Nyfödd och separation

Det jag är mest rädd för är att när mina dagar tar slut efter dryga 9 månader hemma, så kommer sambon inte att ge mig fler av sina. Därmed har jag inte råd att vara hemma med vårt barn längre. Jag hoppas självklart kunna amma längre än så.

Låter toppen! vi kan börja med att fäder börjar jobba deltid i samma utsträckning som mödrarna, tar likvärdig vabb och stannar av i sin karriär under småbarnstiden. Tar likvärdigt ansvar i allt som rör planerna för barnet; BVC besök, blanketter som ska in, sprutor som ska tas, scheman som ska rapporteras till skola och förskola, föräldrasamtal, sommargåva till pedagogerna, avslutningskläder, nya stövlar och galoner vid höstens början, märka upp alla kläder med barnens namn, presenter, julklappar, playdates, barnsäkra alla vassa hörn, badning, klippa naglar och hår, lekar till barnkalaset, utskick av inbjudningar och avstämningar med de andra föräldrarna.

Det är faktiskt inte 1950 längre. Dags att män steppar upp och tar sitt föräldraANSVAR än att lämna över det på kvinnan att -fixa-.

Barn innebär inte bara rättigheter. Med barn kommer också skyldigheter. Så kavla upp ärmarna och gör minimum det som typ alla kvinnor gör så kommer ni män garanterat ses som en likvärdig förälder. Men ni kan inte räkna med att ni per automatik ska få den statusen om ni hela tiden delegerar ut ett ansvar på andra. 

Kvinnor har kavlat upp armarna i yrkeslivet och visat att vi kan axxla det på samma sätt som män. Så killar- gör det omvända och lägg mer fokus på er familj!   

Jag förstår precis hur du tänker och i den bästa av världar skulle jag inte ens ha behövt tänka i dessa banor. Men vår relation är så infekterad och jag tror att han (eller han har i princip sagt) att han ska göra allt för att förstöra för mig vid separation och se till att jag går förlorande ur detta rent ekonomiskt. Sen är vårt barn min första och största prio och det är därför jag vill säkra upp lite där. Att han ska få ha umgänge är inget jag går emot, men att han beter sig såhär mot mig i en tuff situation gör att jag vill säkra upp.

Föräldradagarna är till för barnets bästa inte för föräldrarna. Om en av föräldrarna vägrar skriva över eller själv använda dagarna till barnets bästa borde dessa med automatik föras över till den andre. Att barnet skulle behöva leva i ett hushåll där ekonomin inte går ihop pga att man måste spara dagar för att barnet ska hinna bli gammalt nog att börja dagis och att dagarna brinner inne för att den dåliga föräldern vägrar skriva över och använder dagarna som ett vapen att jäklas med den andra föräldern är ett jävligt dåligt föräldraskap. Detta ska givetvis inte få förekomma. 

Vissa svarar utan att veta. 

Du behöver inte skriva under för gemensam vårdnad alls. Vill han ha det får han stämma dig, men det kan ta tid. 

Som ensam vårdnadshavare får du alla 480 dagarna själv. Så vitt jag vet kan du dock skriva över en del av dagarna till någon annan om du skulle vilja. 

Umgänget har ingenting med vårdnaden att göra. Utan vårdnad har man dock inte rätt att ringa tex sjukhus för att få reda på hur ens barn mår eller få ut uppgifter från skolan utan vårdnadshavarens medgivande. 

Ett bra umgänge kräver en hel del av båda föräldrarna när barnet är liten. Han får i början komma till dig och umgås med barnet  helst varannan dag, för att senare kunna gå iväg en sväng mellan matningarna. När barnet blir tryggt nog och stort nog att äta annat dagtid så kan han ha barnet längre tid. 

Vid ett års åker kan en övernattning i taget ske, vid två, två övernattningar och vid tre sägs det att varannan v ska funka, men det är olika på olika barn. Personligen förespråkar jag att man kör tre dagar i stöten, sen byter man tills barnet själv uttrycker annan önskan. 

 

 

I en tvist, till exempel där en kvinna väljer att behålla ett barn som mannen egentligen inte önskat. Eller där man avslutat relationen redan innan barnet föds. Så kanske kanske att ditt resonemang varit relevant för där kan det vara så att pappan aldrig varit intresserad av någon "papparoll". Men nu har vi två personer i samborelation som blir föräldrar. Där mamman får för sig att det är läge att skriva barnet som sitt och utelämna pappan. Vad är det för stil?
Det borde inte ens vara ett val, det borde vara självklart att två vuxna som lever i samboliknande förhållande och blir föräldrar blir registrerade som sådana. Inte alla föräldrar är ju gifta så det borde inte ens vara relevant (dessutom är det inte heller 100% korrekt). 

Huruvida pappan i det här fallet vill eller inte vill vara föräldraledig med sitt barn vet vi inte. 

Att möjligheten finns att kunna ha ensam vårdnad är fantastiskt bra tycker jag. Det finns rövhattar som gör så som TS fruktar att hennes nuvarande ska göra, nämligen vägra vara föräldraledig när TS dagar tar slut men också vägra skriva över några dagar. 

Barnet är då för litet för förskolan och TS kan inte gå tillbaka till jobbet och har ingen inkomst. 

Jag som tidigare arbetat på olika förskolor har sett det hända alldeles för många gånger för att jag ska tycka att någon ska riskera det. Så länge man ser till att pappan och barnet får ett bra umgänge så är det helt ok att göra så tycker jag. Sen kan man som sagt skriva över dagar på pappan så att även han får vara ledig om han vill. 

 

Ja, absolut kan mamman komma till pappan också! Det tänkte jag inte på att skriva, bra påpekat. 

Jag anser inte att mammans föräldraskap är högre i rang än pappans. Däremot anser jag att barnets väl och ve kommer först och om det finns risk att den ena föräldern hamnar i en sits där denne inte kan gå tillbaka till sitt jobb för att barnet är för litet för förskolan så kan man behöva göra så här. 

Inget hindrar ju att mamman ger pappan dagar framöver. 

OM nu pappan absolut vill ta föräldraledighet, sköter umgänget med mammans hjälp så är det ändå inte, tycker jag, optimalt att barnet sen hux flux ska bo med pappan på heltid. 

Ett alternativ då är ju att pappan har barnet på dagarna och mamman på nätterna. 

Men det är ju en senare fråga isf. 

Det är ju dock bevisat att nyfödda inte mår bra av att ha två boenden. VV fungerar inte för så små barn, och då blir det ju att bebisen har ETT hem och umgås mycket med andra föräldern så att man kan bygga upp till växelvis boende efter ett par år.

Det är ju dock bevisat att nyfödda inte mår bra av att ha två boenden. VV fungerar inte för så små barn, och då blir det ju att bebisen har ETT hem och umgås mycket med andra föräldern så att man kan bygga upp till växelvis boende efter ett par år.