Blir hemlös?

Mari123 har helt fel. Jag lämnade min partner som misshandlade mig. Jag flydde till en annan ort och fick bo tillfälligt hos en kompis på golvet. Jobbade fram tills jag flydde men mitt ex hade stulit min plånbok och använt mitt kreditkort så att jag fått skulder. Vilket jag polisanmälde.
Gick till soc medans jag sökte jobb på nya orten. Kraschade dock psykiskt totalt av hela grejen. 

Fick inte ett skit av soc. En tjej som såg ut att vara 20 år sa kallt att jag valt själv att bli misshandlad då vi varit ihop i flera år, så det var inte för mig att delta i en grupp för kvinnor som blivit eller var misshandlade, då det var för dom som inte valt det själva (!), att jag fick söka jobb och att dom inte var en bostadsförmedling, jag fick bo hos min kompis tills jag hade jobb, så länge skulle jag skulle be min mamma försörja mig.

Med detta sagt; ts, kolla ändå om du kan få akut hjälp av soc, du kanske har bättre tur. Ring alla du känner om hjälp att få någon tillfällIf plats att sova på. 

Japp. Tror inte alls hon har ett annat jobb idag. Jag kontaktade chefen och vet inte vad som hände men jag fick en annan handläggare (också jätteung) som dock det första hon gjorde var att argt förebrå mig för att jag kontaktat deras chef, att det varit djupt orättvist mot hennes kollega som faktiskt var nyexaminerad osv. Hon höll värsta försvarstalet för henne och sa att hon faktiskt inte hade haft koll på alla regler eftersom hon var ny. Hon tyckte synd om henne och det var hårt att kontakta chefen direkt, man förvara överseende med nyanställda som faktiskt gör så gott dom kan. Jag blev ännu mer ledsen och det kändes så jobbigt att kollegan var arg och förebrående, och jag var redan i en akut stressreaktion så istället för att söka mer hjälp hos soc blev jag sjukskriven av en läkare och fick lite sjukpenning, och lyckades hålla masken utan att gråta på en jobbintervju för ett jobb som jag kunde börja på 2 månader senare. 

Till signaturen ?Nja?, vad har vad jag då vid 25 års ålder, förstod och inte med saken att göra? Jag var i en extremt utsatt situation och behövde hjälp, för mig var hennes bemötande en chock i vad som redan var ett trauma. Jag gick dit för att jag litade på samhället och litade på socialtjänsten som institution. 

Men jo, jag antog att det var fel av henne så jag mailade som jag skrev ovan närmaste chef över henne, fick en en ny (lika ung) handläggare istället, som dock ägnade tiden jag fick där istället åt att argt skuldbelägga mig för att det var synd om hennes kollega som faktiskt var nyexaminerad och inte hade koll på allt än, att hon faktiskt inte menat nåt illa. mer än halva samtalet kretsade kring att hon skuldbelade mig för att jag kontaktat deras chef och om att det var synd om kollegan? 
Det där är min enda erfarenhet av soc. Har alltid försörjt mig själv innan och efteråt och pratat med privata terapeuter istället om våldet i relationen jag lämnade. 

Det är det som hände mig, och andra i tråden också tydligen. Dessutom har granskande reportrar gjort en hel del reportage om hemlösa som inte får hjälp av socialtjänsten. Att skydda kvinnor överlag som varit/är utsatta för våld är ingenting som myndigheter sköter speciellt bra, vilket är allmänt känt.
Allt detta är dock off-topic då ts inte är utsatt för våld.