inte. 
Inte bara jag, utan flera, har faktiskt fått välartade vuxna barn, som fixar både tider, sömn, personlig hygien och mat, utan att haft fast rutiner som barn

Vi har rutiner men är också öppna för att göra avsteg från dem. Funkar fint för oss och våra barn. 
Många saker är ju rutin utan att man tänker på det (måltider, tandborstning...). Vi har läggtid och lördagsgodis.
Jag kan emellanåt också se att särskilt yngsta barnet mår bra av rutiner och att veta vad som gäller. 

Visst kan det vara så, att en del behöver rutiner mer än andra. Och då märker man det som förälder och justerar det som behövs för ens ungar. Det kallas att vara lyhörd och flexibel, inga konstigheter.

Exakt, precis som med regler. De kan absolut behövas, men det finns inget som säger att det är måste för alla (i familjen avser jag då)

Precis. Och man kan införa eller ändra på rutiner och regler under hela livet också om det behövs. Eller ha olika regler och rutiner för olika familjemedlemmar utifrån behov och förutsättningar.

Tex så har jag infört en regel för mig själv att inte dricka kaffe efter kl 14, för att det påverkar min sömn negativt. Och det fungerar alldeles utmärkt för mig att ha den nya rutinen/regeln trots att jag inte hade den för några månader sedan. Och min man som inte påverkas av kaffet på samma sätt kan ha en annan regel/rutin utan att jag bryter ihop.