• Anonym (why?)

    föräldraskapet - ett slitjobb

    jag är egentligen förundrad över varför människor väljer att skaffa barn alls. jag har själv 2 barn. bebistiden ett jävla skrik. 1-2 år = de ska passas på 24/7 för att inte ta livet av sig. 3-5 = ett jävla trots om allt, allt verkar vara ett helvete för dem  6-8 = man ska aktivera dem 24/7 och de r  en om ett jävla plåster. 9-12 = förpubertal tid, släng i dörrar och man får höra att man r en idiot. 13-16 = man ska oroa sig för dem och satt de hålet på att bli vuxna men utan vuxenhjärrna. sen när de börjar bli vuxna och förhoppningsvis hyfsade personer att unga med = ja, då flyttar de hemifrån..

    vad är vitsen,?

  • Svar på tråden föräldraskapet - ett slitjobb
  • Anonym (Mamma till 4)

    Känner inte alls igen mongo din beskrivning 

  • Anonym (Jo)

    O vad är vitsen med något. Vad är vitsen med att äta då det ändå bajsas ut. Vitsen att dricka o sen kissa.
    Bara ett sökande efter mat och sen toalett vad än man ska göra i livet.

  • Anonym (Jeez)

    Fattar din poäng och håller med. Tror det varit rent biologiska orsaker till att jag skaffat barn. Det drivet liksom. Och innan man gått igenom de olika åldrarna har man ju ofta ingen förståelse för vad de innebär. Inte heller insåg jag hur energiska vissa barn kan vara medans andra är väldigt lugna eller att en del kan ha ett fruktansvärt temperament. Tur man älskar dom. 

  • lövet2
    Anonym (why?) skrev 2022-08-01 18:55:27 följande:
    vad är vitsen,?
    Det är en sådan där ologisk grej, som det inte finns något klart svar på.
    Varför skaffar man hund? Tja, antagligen gillar man hundar och tycker att fördelarna överväger.
    Varför skaffar man katt? Samma där.
    Varför lyssnar man på klassisk musik? För att man gillar den.

    Alla gillar inte barn. Den majoritet som gillar barn, tycker att fördelarna är många fler än nackdelarna och försöker vanligen skaffa sig egna.
  • Anonym (Jo)

    Förresten är mina barn just nu i åldern 3-5 där du beskriver att allt är ett helvete för dom.

    Jag tycker tvärtom, allting är roligt och spännande för dom

    En myra på marken som bär något, ett kraftigt regn, att få sin första fisk. En tusingfoting på väggen

    Att träna på att hoppa ett ben. Att få välja ett suddgummi som man vunnit i ett lotteri. Allt är roligt

  • Anonym (Jo)
    Anonym (why?) skrev 2022-08-01 19:27:03 följande:
    det låter som utvecklingsstörda barn.
    Helt normala, däremot undrar jag hur det står till med föräldrarna om barnen tycker allt är ett helvete.
  • Anonym (amami)

    Det låter som att du haft oturen att få barn vars behov du inte kunnat möta. Själv har jag 5 stycken, äldsta är 11, yngsta är 6, och känner inte igen din beskrivning. 9- och 11-åringarna är mestadels nöjda glada, respektfulla och hjälpsamma även om vi märkt av förpubertetshumör litegrann, och sexåringen är bra på att både aktiviera sig själv och ha tråkigt. Idag har han varit helt nöjd med att göra ingenting tillsammans med hunden medans hans sysken verkar köra race i att ta vara på de sista sommarlovsveckorna.

  • Plupp73

    Jag har tre nästan vuxna döttrar. De är helt underbara! Kommer hem till lagad middag och dukat bord. Djuren är omhändertagna, och vi är många som diskuterar runt middagsbordet.
    Kan hålla med om småbarnsåren, det var ett träsk och ständigt torkande och plockade.
    Jag hade inte velat ha enbart parlivet. Jag tycker om liv och rörelse omkring mig.

  • Anonym (Stov)

    Vaddå, skulle föräldraskapet vara en dans på moln?

    Trot mer det handlar om vår tids övertro på egentid, egenförverkligande och att livet ska vara så himla härligt jämt. Allt rosa fluff.

    livet är slitsamt, påfrestande, mödosamt och ibland hopplöst tråkig. Däremellan härligt, bubblande och kul. 

    Förr jobbade man i gruva morgon till kväll, söp och avlade barn på löpande band och dog i förtid. Vi ska inte klaga

  • Anonym (Lina)

    Vad var anledningen till att du skaffade barn då? För egen del blev mitt liv så mycket bättre på flera sätt när jag skaffade barn, men jag var redo för barn och ville verkligen ha barn så då har man kanske en annan inställning till sömnlösa nätter, skrik och tonårsrevolter.

    Mitt liv innan barn var innehållsrikt men är ännu mer innehållsrikt nu. Jag tycker faktiskt lite synd om dom som valt att inte skaffa barn då dom går miste om så mycket som dom inte vet, bara för att dom tror att livet utan barn ska vara bättre. Någon gång tröttnar man på att gå på konserter och hänga ute på krogen till 05, och resa och leva bra kan man göra även med barn. 

  • Anonym (K)

    Jag är lyckligt barnfri men fattar absolut varför folk behöver ha barn. Däremot fattar jag inte varför de gnäller om sina liv. Man vet vad man ger sig in på, i alla fall 95% av befolkningen vet att barn är väldigt krävande. Jag tycker inte synd om de som gnäller, de har själva valt det livet. 

Svar på tråden föräldraskapet - ett slitjobb