Anonym (Bonusbarn)

Mon 4 Jul 2022 08:27

106 svar

i vilken ålder flytta ungdomar ut?

Jag har väntat på denna tid i 6 år nu, att barnet skulle bli vuxen, ta studenten, jobba och sedan dra. Ungen har sagt att efter sommaren det året då hon tar studenten så skulle hon resa utomlands ett halvår och typ bosätta sig där, eftersom hon inte vill bo i tråkiga Sverige.

Nu när tiden har kommit så blir det inte alls så, för nu vill hon halv jobba, chilla och bo hos pappa. Jag har alltså väntat som särbo i 6 år på att hon ska flytta så att vi kan bo ihop, men det vill ju inte hon. Hon ska fortsätta ha pappa för sig själv och så länge hon bor där så kan jag inte bo där, för vi fungerar inte ihop i ens en dag. Hon vill inte heller längre vara så mycket hos sin mamma tyvärr.

I vilken ålder brukar så gamla ungdomar flytta hemifrån nuförtiden? Hade ni väntat ännu längre eller bara gett upp?

Anonym (Suck!)

Wed 6 Jul 2022 08:32

#61

Anonym (Bonusbarn) skrev 2022-07-06 08:22:18 följande:

Svaret på frågan till varför jag är kvar är för att mannen, så fort det är slut eller vi tar en paus kontaktar mig och har så många positiva egenskaper som de flesta andra män inte har. Det enda negativa är hans dotter och hur han beter sig runt henne. Därför är det enda jag väntar på att hon ska flytta utomlands eller hitta en man. För i princip allt annat är bra. Så bra att ingen annan man kan mäta sig med honom.

Han älskar mig och kan inte heller hitta någon som kan mätas med mig. Han vill bara att jag ska acceptera att han har barn och att jag inte ska vara avundsjuk eller irritera mig på henne.

vi har båda försökt flera gånger att bryta med varandra men ingen av oss kan gå vidare eller hitta någon annan. Där har ni svaret.

Nu är det så nära och det "borde" handla om max ett år tills hon kanske hittar en man eller flyttar. Därför känns det dumt att ge upp just nu när jag stått ut under den värsta perioden.

Att hon ska komma på besök då och då är inga problem. Jag vill bara inte känna mig som en inneboende där hon spelar frun till sin pappa och jag är barnet. Jag tror och hoppas att när hon väl flyttar och inte varit i huset på ett tag, så kommer allt kännas bättre.

I alla dina "miljoner" trådar som du har skrivit är det väldigt tydligt att han inte ha så mycket känslor för dig som du verkar tro och hoppas på. Det troligaste scenariet är att när hon flyttar om x antal år lämnar han dig helt.

Anonym (.)

Wed 6 Jul 2022 08:52

#62

Anonym (Bonusbarn) skrev 2022-07-05 09:22:01 följande:

Där finns inga planer på att denna tjej skall betala något eller ens hjälpa till i hushållet även om hon jobbar, som hon gör nu under hela sommaren. Hon vill chilla senare.

Detta är en liten håla utanför stan, så hade jag varit ungdom så hade jag velat antingen ta mig utomlands eller flytta till stan och kanske dela lägenhet med andra tjejer så det inte blir så dyrt. Men vissa föredrar att sitta hemma varje kväll med pappsen istället för att skaffa pojkvän eller vänner.

Ja, och vissa vuxna väljer att sitta och vänta på någon som kanske aldrig kommer att göra sig fri från sitt barn. Men jag förmodar att dessa föredrar det istället för att skaffa sig en bättre man än någon som söndercurlar sitt barn.

Du passar in i deras lilla familj, ni verkar lika mesiga allihopa, inget driv, bara finnas till.

Anonym (Ge upp)

Wed 6 Jul 2022 08:56

#63

Anonym (Bonusbarn) skrev 2022-07-06 08:22:18 följande:

Svaret på frågan till varför jag är kvar är för att mannen, så fort det är slut eller vi tar en paus kontaktar mig och har så många positiva egenskaper som de flesta andra män inte har. Det enda negativa är hans dotter och hur han beter sig runt henne. Därför är det enda jag väntar på att hon ska flytta utomlands eller hitta en man. För i princip allt annat är bra. Så bra att ingen annan man kan mäta sig med honom.

Han älskar mig och kan inte heller hitta någon som kan mätas med mig. Han vill bara att jag ska acceptera att han har barn och att jag inte ska vara avundsjuk eller irritera mig på henne.

vi har båda försökt flera gånger att bryta med varandra men ingen av oss kan gå vidare eller hitta någon annan. Där har ni svaret.

Nu är det så nära och det "borde" handla om max ett år tills hon kanske hittar en man eller flyttar. Därför känns det dumt att ge upp just nu när jag stått ut under den värsta perioden.

Att hon ska komma på besök då och då är inga problem. Jag vill bara inte känna mig som en inneboende där hon spelar frun till sin pappa och jag är barnet. Jag tror och hoppas att när hon väl flyttar och inte varit i huset på ett tag, så kommer allt kännas bättre.

Det kan ta år innan hon flyttar ut ordentligt. Speciellt om pappan betalar och vill ha henne kvar. Sen kommer barnbarn och de blir prio för den nybliven morfar

Anonym (Särbo)

Wed 6 Jul 2022 09:09

#64

Fast under alla dessa år verkar han inte ha fått dig att förstå vad det innebär att ha barn. På något sätt har han invaggat dig i tron att hon drar när hon är 19 och fram till dess måste han passa upp på henne. Det är ju bara dumt. Det funkar inte så. Och om hon är så osjälvständig - hur kan du tro att hon ska flytta utomlands plötsligt?

Och att en så överdrivet hängiven pappa samtidigt tycker det är ok att hans särbos hela framtid hänger på att hans barn drar så fort det är möjligt? Det känns som en ganska otrevlig pappa.

Jag tror att han skyller på dottern, du skyller på dottern - ingen av er behöver därför ta ansvar för att ni har en dålig relation, fylld med svek, besvikelse och bitterhet. Dottern blir bara en projektion. Jag kan nästan lova att om hon försvann från jordens yta idag så skulle ni inte ha en särskilt bra relation ändå. Det är bara det att ni inte behöver befatta er med det så länge hon finns att skylla på. Tycker det låter väldigt olustigt att en ung människa får växa upp och vara syndabocken på det viset.

Anonym (gg)

Wed 6 Jul 2022 09:31

#65

Min äldsta flyttade ut runt 20 min yngsta är 19 och har inga planer på att flytta det här året. Han ska jobba, sedan börja studera. Jag kräver inga pengar av honom, eftersom jag tror det är bra att han har en buffert inför studierna och kanske kan hinna göra någon resa innan det. Han ger mig ändå ett par tusen i månaden, han har inte en särskilt hög lön. Vi ska på semesterresa tillsammans i år, min äldsta är 24 år, men åker gärna med ändå, något jag är glad över som förälder och inte tar för givet. Det kommer en tid då båda har partners och kanske hellre gör något med dem när de är lediga. Er situation påminner om mitt ex och mig, vilket är huvudorsaken till att vi separerade.

Skillnaden är att du inte gillar hans dotter.

Anonym (aaa)

Wed 6 Jul 2022 09:41

#66

Har ni någon gång testat parterapi? Han måste upptäcka hur hans relation till dottern är helt käpprätt fel. Om någon utifrån ser det, kanske han kan börja ta in det.

Att du stått ut så länge är helt ofattbart. Att vara särbo har fått dig att öppna ögonen, men tydligen har inte han fått samma insikter. Om jag var du, och verkligen orkade vänta ett tag till så skulle parterapi vara ett KRAV! Om han skulle vägra så skulle jag klippa direkt - och verkligen hålla det den här gången. Ett krav efter ett antal terapitillfällen skulle kunna vara att ta med dottern också. Att ni går alla tre, så att man ser det här konstiga samspelet.

Du mår inte bra i detta och det enda du kan göra är att försöka ordna så att det blir bättre för dig själv. Vill han inte ta de hjälpmedel som finns via terapi så finns liksom inget mer, som jag kan komma på.

Hur är dotterns relation till sin mamma? Är mamman nöjd med att dottern bara bor hos pappa, eller ser även hon det konstiga i deras relation?

Anonym (aaa)

Wed 6 Jul 2022 09:42

#67

Anonym (gg) skrev 2022-07-06 09:31:19 följande:

Min äldsta flyttade ut runt 20 min yngsta är 19 och har inga planer på att flytta det här året. Han ska jobba, sedan börja studera. Jag kräver inga pengar av honom, eftersom jag tror det är bra att han har en buffert inför studierna och kanske kan hinna göra någon resa innan det. Han ger mig ändå ett par tusen i månaden, han har inte en särskilt hög lön. Vi ska på semesterresa tillsammans i år, min äldsta är 24 år, men åker gärna med ändå, något jag är glad över som förälder och inte tar för givet. Det kommer en tid då båda har partners och kanske hellre gör något med dem när de är lediga. Er situation påminner om mitt ex och mig, vilket är huvudorsaken till att vi separerade.

Skillnaden är att du inte gillar hans dotter.

Är det den enda skillnaden du kan se? Är dina barn som klister på dig, inte kan sova ensamma i huset bast man är 19 år osv?

Anonym (fick)

Wed 6 Jul 2022 10:14

#68

Anonym (aaa) skrev 2022-07-06 09:42:41 följande:

Är det den enda skillnaden du kan se? Är dina barn som klister på dig, inte kan sova ensamma i huset bast man är 19 år osv?

Det där är ju TS version av det hela, inte alls säkert att det är sant. Mannen kanske skyller på dottern för att han är för feg för att tala om för TS att han inte är så intresserad längre. Eller så tycker han att TS duger som sällskap när han inte har nåt annat för sig, men så fort han har nåt annat som drar så väljer han bort TS. Han vill inte sova med TS, men istället för att säga det så säger han att dottern vill ha honom hemma.

Både han och TS låtsas att dottern är problemet så att de slipper ta tag i det verkliga problemet som är att deras relation är på upphällningen.

Anonym (Suck!)

Wed 6 Jul 2022 10:48

#69

Anonym (fick) skrev 2022-07-06 10:14:56 följande:

Det där är ju TS version av det hela, inte alls säkert att det är sant. Mannen kanske skyller på dottern för att han är för feg för att tala om för TS att han inte är så intresserad längre. Eller så tycker han att TS duger som sällskap när han inte har nåt annat för sig, men så fort han har nåt annat som drar så väljer han bort TS. Han vill inte sova med TS, men istället för att säga det så säger han att dottern vill ha honom hemma.

Både han och TS låtsas att dottern är problemet så att de slipper ta tag i det verkliga problemet som är att deras relation är på upphällningen.

Ja det har varit ett uselt "förhållande" i flera år, men ingen av dem vågar bryta helt. Istället minskar mannen kontakten mer och mer. Båda verkar desperata och har troligen svårt att träffa en partner, därför hänger dem kvar med varandra på halvfart för att inte leva ensamma.

Anonym (Bonusbarn) Trådstartaren

Wed 6 Jul 2022 10:56

#70

Anonym (aaa) skrev 2022-07-06 09:41:24 följande:

Har ni någon gång testat parterapi? Han måste upptäcka hur hans relation till dottern är helt käpprätt fel. Om någon utifrån ser det, kanske han kan börja ta in det.

Att du stått ut så länge är helt ofattbart. Att vara särbo har fått dig att öppna ögonen, men tydligen har inte han fått samma insikter. Om jag var du, och verkligen orkade vänta ett tag till så skulle parterapi vara ett KRAV! Om han skulle vägra så skulle jag klippa direkt - och verkligen hålla det den här gången. Ett krav efter ett antal terapitillfällen skulle kunna vara att ta med dottern också. Att ni går alla tre, så att man ser det här konstiga samspelet.

Du mår inte bra i detta och det enda du kan göra är att försöka ordna så att det blir bättre för dig själv. Vill han inte ta de hjälpmedel som finns via terapi så finns liksom inget mer, som jag kan komma på.

Hur är dotterns relation till sin mamma? Är mamman nöjd med att dottern bara bor hos pappa, eller ser även hon det konstiga i deras relation?

Ja du skriver helt rätt! Jag skulle ställt högre krav när det gäller dottern och hans relation även för framtiden om det blir vi.

dottern föredrar att vara med pappan än med mamman, eftersom hon inte får samma uppmärksamhet ifrån mamman och hon verkar ha sina problem och saker i livet. Hon skämmer heller inte bort henne på samma sätt, utan bryr sig inte så hemskt mycket. Därför är det trevligare för dottern att vara hos pappan, då han betalar för allt och hon får huset för sig själv och får även nyttja hans nya fina bil hela tiden, trots att han köpt en egen bil till henne. Då slipper hon ju tanka.

Vi har aldrig varit ifrån varandra längre än ett par veckor och då har han nog inte hunnit känna efter och sakna mig och inse att det han håller på med dottern är onormalt.

Att resa med sin 19 åring eller vuxna barn är inga problem alls....för kärnfamiljer eller föräldern....däremot inte alls lika roligt för en styvförälder som valt pappan och inte ungen. Tror nog att de flesta håller med.

i vilken ålder flytta ungdomar ut?

INNEHÅLL