Min partner åkte på semester 1 dag efter att vi fått veta att fostret var dött...

För iallafall kvinnor är det självklart att man tar lite extra hand om den som fått ett hemskt besked och/eller kommer att gå igenom något jobbigt. 
(Ja han har också fått ett hemskt besked men det är hon som bär på det blivande barnet, det är hon som nu ska gå igenom hela processen att stöta ut ett efterlängtat foster). 

Han borde absolut ha hört med henne hur hon känner och mår. Om det är ok att han reser bort eller att han absolut stannar hemma om hon vill ha honom nära. 
Han vet att hon genomgått ett missfall innan, i tidigare vecka, där hon inte mådde bra under processen. 

TS ska inte behöva förklara för honom att hon är ledsen nu och att det känns oroligt att gå igenom det kommande missfallet på helt egen hand. 

Jag tror inte att han hade uppskattat om han fått ett jobbigt besked att tex en operation måste göras om, han vet att han mådde dåligt under förra operationen och gruvar sig nu. Då säger TS bara: 
Hej då'ra! Jag drar till Stina nu. Ha det så bra. 
Sen ska han få höra att "jamen sa du att du är orolig? Sa du att du ville att hon skulle vara hemma, hon kan ju inte läsa dina tankar och förstå att du är orolig för operationen! Operationer går ju oftast bra så varför ska hon vara hemma med dig?" 

Vad har man en partner till undrar jag då? 

Glinda från Oz: 

Jag älskar honom och han har många fina sidor. Men detta har tydligen sårat mig. 
Konflikten som ledde till ett slut skedde i denna tidiga graviditet. 

Ledsen för din förlust, önskar dig all lycka i framtiden. Missfall och abort betyder inte samma sak för en man och en kvinna, du förlorade en del av dig själv och han kan omöjligtvis vara lika känslomässigt engagerad. Men ja, man kan tycka att han åtminstone borde fråga dig om du var okej med hans resa. Å andra sidan kan han tänka att du isåfall talat om det för honom. Jag personligen som kvinna kan tycka att han brister i sin sympati, men han kanske kände att han själv behöver en känslopaus, vi på forumet kan varken rättfärdiga eller förkasta hans handlingar. Prata med din man, tala om att du inte vill vara ensam i den här svåra stunden. Bara då kan du veta vart hans moraliska kompass pekar.

Tack <3 

Jag vet inte riktigt hur han känner mer än att han också är ledsen över att fostret dog.

Kanske borde jag ha sagt igår kväll att han inte skulle åka, men blev så paff när han var så självklart med att inte ändra några reseplaner och inte ens frågade hur jag kände inför det. 

Vet inte mer än att han uppenbart själv inte hade behov av att vara med mig under missfallet och då på något sätt så kändes det ännu mer fel att med den vetskapen,  att hindra honom från att åka. Och nu tvivlar jag såklart på hans känslor inför mig. Kanske hade han stannat om han verkligen älskat mig. 

Att vänta några dagar eller en vecka vore nog bäst

Jag har inte alltid talat klartext i hur jag mår och vad jag förväntar mig av min man.
De är inga tankeläsare.
För några år sedan fick min brors flickvän missfall, v11, min man sa helt logiskt vad bra kroppen är som väljer bort dåliga foster, även min bror hade liknande tankar.
För en kvinna som burit och känt sin graviditet så känns det fruktansvärt.

Fast om han sa igår varför skulle han då ställa in.
Kanske lite upp till dig att säga något. Kommunikation. 

Men det är väl ett av skälen till att vi valt berätta för närmaste tidigt, skulle något hända så kan man få hjälp och stöd från dem istället för att känna sig helt ensam.
Men det är ju heller inget som säger att du måste åka till sjukhus...

Förlåta honom? Du ska väl för i hela friden inte skaffa barn med honom om ni har en så dålig relation att ni inte kan prata om vad ni behöver. 

Nernu: 

När det gäller tidigare konflikt så var det ju tidigare i denna graviditet som vi hade en konflikt få jag berättade om mina behov kring något där jag inte alls kände mig mött.

Efter det så blev jag rädd för att lyfta mina behov igen, blev rädd att bli lämnad istället för mött...

Och ja du har rätt, kanske ska vi inte satsa på familj nu när jag har denna erfarenhet. Känner precis så men visste inte det jag vet nu. 

Jag känner mig sårad över att han åkte då det hade varit en självklarhet för Mig att ställa in eller skjuta upp en resa om min partner skulle genomgå något som kanske gjorde honom såpass nedsatt att han skulle ha svårt att ta hand om allt där hemma, och särskilt om det även var något psykiskt påfrestande... Men det är ju bara jag och det var därför jag frågade er andra för att få lite perspektiv då jag är inne I mina sårade känslor just nu. 

Men tack för alla reflektioner och svar  jag tar det verkligen till mig. 

<3

Nä tydligen måste man förklara för män att man är ledsen när ens blivande bebis dött och man nu ska blöda ut det hela under några dagar. 

Vad skönt att vara man och aldrig behöva tänka själv! Gud vad skönt att slippa, så mycket tid som frigörs.

Jag har hört liknande många gånger här på FL:
Du måste ju berätta tydligt för honom att du vill bli firad när du fyller jämnt. Inte förstår han det! Att du firat honom tidigare och att du nämnt några gånger att det skulle vara trevligt att ha fest/gå på restaurang/göra speciell mat hemma räcker inte. Han är ju inte tankeläsare! 

Men sa du till honom att du var ledsen och behövde stöd för att din mamma ligger på sitt yttersta? Hur ska han annars någonsin kunna förstå det?

Lyssnar han inte när du vill prata av dig om konflikten som uppstått på ditt jobb? Har du verkligen anpassat dig tillräckligt? Du måste ju prata med honom när han har tid och energi och lust att lyssna! Och du måste prata så att han vill lyssna på dig. Inte kan han fatta själv att du vill prata av dig! 

Ja jag vill vara man!