Inlägg från: Anonym (Jag) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Jag)

    Går i bitar

    Jag är på väg att avsluta min samborelation och känner så mycket med dig! Jag älskar honom inte längre, mår så dåligt av att leva med honom. Men just den sorgen över att mitt liv inte blev som jag trott. Att barnen inte får växa upp med sin mamma och pappa tillsammans - det gör så jävla ont! Det är anledningen till att jag drar ut på beslutet. 

  • Anonym (Jag)
    Anonym (Barajag) skrev 2022-07-16 11:43:35 följande:

    Tack för att du skrev. Vill du fortsätta skriva? Beskriva lite mer om din situation? Jag skäms så mkt för folk skulle tycka att jag Är så patetisk som stått ut med så mkt. 


    jag går i bitar för jag vill inte det här, är nog medberoende av bara fan. 


    Min sambo är väldigt kontrollerande. Gör I princip ingenting hemma. Saknar empati. 
    Vi bråkar varje dag. Det är liksom ohållbart. Ingen av oss mår bra. Han säger dock att han älskar mig, att han vill vara med mig och att han vill kämpa. Men jag känner att vi kämpat tillräckligt. Jag bryr mig om honom men har inga kärlekskänslor kvar längre. Ändå är jag helt knäckt över att behöva ta detta beslut. Alla drömmar jag hade om oss som familj. Mitt hjärta brister. 

    Varför skäms du inför andra? Att separera är inget att skämmas för. 

    Du är antagligen väldigt medberoende och det är tungt som fan.
  • Anonym (Jag)
    Anonym (Syster) skrev 2022-07-16 11:01:46 följande:
    En tanke att ta med sig. De kommer att leva med separata föräldrar oavsett, så att du drar ut på det gör bara att du plågas mest själv. För deras del kommer det inte göra någon skillnad om det är nu eller om några veckor, eller månader. De reaktioner barnen har kommer ändå, och de kommer över det ändå också, men när de är större, kanske till o med vuxna, då kommer det inte göra någon som helst skillnad.
    Du har givetvis rätt. Men jag har så otroligt dåligt samvete mot mina barn. De har inte valt detta. De är unga och oskyldiga och ska behöva gå igenom detta pga mig.
  • Anonym (Jag)
    Drottningen1970 skrev 2022-07-16 12:26:46 följande:
    Vilket jävla trams. Vad är det för fel på dig som tar på dig skulden för en situation som han skapat. Din roll som förälder är att vara en förebild och ge dina barn trygghet. I detta ingår att ha ryggrad och att inte vara en dörrmatta som tar på sig ansvar och skuld för någon annans handlingar. Du behöver verkligen lägga av med den där inställningen om du ska vara förebild för vilka dina barn ska bli som vuxna. 
    Tack för ditt raka och något hårda svar. Det gav mig en tankeställare. 
  • Anonym (Jag)
    Anonym (Barajag) skrev 2022-07-16 14:40:37 följande:

    Beklagar att han är så kontrollerande. Hur gamla är barnen? 


    jag skäms för att det känns som ett misslyckande. Jag är vansinnigt medberoende och har tillåtit saker alldeles för länge. Jag ser inte ner på andra som delar på sig. Trodde bara inte att det skulle vara jag. . Z


    De är 4 och 7 år. Hur gamla är dina?

    Det är lätt att vara efterklok. Det är bättre att du tar tag i det nu än att du aldrig gör det. Och han behöver ju hjälp, behandling. Men det är inte ditt ansvar. 
  • Anonym (Jag)
    Anonym (Barajag) skrev 2022-07-16 16:12:17 följande:
    3 och 5 år. När ska du slå slag i saken? Hur ser din boendesituation ut?

    kommer på mig själv att åter igen försöka hitta lösningar åt hans skit. 
    Jag vet inte. Snart.
    Vi bor i hus och jag har ingen aning om hur vi ska lösa det. Huset måste ju säljas och vi båda måste lyckas hitta annat boende. Krångligt. 

    Hans skit är hans ansvar!
  • Anonym (Jag)
    Anonym (Barajag) skrev 2022-07-17 12:44:12 följande:

    Som ett vaccum. Jag vet inte om han vet att det är slut ens. Han ska förbi och hämta saker 14-15. Kanske tror han att jag bara är lite mer less än vanligt? Så mkt funderingar i mitt huvud. 

    jag bara måste driva igenom det här. 


    hur mår du? 


    Lider verkligen med dig, men du fixar detta Hjärta
    Kanske behöver ni prata så att han verkligen förstår att det är slut?
    Säger barnen något?

    Jag har ångest. Jag vet att om vi inte hade haft barn så hade jag lämnat för längesen. Men det gör så fruktansvärt ont att livet blev såhär. 
  • Anonym (Jag)
    Anonym (Barajag) skrev 2022-07-17 15:05:41 följande:

    Sen han gick hemifrån har han hört av sig en gång och det gällde en tjänst. När jag svarade att jag inte var hemma fick jag svar om att han löser det själv imorgon (alltså idag) och så fick jag ett klockslag när han skulle komma och hämta saker så jag kunde hålla mig borta om jag inte ville träffa honom. 


    inte pratat med barnen. Äldst har svårigheter och skulle inte förstå eller låsa sig totalt  tngsta känn så liten. 


    förstår det. Har du ngn plan? 


    Nej jag har ingen plan. Måste styra upp det lite innan jag kan göra det.
  • Anonym (Jag)
    Anonym (Barajag) skrev 2022-07-19 11:44:03 följande:
    Men så sorgligt på ngt sätt. Det skulle inte bli så här. Fattar inte varför jag är så ledsen. även om det varit dåligt länge och jag har kämpat så blir det så tufft ändå. 
    Klart att du är ledsen!! Jag känner samma sak. En enorm sorg över att livet inte blev som jag hade tänkt mig. Vi skulle bli gamla tillsammans, i detta huset.
    Jag har idag berättat för min syster att jag ska lämna. Nästa vecka ska jag prata med min sambo och säga att det är slut. Jag har ingen aning om vad som händer efter det. Hur vi ska lösa boende, barnen - ingenting! Och det ger mig panik!
  • Anonym (Jag)

    Hur går det för dig, TS?

    Jag har äntligen lyckats avsluta min relation och det är en sån lättnad. Samtidigt som det såklart är en stor sorg. Vi bor fortfarande kvar i huset båda två och det funkar än så länge bra. Vi har heller inte berättat nåt för barnen. 

  • Anonym (Jag)
    Anonym (Barajag) skrev 2022-09-26 16:18:33 följande:

    Tänkte uppdatera lite! 


    Jag mår bra, jag är så nöjd över att jag gjorde det här och tog steget. Barnen har en pappa som vill umgås med dom idag. Han har gjort förändringar som kommer att få honom och barnen att må bättre. 


    Jag har träffat nya och intressanta människor och livet känns spännande, jag behöver inte längre täcka upp för exxets problem på ngt sätt och det är så skönt! 


    Härligt att höra! Solig
Svar på tråden Går i bitar