Panikångest under bilkörning

Frågan är ju om du skall sitta bakom raten över huvud taget?

Du bör egentligen inte köra bil alls innan du har fått din panikångest under kontroll. Tänk på dina barn och andras barn. Tänk om du skadar någon. 

Det är ingen rättighet att köra bil. 

Sluta köra bil och kontakta din vårdcentral! 

Det finns ett flertal trådar här på FL, googlesök din rubrik :)

Det är rätt vanligt med ångest vis bilkörning framför allt på motorväg, genom tunnlar och över broar. Jag fick sladd i vintras på en bro och efter det hade fick jag ångest när jag skulle köra över vissa broar. En kompis följde med och satt bredvid många gånger efter det och så tränade vi brokörning. Nu kör jag själv, det går sakta men jag klarar av det,

Jag hoppas att jag slipper möta människor med panikångest i trafiken.

Jag kan få en slags panikkänsla om någon annan kör, vi är på småvägar på landet och jag inte vet vart jag är.

Att jag måste lita på den personen och åka med för lämnar jag denne så vet jag inte vart jag är. 

Är efter en upplevelse som jag skulle säga är ett barndomstrauma men jag var 17år och sååå otäckt var det inte, men jag upplevde det som det.

Där jag bara ville gå hem, men den personen körde i timtal och jag hade ingen aning om vart jag var eller hur jag skulle ta mig hem om personen lämnade mig där. Så jag vågade inte göra denne arg. Barrskog, landsvägar, stannade på nån vägkrog och käkade men så långt mellan ställena. Tomma rastplatser och personen körde planlöst och jag var skraj för denne.

Så den känslan kan jag få tillbaks.

Eftersom psykoterapeuter rekommenderar att fortsätta köra för att övervinna sin rädsla och ångest så kommer du nog möta en hel del bilförare med ångest. Det rekommenderas även ångestdämpande bla Lergigan som gör en trött och dåsig. Jag valde att inte äta dom men vet att dom skrivs ut ihop med ångest vid bilkörning.

Nu efterfrågade jag andra som upplever samma.
Är inte det minsta intresserad av era åsikter om jag borde köra bil eller inte.    Ni kan lägga er tid och energi på annat.

Min man fick panikångestattack på motorväg för 15 år sen. Sakta, sakta har han vågat köra mer och mer. Nu vågar han köra motorväg även när det är mörkt om jag är med. Han har även kört på Essingeleden här i Stockholm vid några enstaka tillfällen i år. 

Han har gått i terapi i omgångar, men inte fokuserat så mycket på bilkörningen utan på annat. Jag tror att han skulle ha klarat av en högre exponeringstakt och vi har bråkat en del kring det då logistiken har försvårats. Själv är han förvånad att han klarar av alla framsteg.