Obligatorisk att lära sig?

Han är hennes hund...han gör allt för henne. 

Nu gör jag ett inlägg och försöker svara på frågorna. 

Både hon och vi är från mellanöstern.

Hon lever på min bror och barnbidraget. Ärligt talat så tror jag att dom skaffade barn just för att få bidrag eftersom min bror har varit arbetslös mesta tiden.

Alltså i mina ögon så tycker jag faktiskt att hon utnyttjar honom, dom har skulder upp över öronen och det började när hon kom hit och dom blir ju inte mindre med tiden.

Hon är beroende som fan av honom, alltså hon rör sig inte ur fläcken. Det stör mig för att hon har sagt öppet att hon tänker inte göra något, att det är tråkigt här och att hon vill flytta från denna staden och köpa ett hus NÄR DOM REDAN BOR I ETT HUS HELT JÄVLA GRATIS sedan dag ett. Och hon, människan har mage att kläcka ur sig "ni har inte gjort något för mig". Jag bryr mig inte ett piss om henne, hon får väl göra det hon känner är bäst för sig själv. 

Men hon har ett barn att tänka på, stackarn klättrar ju för fan på väggarna där hemma. Jag ville lära henne att åka buss så att hon kan gå och handla själv, eller bara gå ut på stan eller något eller typ hälsa på oss men nej "bussar är äckligt och smutsigt".

Jag frågade barnet jag bara ****vill du följa med ut, "Jaaaa" skrek hen av glädje, jag bara men **** ge mig en puss då så går vi ut, hen pussade sönder mitt ansikte. Det gjorde fan ont, och jag VET att svägerskan vägrar gå ut med barnet och det är fan inte okej :(  Därför tycker jag att dagis vore ju perfekt när hon ändå vägrar ta hand om barnet på ett hälsosamt sätt. Så Jo jag känner att jag måste "lägga mig i". Mvh

Han jobbar ganska mycket nu och är oftast slut nör han kommer hem. Jo dom går väl ut en stund då men då snackar vi inte ens om en timme. 

Ja men det är inte så lätt när man knappt får träffa dom. Har ringt kanske flera hundra gånger om att hälsa på, gå ut, hitta på saker eller bara låna barnet ett tag men hon vill ingenting. Hon hittar på allt från mellan himmel och jord för att slippa se en. Allt från, huvudvärk till trött,till sjuk osv. Dom tog corona som ett perfekt tillfälle, varje gång man sa något "nä corona" sen åker dom och hälsar på i hemlandet och är där i nästan fyra månader. Då minsann existerade inte corona längre (men karman slog till och dom blev sjuk i corona flera gånger). Allt detta har gjort att jag har tagit avstånd nu och vägrar kontakta dom. Men aa jag tycker bara synd om barnet.

Ja men hon är inte i hemlandet nu. Där är det ju pinsamt för kvinnor att jobba, och visst jag fattar att det kanske är svårt att spräcka den bubblan hon levde i, alla lagar och regler osv. Hon är ju fri här. Jag tycker bara att hon är lat. Som sista gången jag var där, då nämnde jag om dom gått ut den dagen, "nää går jag ut med hen så kommer hen aldrig vilja komma hem". Som jag tidigare skrev jag bryr mig inte om henne, hon och min bror har säkert kommit överens om att leva såhär.  Men då tycker jag att hon ska hålla käften och inte klaga på att vi inte gjort något för henne när hon redan bor gratis utan att betala hyra etc. Hon kommer från en "rik" familj och förväntar sig få allt som hon vill och är bara bortskämd. 

Hon går inte ut utan honom, rädslan av att inte klara sig just för hon inte kan svenska antar jag, rädd för att inte hitta hem.