• Anonym (Ledsen)

    Känslan att inte orka vara mamma

    Den lägger sig tyngre och tyngre över mig... Jag är gift med pappan till barnen och vi har tre barn som börjar 1:an, 5:an och 7:an i augusti... Samtliga har diagnoser och andra problem och sjukdomar. Lika så jag.

    Pappan gör oerhört lite i vardagen utöver att jobba. Han gör i princip bara det han känner för och gnäller mest på mig när jag inte gjort allt han vill. Jag har varit sjukskriven i flera år, men började med ett projekt i vintras som förhoppningsvis kan ge en inkomst så småning om. Dock tar det mycket energi och jag känner mer och mer att den energin inte finns egentligen. Inte så länge jag är ensam med allt annat i varje fall. Han vägrar dock hjälpa till och kräver att jag fixar allt. 


    Känner mig instabil och ledsen och är så trött att det känns som jag ska gå sönder. Jag börjar få en panikkänsla i kroppen och vill ofta bara dra härifrån. Att jag inte orkar vara mamma längre och tanken på att sitta fast med allt ansvar i så många år till ger mig andnöd...

  • Svar på tråden Känslan att inte orka vara mamma
  • Anonym (Avlastning?)

    Har de äldre barnen någon form av avlastningshem?
    Den äldsta borde kunna få en kontaktperson att göra saker med.

    Att din man är som han är kan bero på att han är trött i psyket. Tre barn med diagnos och diverse sjukdomar och en fru som inte mår bra. Det tar på psyket och på kroppen när någon i familjen har NPF.

    Hur ofta umgås du och mannen på tu man hand?
    Går ni på middagar eller bara på en promenad själva?

    Han kanske känner sig överväldigad nu när barnen är hemma på lovet. Han kanske bär på saker han inte kan prata om och så blir det fel.

    Är han trött och ser att hemmet fortfarande är ett kaos efter att han har kommit hem från jobbet så kan det ta på hans tålamod. Har du kommit mee förslag att ni båda tar disken samtidigt?

    Hur mycket hjälper barnen till?
    De är så pass stora att de borde kunna göra något litet.
    Vad sägs om att göra ett bild schema där de ser vad som ska göras vilken eller vilka dagar?
    Tex att på tisdagar och torsdagar ska de dammsuga sina rum, lämna tvätt i badrummet på fredagar.
    Sopa köksgolvet Tisdag, Torsdag och lördag? Om de vet vad som ska göras vilken tid så blir det lättare då de vet vad som förväntas av dem.

    Lycka till.

  • Tow2Mater

    Om du slutar med ditt icke-vinst-givande projekt kanske han kan bli mer driven till att hjälpa i hemmet, han kanske ser det som din fritid/hobby. Cch du får mer energi som annars dräneras till projektet.

    Barnet i 7an kan vara barnvakt till de mindre. Barnen måste hjälpa till i familjer där de vuxna inte klarar av att driva allt av olika anledningar.

  • Jemp

    Vilka superdåliga svar du fått. En man som inte tar hand om hem och barn sköter inte sitt ansvar, det är inte kvinnans fel. 

  • Tow2Mater
    Jemp skrev 2022-07-22 00:46:28 följande:
    Vilka superdåliga svar du fått. En man som inte tar hand om hem och barn sköter inte sitt ansvar, det är inte kvinnans fel. 
    Vilket superbra svar! DET ska TS ju göra!
  • Anonym (Avlastning?)
    Jemp skrev 2022-07-22 00:46:28 följande:

    Vilka superdåliga svar du fått. En man som inte tar hand om hem och barn sköter inte sitt ansvar, det är inte kvinnans fel. 


    Har man barn med npf och diverse sjukdomar och en partner som är långtidssjukskriven så drar maken ett jätte lass. Det blir även jobbigt för TS som är hemma och inte orkar med hushållet. Det tar på krafterna att bara diska, själva disken tar inte mer än 10-15 minuter. Men har man npf och liknande så orkar man inte att gå fram till disken.

    Det beror inte på lathet, huvudet klickar inte med kroppen.
    Om TS man kommer hem varje dag och ser att inget är gjort så som disk, städ m.m så tryter tålamodet.

    Jag har npf själv och har hela tiden dåligt samvete över att inte gå till städandet. Man är på väg att börja och så känner man sig överväldigad av allt som inte blivit gjort.
    Jag är singel så det drabbar bara mig.
    Men om jag hade haft familj så hade det drabbat alla. Inga rena tallrikar, kläder m.m 
    Skulle min partner komma hem vecka efter vecka så förstår jag att han skulle tröttna.

    Ts blir tyvärr som ett extra barn som ska tas hand om.
    Familjen behöver mer hjälp och stöd för att fungera i vardagen. Ett bildschema skulle hjälpa barnen och TS med rutiner och få det lättare i vardagen.
  • Jemp
    Anonym (Avlastning?) skrev 2022-07-22 01:36:09 följande:
    Har man barn med npf och diverse sjukdomar och en partner som är långtidssjukskriven så drar maken ett jätte lass. Det blir även jobbigt för TS som är hemma och inte orkar med hushållet. Det tar på krafterna att bara diska, själva disken tar inte mer än 10-15 minuter. Men har man npf och liknande så orkar man inte att gå fram till disken.

    Det beror inte på lathet, huvudet klickar inte med kroppen.
    Om TS man kommer hem varje dag och ser att inget är gjort så som disk, städ m.m så tryter tålamodet.

    Jag har npf själv och har hela tiden dåligt samvete över att inte gå till städandet. Man är på väg att börja och så känner man sig överväldigad av allt som inte blivit gjort.
    Jag är singel så det drabbar bara mig.
    Men om jag hade haft familj så hade det drabbat alla. Inga rena tallrikar, kläder m.m 
    Skulle min partner komma hem vecka efter vecka så förstår jag att han skulle tröttna.

    Ts blir tyvärr som ett extra barn som ska tas hand om.
    Familjen behöver mer hjälp och stöd för att fungera i vardagen. Ett bildschema skulle hjälpa barnen och TS med rutiner och få det lättare i vardagen.
    Hur får du det till att det är ts och inte mannen som är det extra barnet? 
  • Anonym (Avlastning?)
    Jemp skrev 2022-07-22 01:45:29 följande:
    Hur får du det till att det är ts och inte mannen som är det extra barnet? 
    För att TS skriver "Samtliga har diagnoser och andra problem och sjukdomar. Lika så jag."
  • Anonym (Ledsen)

    Han drar INTE ett "extra tungt lass". Han gör i princip inget hemma och har aldrig gjort för att han bestämt att det är MITT jobb. Han kallar mig för hemmafru fast jag hatar det. Hemmet är aldrig ett kaos när han kommer hem, jag kämpar alltid för att hålla en standard som gör att han inte blir arg, men han är ändå inte nöjd och hittar ständigt något att klaga på. Han lagar aldrig mat och de få gånger han behöver någon städpryl måste han fråga var de är för han "hittar inte". 


    Gällande "extra barn" här så inte är det jag inte. Inte ens på semestern gicl han med på att hjälpa till, utan han satt och spelade tex tills maten var färdig och blev sur om jag försökte få honom att hjälpa till. Barnen gör mycket mer hemma än han.

  • Hellishen

    Tror att det är din man du vill lämna, inte nödvändigtvis barnen.
    Jag beklagar att du hamnat i en relation och har tre barn med en man som bryr sig så lite om dig och är en självupptagen röv men det lär inte ändra sig. Så ta tag i att lämna relationen, ditt nya liv börjar Nu och utan honom kommer du må mycket bättre.

  • Anonym (Avlastning?)
    Anonym (Ledsen) skrev 2022-07-22 04:10:46 följande:

    Han drar INTE ett "extra tungt lass". Han gör i princip inget hemma och har aldrig gjort för att han bestämt att det är MITT jobb. Han kallar mig för hemmafru fast jag hatar det. Hemmet är aldrig ett kaos när han kommer hem, jag kämpar alltid för att hålla en standard som gör att han inte blir arg, men han är ändå inte nöjd och hittar ständigt något att klaga på. Han lagar aldrig mat och de få gånger han behöver någon städpryl måste han fråga var de är för han "hittar inte". 


    Gällande "extra barn" här så inte är det jag inte. Inte ens på semestern gicl han med på att hjälpa till, utan han satt och spelade tex tills maten var färdig och blev sur om jag försökte få honom att hjälpa till. Barnen gör mycket mer hemma än han.


    Är detta ett nytt beteende eller har det varit såhär hela tiden?
Svar på tråden Känslan att inte orka vara mamma