Överreagerar jag?

Jag har nyligen flyttat ihop med sambon. Däremot upplever jag lite problem. Jag pluggar och har 1 år kvar innan jag har fast jobb. Jag jobbar extra när jag kan och försöker spara så mycket som möjligt så vi kan köpa en gemensam bostad när jag börjat jobba. Men jag har som sagt inte så mycket inkomst, han har en bra inkomst får väl in 25k efter skatt, mobil och sådant har han på företaget. Vi delar hälften i kostnader, men jag har börjat säga emot lite nu då jag betalar typ 80% av maten och det blöder ur min plånbok :( han har heller inget emot att äta hos mina föräldrar typ 1-2 gånger i veckan. De hjälper mig när jag pluggar så jag får äta där ibland. Då tänker jag att han kanske kan vara lite bussig mot mig å betala mer mat när han dels äter dubbelt så mycket och att han får massa gratis av mina föräldrar. Ska skaffa ett kort så vi kan lägga in pengar gemensamt på, men då kommer han börja snåla sig att jag inte får köpa personliga matvaror på det kortet utan det ska köpas separat, men det är alltid jag som handlar.

jo just det, jag handlar, lagar ma, tar disken, tvättar och städar, tar hand om min bil själv osv os. Gör typ 80% av saker i hemmet. Han har sagt att han gärna hjälper till mer men jag måste säga till honom vad han ska göra. förstår inte hur man inte själv kan ta sådana initiativ? 

är lite rörigt detta, men jag känner mig ledsen och stressad, jag betalar mer och gör mest här hemma, jag tror inte jag kommer orka detta i längden. Hur har ni löst det hemma hos er med ekonomin när den är ojämn och den ena tjänar mer?