Anonym (terapia alternativa) skrev 2022-07-15 00:20:30 följande:
Du lämnar svar på den andra delfrågan. Den allra första berörde något som återkommande undras om i tråden. En signifikant grej. Nämligen om vi kvinnor märker av när män spanar på eller kollar in oss. Vare sig det gäller fötter, byst, hår eller andra kvinnliga förtecken.
Citerar nedan mig själv här med ett par ändringar när jag förtydligar slarv som skapar otydlighet.
Anonym (terapia alternativa) skrev 2022-07-13 23:00:32 följande:
I officiella sammanhang låtsas jag personligen inte om att jag lägger märke till mannens kollande på mig som kvinna. Oavsett fötter, urringning eller andra kvinnliga attribut.
Omvänt är jag obesvärad och tar tag i ämnet. Hållningen kan såklart te sig avvisande. Men blir illa berörd om mannen "hotfullt" raggar på. Vi är trots allt biologiska varelser och jag dömer inte vår värdering av den andre om den så uppstår i formella eller informella möten. Vi kvinnor gör ju omedvetet eller medvetet samma som mannen.
Alltså noterar kvinnan att du har tittat men hon visar det i regel inte!
Noterar i en snabb observation mannens "spaningsverksamhet". Vore det social inkompetens att lyfta en så pass vanlig och banal företeelse upp till ytan??
Sammanfattningsvis: Härligt att bli inspanad om en ömsesidighet finns.
I posten berör du vidare att du aldrig märkt att någon kvinna spanat in dig. Hur är det möjligt frågar jag mig. Är du singel? Alltid varit så? För i någon fas av att gänga sig kan du omvänt noterat kvinnans intresse (vagt eller starkt) för just dig. Om/när du latent eller helt öppet spanat på kvinnor med allmänt intresse eller t o m med åtrå i din blick och i ditt kroppsspråk? Inför eventuell parbildning. Går du med skygglappar på i tillvaron och varför i så fall?
Sen kan sägas att jag själv faktiskt inte alltid märker av när försiktiga killar på g. I efterhand har jag fått veta om det när killarna sagt det rakt på sak. Ja, en av dem var absolut en miss när mannens outtalade signaler ignorerades av mig av misstag.
Jag är en gift, snart skild, 42 årig man som arbetar på företagsledande nivå på ett IT-bolag. Vem är du? Jag vet inte om jag har skygglappar eller om det är så att relativt få intresserar sig för mig. Sannolikt en kombination.
Det har alltid varit jag som har initierat kontakt med det motsatta könet och nästan alltid har det resulterat i att jag blivit avvisad, även om jag haft mycket lätt för att få kvinnliga vänner.
Det som gjorde det möjligt för mig att hitta partners och kunna gifta mig var att jag avancerade i min karriär till en nivå att jag fick en väsentligt annorlunda levnadsstandard. Vilket skedde någonstans runt 30 års sträcket. Det gjorde inte att jag fick ett större intresse från kvinnor, men jag blev inte avvisad lika snabbt, på så sätt fick de möjlighet att också lära känna mig. Vi får se hur det blir när jag nu blir singel igen.