Särbo-i bonusfamilj-hur gör ni?

Lite uppdatering här. Läst senaste två inläggen och jag håller med om mycket. Jag tror inte att han agerar som en stabil förälder. Det är väldigt mycket dåligt samvete som styr. 
Jag håller som ni skriver verkligen inte hans dotter ansvarig för hur hon gör, hon gör ju det som hon tror är okej och är fortfarande ett barn. 
Idag tänkte jag lite på hur det är i allmänhet när jag är med om hans dotter kommer hem till honom och är där. Säger han och jag något till varandra avbryter hon, går vi ut i köket och hämtar fika till alla medan hon sitter i vardagsrummet och tittar på tv ropar hon konstant på oss. Jag tror inte hon är bekväm de stunder då hon inte är i centrum. Och nu ni som vill skrika att hon är en liten prinsessa och sånt dumt nej det är hon inte. Hon lär sig att detta är ok beteende från sina föräldrar. Jag tänker ofta att hon är osäker och påverkad av att hennes mamma är bitter över sitt liv och att mamman aldrig riktigt accepterat att pappan gick vidare före hon själv. Eller hon har ju inte gått vidare alls egentligen, ingen ny man och ganska svartsjuk på oss tyvärr. Men nu tänker jag mer och mer att pappans beteende också spelar in väldigt mycket. Jag tror att han håller på att skapa ett "monster" genom sitt sätt att hantera sin dotter. Och det gör mig arg nu för hon är en jättefin och rolig tjej. Men hon blir ju inte trygg och lär sig hantera livet på ett bra sätt när ingen vågar vara förälder. 
Jag har alltid upplevt att hon reagerat bra när jag dragit gränser och att hon och jag funkar kanon, speciellt när vi är själva och umgås. Det är liksom inget knas med henne, men pappa (och mamma) lär ju henne att hon aldrig behöver planera eller anpassa sig. 
Jag tycker min partners beteende mot mig känns skit ju mer jag tänker på det. Jag tror att jag är den som får ta den ilska han känner inom sig för att han inte vågar säga nej ibland till andra. 
Han säger nu att han vill umgås och planera mer med mig (där hans dotter självklart är välkommen om hon vill haka på) men jag tror det när jag ser det. Jag känner att det kommer bli som förut om ett tag igen och då kommer jag lämna.