Autismutredning 8-åring
Hej! Vi har en 8,5 årig kille som precis slutat i 2:à klass. Han har aldrig varit intresserad av skolan och både vi och skolan har haft svårt att motivera honom. Särskilt när något är svårt, då tappar han lusten helt och vill inte vara med. Vi har därför haft en hel del kontakt med lärarna och kämpat med honom för att han inte ska hamna efter. Det har också varit tillfällen när lärare kontaktat oss för att han har hamnat i bråk på rasten med kompisar eller stört andra på lektionerna. Problemen har delvis funnits hela tiden, men enligt lärarna så har det blivit värre i takt med att kraven i skolan ökat. Hemma funkar allt jättebra och vi har väldigt få konflikter, han leker jättefint med barnen på gatan och gör allt som vi ber om. Det är alltså i skolan som alla problem finns, men vi har jättesvårt att förstå vad det är som är fel och han kan själv inte förklara heller. Det blir mest att ?dom är orättvisa?, eller ?jag gjorde aldrig så? osv. I senaste kontakten med lärarna så bestämde vi att det kunde vara idé att låta en logoped prata med honom och göra en bedömning om han kanske har någon form av dyslexi och att det är därför vissa moment är särskilt jobbiga för honom. Så häromdagen blev vi kallade till logopeden som gjort en utvärdering. Hon kunde inte se någon dyslexi men att vissa saker som hon uppmärksammat kunde tyda på autism. Hon tyckte att vi skulle ta kontakt med BUP för en utredning. Vi blev så förvånade. Det hade vi aldrig gissat. Han är ett speciellt barn, en individ som inte släpper in många på livet. Det är ibland rent av lögn i helvete att få honom att göra något han inte vill. Vi säger ibland att han föddes med en bekymmersrynka mellan ögonbryne. Men, vi har sett det som personlighetsdrag, kanske inte dom mest charmerande dragen alltid, men något som gör honom till just honom själv. Hon motiverade det med att hon hade träffat honom flera gånger nu, men att han inte tittade henne i ögonen eller hälsade när hon sa hej. Sen var det några delar i hennes test som kunde tyda på autism. Vi kan ju också se att just vissa saker som att säga: Hej, Hejdå, Förlåt eller Tack är svårt att få honom att säga. Han visar sällan känslor, men om han gör det kan det lätt spilla över och han kan bli jättearg istället. Samtidigt så är han social och kan läsa av andra. Han älskar att kramas och gosa med sin lillasyster eller oss föräldrar. Vi ska såklart kontakta BUP och be om en utrednin, men samtidigt undrar vi om det inte bara är en omotiverad kille med en vilja av stål som inte viker ner sig. Någon som har någon erfarenhet eller känner igen sig?