Självklart måste man prioritera sina egna barn. Men man kanske kan försöka ha ett snack innan och ge barnet en chans att bättra sig? Det blir ju lätt så att det är svårt att säga till andras ungar. Ta ett snack och fortsätter det så avsluta direkt.
Jag tror på ärlighet.
Berätta för barnen att barnet kommer hem till er för att må bättre. Berätta även att ni föräldrar förstår att barnen tycker att det är jobbigt. Om era barn får reda på att ni förstår hur de mår och tänker så har ni kommit en bit på vägen.
Om ni bor i en villa så kan ni tex ha en husvagn på gården som era barn kan bara i. De kan även umgås med sina vänner utan att bli störda och de kan gå iväg om det blir för mycket.
? hen är alldeles för på och jobbig och jag kan definitivt ha förståelse över detta. ?
?man måste känna att man har tid och engagemang för dem.
Vilket jag knappt har nu när hen är hos oss eftersom de är rätt påfrestande.?
Jag tolkar det som att barnet är intensivt och kräver mycket av hela familjen. Har en grannunge som är likadan och jag skulle aldrig klara av mer än några timmar. Grundproblemet där är att barnet aldrig fått lära sig sociala regler dvs är dåligt uppfostrat.
Men det här är normala reaktioner från försummade barn. Det löser man med jättemycket kärlek och omtanke. Inte genom att ge en åthutning och om han inte ändrar sig åker han ut. Om man är kontaktfamilj ska man vara förberedd på detta. Det är inte en grannunge som du säger.
Sen ställer jag mig frågande till hur du vet att barnet inte fått lära sig social koder. Sociala koder lär man sig av sig själv, medan man lever. Om barnet inte lärt sig Det är omgivningen exakt likadan eller så har barnet svårigheter.
Men hur som helst; försummade barn blir oerhört uppmärksamhetstörstande. Det är närmast en regel. Finns inte mer gulliga, krypa upp i knäet och krama främlingar-stilen, barn än de som bott på barnhem. Det är jävligt tragiskt. Inget man fördömer som en sund vuxen som åtagit sig att ta hand om ett barn i nöd.
TS är en kontaktfamilj och ingenting annat. Inte stödfamilj och inte familjehem. Det kan vara så att det är barnet själv som är orsaken, eller troligtvis både förälder och barn.
Sociala koder lär man sig själv? Så du har aldrig lärt dina barn att hälsa, tacka, vänta på att inte prata i munnen på andra, vänta på att ta för dig till du blir bjuden, att knacka, att be om lov, ja lista är lång.