• Svar på tråden BF MARS 2023
  • Fagelfri

    Hej alla! Jag ger mig på ett första läskigt hopp och skriver i denna tråd efter 12 försök och mycket tårar. Idag blev det positivt på stickan och jag är beräknad 27 mars. Sjukt dålig tajming för jag har sökt ett nytt jobb som jag väntar besked på i veckan haha men det skiter jag i för äntligfn äntligen ville något ta sig. Nu ska man bara genomlida all första oro, risk för missfall osv osv. Men väljer att glädja mig oavsett, ev sorg får jag ta sen. Jag hoppar in i fb-tråden också imorgon när jag tagit ett digitalt också för att försöka tro på det ännu mer :)

  • Confused87

    Nu känns det som att det börjar bli verkligt! Jag känner ju i kroppen såklart att något är annorlunda. Men har fått tid för inskrivning, blodprov och ultraljud Förvånad ujuj..
    Har sagt att vi vill vänta med att berätta för folk tills vi fått resultatet från KUB. Men hur gör man för att inte råka avslöja det eller bli påkommen?
    Min mamma kommer på besök några dagar, håller redan på att städa undan papper och böcker som kan avslöja, haha.. och just nu är det semestertider på jobbet så inga kollegor att dölja det för än, men vad säger jag när jag måste iväg? 
    Hur har ni andra gjort? Glad

  • Nooja

    Detta med att berätta för omgivningen är svårt. Jag är extrem försiktig med att berätta om allt oberoende vad det är. Vill alltid vara 100% säker innan jag berättar något. 

    Jag hade lite blödningar i början av graviditeten som stressade mig, så då berätta jag för en vänn/kollega då jag ville ha lite råd. Så just nu är det endast min sambo och vännen som vet. 

    Kommer nog inte berätta för någon mer förens efter v.12. Just nu är jag i v7 6+6. Har inskrivning nästa vecka. Hoppas allt står rätt till, speciellt efter att jag fått blödningar och lite smärtor i början. 
    *fingers crossed*

  • Rosahimmel86

    Jag är nu i 5+5 och ska göra ett tidigt Ultraljud nästa vecka

    Är det någon här som vet om det finns någon BF Mars 2023 grupp på Facebook? 

  • westman85

    Hej! 


    jag hoppar in här, äntligen! 


    gravid genom ivf mitt och sambons första barn, har en son på 11 år, är 37 år. detta är en donationsbehandling som har tagit 4 år Från start till behandling (många utredningar och lång väntan). plussade på midsommar men hade officiella testdagen 1e juli. Är nu i v 7+2 och bf 6e mars! 


    mår fint tycker jag, lite illamående när jag inte ätit (äter typ varannan timme) och spända bröst. Trött är jag med, men igår på hälsosamtalet tog de järnvärden och de var låga. Ferretinet (eller vad det heter) låg på 9 och kapillärt hb 113, så där har vi orsaken till tröttheten tror jag. Har varit sjukt orolig med, ivf kliniken brukar erbjuda tidigt ultraljud, men nu i semester tider har vi inte fått tid förrän 10 e augusti och Barnmorskan igår ville inte ge oss ett tidigt ultraljud. Men jag bad om ett HCG blodprov och det fick jag, det var på 42800 ca och det var normalt i dessa veckor så det lugnar mig. För stunden, men har bokat in ett privat ultraljud som vi ska på nästa tisdag. 


    vi har sagt till närmsta familjen som visste att vi gjorde IVF och jag till mina två tjejkompi. men inte på jobbet eller så, jag fick hålla mig idag runt lunch när det började vattna i munnen inne på Coop i kön, var hungrig och illamående. Förhoppningsvis går jag inte upp så mycket i vikt ha ha ha men om det fortsätter såhär lär jag ha gått upp 40 kg till BF! :).

    stort grattis allihopa till plusset 

  • Fagelfri

    Rosahimmel det finns en länk längre upp i tråden till en facebook-grupp :)

    grattis Westman! vilken resa ni gjort! vad konstigt att ni inte fick ett ul med den historiken man kan ju förstå om man är extra orolig. Jag är bara i v.5 men behöver också äta något varannan timme för att inte börja darra och känna mig sjuk. 


    kul med någpn med lite äldre barn. Min son är 6, nästan 7 när bebis kommer om allt går bra såklart. Har sörjt lite att det är så många år emellan dem? men det finns säkert fördelar med det också!

  • westman85

    Jag tyckte med det var konstigt att vi inte fick det, men hon sa att oavsett vad ultraljudet visar så gör man inget. Men men, nu är det inte något kvar tills tisdag. 

    min son vill inte alls ha ett syskon och har gråtit i timmar. Han ville ha syskon för ett par år sen men inte längre Säger han, men han har ju oxå nio månader på sig att smälta det. tror det kommer bli bra. Jag och min storasyster har 6 års skillnad och vi är bästa kompisar nu på äldre dar, inte så mycket utbyte nä vi var yngre. 


    funderar ni på
    ytterligare barn än detta? Så ni får två täta? Vi är glada vi kan få ett till men har 8 embryon i frysen så det skulle kunna vara möjligt.

    ha en fin lördag. Ps upptäckte precis hur gott kalla vindruvor är, mmm mmm 

  • Let it Rain

    Hej! Dyker in i tråden. 

    Jag är 43 år och har tre barn. Fortfarande små då jag var sen i starten. Äldsta är 5. 


    Fick ?mens? den 7:e och ett starkt plus visade sig på stickan den 13:e. Den senaste mensen betedde sig dock skumt varför jag testade. Trodde inte att det skulle ge utslag, testade mest för att utesluta. Det var allt annat än planerat. Vi har båda fått en chock här hemma. 


    BF blir förmodligen 18/3 om jag ska gå på föregående mens. 


     

  • Let it Rain
    KristinG skrev 2022-06-30 20:21:11 följande:

    Nån mer som precis plussat och har barn sedan tidigare som inte är så gammalt? Om detta går vägen blir det exakt 1,5 år mellan syskonen?! Erfarenheter? Bra? Dåligt? Tungan ute


    Min yngsta är precis fyllda 2 nu. Men mellan ettan och tvåan var det 20 månader och mellan tvåan och trean 22 månader. Tycker att det var tufft när andra barnet kom eftersom den äldsta hade lika mkt behov av närhet som bebisen fast på ett lite annorlunda sätt bara. Så jag kände mig aldrig tillräcklig - vilket är helt normalt. Höll jag på med den ena så skrek den andra, och vice versa. Sen när trean kom var jag ju van vid den känslan, så jag upplevde inte att något blev värre. 


    Första halvåret som tvåbarnsmamma var helvetet på jorden helt ärligt, men det blev successivt bättre. För varje månad som gick märkte jag en klar förbättring. Äldsta och mellanbarnet har idag stor behållning av varandra och leker jättefint ihop. Samtidigt som de även slåss och bråkar, som syskon ju gör. De är en trygghet för varandra. Ler och långhalm. 


    Var förberedd på att det kan bli tufft i början, men det lönar sig i längden skulle jag säga. 

  • Rosahimmel86
    Let it Rain skrev 2022-07-23 21:08:36 följande:

    Min yngsta är precis fyllda 2 nu. Men mellan ettan och tvåan var det 20 månader och mellan tvåan och trean 22 månader. Tycker att det var tufft när andra barnet kom eftersom den äldsta hade lika mkt behov av närhet som bebisen fast på ett lite annorlunda sätt bara. Så jag kände mig aldrig tillräcklig - vilket är helt normalt. Höll jag på med den ena så skrek den andra, och vice versa. Sen när trean kom var jag ju van vid den känslan, så jag upplevde inte att något blev värre. 


    Första halvåret som tvåbarnsmamma var helvetet på jorden helt ärligt, men det blev successivt bättre. För varje månad som gick märkte jag en klar förbättring. Äldsta och mellanbarnet har idag stor behållning av varandra och leker jättefint ihop. Samtidigt som de även slåss och bråkar, som syskon ju gör. De är en trygghet för varandra. Ler och långhalm. 


    Var förberedd på att det kan bli tufft i början, men det lönar sig i längden skulle jag säga. 


    Spännande! Mellan ettan och tvåan har jag 21 månader

    Nu mellan fyran och femman blir det 15 månader

    Jag vet vad jag ger mig in på och ser faktiskt fram emot det väldigt mycket.
    Precis som du säger så är det kämpigt första 6 månaderna men sen blir det bättre.
Svar på tråden BF MARS 2023