Egna barn går inte ihop med extrabarnet

Här måste man ju ta ett ordentligt samtal med sina egna barn och yngre tonåringar om vad det innebär att man låter ett annat barn komma in i familjen. Sedan får ni vuxna ju i början parera genom att ta er an barnet på heltid när det är hos er. Ni får väl växeldra i den rollen helt enkelt.
Jag tänker att många av dessa barn oavsett uppväxt familj på något sätt kommer ifrån en ej fungerande miljö.
Anknytningen kan ju bli rubbad på.olika sätt, och det här barnet verkar klamra sig fast i er uppmärksamhet på alla sätt med näbbar och klor, för annars finns risken att ni försvinner från barnet (i barnets värld).
Med ökad trygghet i miljön, bör beteendet mildras. Samtidigt så måste både ni och era barn förstå vad det verkligen innebär att ta hand om någon trasig. 
Man kan ju inte bara släppa taget och låta barnet få ännu en separation i bagaget....

Jag var under min lärartid klassföreståndare åt en liten fantastisk flicka (nu vuxen och flerbarnsmamma) som hamnat som fosterbarn eftersom hennes mamma var gravt bipolär, och eftersom hennes pappa valde att ta hand om hennes helstorasyster (men inte den här flickan).
Hon var en helt fantastisk liten tös. Otroligt intelligent, med civilkurage, vacker som få. 
Men hon hade urtypen av en ängslig anknytning. Hon klamrade sig fast med allt vad hon hade i sina vänner och deras familjer. Och hon grät varje gång hon insåg att hon inte hörde till där heller. Jag vet inte hur många gånger jag stod och kramade om henne när hon fick sina övergivengetsutbrott. Hon bara skrek av smärta, det var fruktansvärt.
Hennes familjehem ville adoptera henne (de hade egna barn som hon gick väl ihop med) men så ville biomamma ha henne tillbaka.

Det blev en hel del turbulens med hennes biomamma under tonåren, men idag har hon egna barn, och lever ett rent idylliskt liv med sin man och hans fantastiska familj.
Det kan gå bra för dessa maskrosbarn, men det kräver åtminstone en stabil vuxen som ser dem.

Denna flicka blev precis så fantastisk som hon faktiskt var som barn och ungdom