Min partner åkte på semester 1 dag efter att vi fått veta att fostret var dött...

Vilken idiot!! Släng ut honom. 

Tack <3

Till saken hör också att han visste sedan i torsdags att jag skulle få en akuttid för medicinsk abort i början av kommande veckan, trots detta åkte han till sin vän. 
Jag behöver ha en vuxen med mig vid aborten vilket jag nu inte har,  detta då jag fick en akuttid då han inte kommit hem från semestern.
Han bad mig nyss att "Boka om akuttiden" tills då han kommit tillbaka senare under veckan. 

Detta hellre än att tänka sig att han själv kunde boka om sin tågbiljett hem. 

Han förstår nog inte alls hur ont detta känns i mig men jag tolkar det som att jag helt enkelt inte är så mycket värd i hans ögon så länge jag inte bär på hans levande barn, för då pratade han om att korta ner sin semester för att "inte lämna mig gravid". Men så fort fostret konstaterades dött så brydde han sig inte ens om att ställa mig frågan om jag behövde honom här hemma. Nu är dessutom ett av barnen magsjukt.

Jag blöder och vågar knappt gå till affären och handla det som det magsjuka barnet behöver av rädsla för att börja störtblöda på vägen.

Jag förklarade hur jag kände men han verkar fortfarande inte förstå. 

Anledningen att jag skrivit här och undrat över hur normalt det är att bli lämnad för en semester i min situation är för att jag inte berättat om graviditeten för andra och därför behövde bolla lite.

Men mycket pekar på att jag på detta sätt fått svar på hans verkliga engagemang och känslor vilket visar mig att det inte blir några fler försök till ett barn ihop med honom. 

Gör bara så otroligt ont att inse genom en sådan här situation.

Vem är pappa till dina andra barn? Din partner eller någon/några andra. Eftersom du inte kommer att må bra så är det nog bra om någon finns där som också har ansvar för dina barn.

Sen borde såklart din partner finnas där för dig moraliskt och självklart hade det varit önskvärt om han även var där för de andra barnen (i synnerhet om han nu är pappan till dem).

Även om jag inte är kristen tänker jag ibland på begreppet "i Nöd och lust". Nöjer du dig med någon som finns där så länge det bara är lustfyllt men drar så fort det blir lite jobbigt och låter dig ta hand om all? Och det kan vara ok så länge man inte väljer att skaffa barn ihop. För ett barn är värt en förälder som finns där i nöd. Men du som vuxen kvinna gör ett aktivt val om det är värt det för dig att ha en sån i de roliga stunderna men sen sköter de tuffa själv.

Vill man ha en förändring så får man antingen prata med sin partner eller göra slut. Att inte säga eller göra något och sedan grunt och må dåligt är inte ett alternativ enligg mig. Då får man liksom skylla sig själv.

Grejen är att män kommer undan med detta eftersom kvinnor finner sig i det. Säg ifrån och ställ krav. Om man som du inte tycker att man ska behöva säga till, låt då bli men förvänta dig inte någon förändring. 

Till TS:

Jag tänker på talesättet: i nöden prövas vännen. Du ser nu hur han reagerar när du är i nöd. = han reagerar inte alls utan kör på med sitt.

Jag förstår verkligen att det inte bara är att göra slut osv, men jag tycker att du ska ta detta på allvar och inse att det är såhär han är och detta är vad du kommer att få även i framtiden. 

Jag hade haft ett samtal med honom i lugn och ro när han kommit hem. Sagt att för mig är det inte ok att bara dra iväg i en sådan situation utan att höra efter ordentligt att det verkligen är ok. 
Det är inte heller ok för mig att lägga in en semesterresa under precis det datumet som jag ska genomföra en abort. Han får säga vad han vill om detta men det är inte ok för mig och det finns inga ursäkter. 
Jag hade sagt att jag nu sett hur han beter sig när jag har det svårt och det var inte en rolig syn.

Ja ts, du är överkänslig. Du har en massa hormoner, du har sorg och besvikelse. Men han hade planerat den här resan sedan tidigare, då brukar man inte ställa in. Hoppas han visade omtanke annars.