Hur stänger man av eller för man för att inte bry sig om vad andra EVENTUELLT tycker och tänker om en?
Jag får snart fullständig panik! Jag har anmält vab imorgon och har Dåligt samvete gentemot kollegor och tror att de tycker en massa saker?
Jag bryr mig så mycket om vad andra tycker och tänker att jag knappt själv vet min åsikt om saker. jag är liksom 40 år. Hur gör man?!
någon som känner igen sig?
Ingen tackar dig för att du går till jobbet. Kom ihåg det. Familjen är viktigare än kollegorna, eller hur?
Det hedrar dig att du bryr dig om dina kollegor. Men du känner dem och vet säkert att de löser de problem som kan uppstå. Det gör ju du när de är sjuka eller VAB;ar.
Ja ni har ju rätt? egentligen så vet jag det och måste släppa de här jobbiga tankarna?
Hur gör man? Man ser till att bli så pass trygg och stark i sig själv att sådana småsinta saker inte rör en ryggen
Hur gör man? Man ser till att bli så pass trygg och stark i sig själv att sådana småsinta saker inte rör en ryggen
Hur gör man det då?
Bra fråga. Som du inser så är du redan 40 år gammal och är kvar i samma tankar. För att kunna tänka klart så krävs det en hel del IQ, det mest intressanta är väl någon i 20 års åldern som kan tänka klart.
Det är inget man väljer att göra
Hur gör man det då?
Ja ni har ju rätt? egentligen så vet jag det och måste släppa de här jobbiga tankarna?
Kanske göra som många idrottare gör, de ägnar sig åt pep-talk.
Varje morgon. Ställ dig framför spegeln och säg högt, jag är kompetent och värdefull, mina arbetskamrater är kompetenta och värdefulla. Eller något liknande vänligt, snällt och uppmuntrande till dig själv. Något du gärna velat höra från någon annan. Kommer du att känna dig löjlig, ja, troligen. Men fortsätt, om du får höra positiva saker varje dag så stärker det din självkänsla.
Glöm inte att också ge dina barn stärkande och uppmuntrande ord varje dag. Inte beröm för utseende eller prestation. Utan saker om att de är en bra kamrat, påhittig, kreativ eller andra egenskaper du uppskattar hos dina barn. Det är säkert sånt man ofta tänker, men det är viktigt att också säga det.
Lycka till.
Hej TS!
Låter som du är en av 9 av 10 i världen som plågas av låg självkänsla.
Jag har själv tillhört den gruppen helt upp till 25 års åldern innan jag slutade peka på problemet och istället började intresserade mig för hur jag faktiskt kunde ta itu med det. Så här kan jag ju inte leva tänkte jag!
Själv växte jag upp i en familj präglat av dålig självkänsla, självklart förstod man ju inte detta när man var ung. Nu är jag bara 27 år så jag får väl säga barn istället :D
Iallafall.. Jag hade så dålig självkänsla att det hindrade mitt inre barn att få uttrycka sig som jag önskade och istället försökte anpassa mig till samhällets normer och förväntningar.
Vilket kan passa en del människor ganska bra, men oftast så är det människor som har vuxit upp i en familj med ekonomisk trygghet och ett smörjat hamsterhjul så att säga. Dessa människor har sedan barnsben redan checkat av allt som en lyckad och framgångsrik medborgare förväntas uppnå för att sedan också bli accepterad. Vem orkar reflektera på livet när man inte upplevt tillräckligt motstånd..
Då vi redan är programmerade att jämföra oss med våran sociala omgivning drabbas oftast dem som inte vuxit upp i den familjen av en automatiskt lägre självkänsla. Då sträckan till att ha allt det där som förväntas av oss är längre än vad genomsnittsvensson har, då dömer vi oss själva och har svårt att acceptera våran livssituation.
Nu är det tack vare mina osäkra föräldrar som resulterade i att ett osäkert spermie tog hem pokalen och fick komma till världen, fast utan medvetna mål och meningar om vad fan jag önskar att göra här egentligen.
Barn gör inte som föräldrar säger, barn gör det föräldrarna gör.
Så om du inte jobbar på att hitta din plats här i världen och jagar ett liv som ger oss mening och lycka inom oss. Där vi känner oss starka och trygga i oss själva, så kommer heller inte dina barn besitta verktygen för att kunna göra det heller..
Som ett resultat kan man bli lost i livet och om man blir tillräckligt lost tillräckligt länge får man äntligen träffa den där hårda väggen. Man blir deprimerad och tvingas reflektera, granska sitt liv och inser att som 25 åring ska man böra ta ansvar för sitt liv och sin egen lycka genom att hitta sig själv.. men vem fan ska lära mig, jag verkar vara den enda i min familj som har förstått det.
Men men, man kan inte döma de omedvetna för deras omedvetna handlingar.
Lite kul att jag som yngst i familjen har brutit cirkeln och faktiskt till och med lyckats väcka min morsa på 57 bast, haha.
Därför är det otroligt viktigt att skapa detta för mig själv nu före jag t ex bestämmer mig för att få barn. För utan den självkärleken, hur kan vi veta vem vi egentligen är och önskar att bli. Där som vi idag befinner oss i en livssituation manifesterat från egots premisser. Läskigt att tänka på!
Aldrig ska vi ångra någonting, men tanken av vad vi hade skapat för oss själva om vi fick lära oss sedan barnsben hur vi älskar och tror på oss själva, är fascinerande.
När vi lever som slavar till vårat eget ego, befinner vi oss i en verklighet där tryggheten klär sig i kärlekens färger, och där lyckan bleknar som ekot när rädslan talar.
Egot är en fiende vi inte kan se, en smart fiende som får oss att inte önska att se, för vi blev aldrig uppmanade att se oss själva.
Detta är varför vi alla är våran egna värsta fiende.
Även om detta inte är något som vi lärt oss, tror vi oss veta exakt vem och hurdana vi är.
Att vara sig själv är grundprincipen som övergått till att bli tomma ord, som kastas runt utan att besitta någon som helst betydelse.
Istället är vi uppmanade att bli den bästa, men bara så att vi kan bli den värsta.
Fria från vår fantasi och fast med våra begränsningar, förlorar vi vett om vad som är rätt och fel.
Blind från att se skillnad på svag och stark lever vi i det förflutna, bästa dagar som aldrig varade.
Rädda för att söka vägen står vi hellre kvar och bemöter döden.
För att bekämpa din egna värsta fiende och få en andra chans till ett liv där du besitter kontrollen, måste vi börja utvecklas inom dem områden som behövs för att kunna lösa svaren på frågorna som håller oss tillbaka.
I mitt fall så var det det som vi osäkra aldrig fått lära oss, just hur vårat intellekt fungerar. Vilka tankar som är våra egna och vilka som är egots skapelse.
Lär vi oss inte detta så identifierar vi oss med alla tankar som kommer till oss utan att besitta något som helst filter för vad som ska blockeras ute, tankar som inte är bra för oss. Till den grad att det påverkar hur vi lever våra liv.
Jag läste en bok som heter, LEV LIVET FULLT UT med Eckhart Tolle, omslaget är grönt med en fjäril. Finns en kortare version också, men man vill inte missa denna instruktionsboken för hur vårat intellekt fungerar och hur det påverkar oss själva så som våra relationer.
Börja praktisera att vara ärlig, du kanske inte behöver att säga alla sanningar men åtminstone inte ljuga. Att ljuga för andra är att ljuga för sig själv.
Behandla dig själv som om du vore någon du hade ansvar för att ta hand om.
Kolla seminarien på youtube, Bob Proctor, Jordan Peterson, Jim Rohn, Raymond Ahlgren och andra som predikar personlig utveckling.
Avfölj konton på instagram som inte ger dig en bra känsla och börja följ konton som delar inspirerande och motiverande ord.
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om den större bilden av hur världen, livet och människan jag idag besitter efter att bara ha varit "vaken" i 2 år.
Men det är ju ändå ett bevis på att det är möjlig, och på kort tid kunna se en så stor inre förändring som frigör oss från den riktiga bördan.. oss själva.
Personlig utveckling är vad som krävs för att kunna uppnå känslomässig mognad, och när du uppnår det så kommer livet att vara ett nöje och inte ett arbete.
Jobba mer på dig själv än du gör på ditt jobb!
Sorry för uppsatsen, hoppas det var till någon nytta eller tillfredställelse.
Se så, iväg och jobba på dig själv nu. Du kommer inte ångra det!
Kom ihåg, det finns inget gott eller ont.
Bara kärlek och brist på kärlek!<3
Definiera realismen i dina tankar. Vabbar du tre ggr om år, inte riktigt realistiskt att andra tänker speciellt illa om det/dig. Däremot, tar du all vab (och pappan ingen alls) och du vabbar tre veckor av fyra året runt, så ja.... realistiskt sett tänker de säkert ganska illa om dig.
Hur stänger man av eller för man för att inte bry sig om vad andra EVENTUELLT tycker och tänker om en?
Jag får snart fullständig panik! Jag har anmält vab imorgon och har Dåligt samvete gentemot kollegor och tror att de tycker en massa saker?
Jag bryr mig så mycket om vad andra tycker och tänker att jag knappt själv vet min åsikt om saker. jag är liksom 40 år. Hur gör man?!
någon som känner igen sig?
Definiera realismen i dina tankar. Vabbar du tre ggr om år, inte riktigt realistiskt att andra tänker speciellt illa om det/dig. Däremot, tar du all vab (och pappan ingen alls) och du vabbar tre veckor av fyra året runt, så ja.... realistiskt sett tänker de säkert ganska illa om dig.
Hej TS!
Låter som du är en av 9 av 10 i världen som plågas av låg självkänsla.
Jag har själv tillhört den gruppen helt upp till 25 års åldern innan jag slutade peka på problemet och istället började intresserade mig för hur jag faktiskt kunde ta itu med det. Så här kan jag ju inte leva tänkte jag!
Själv växte jag upp i en familj präglat av dålig självkänsla, självklart förstod man ju inte detta när man var ung. Nu är jag bara 27 år så jag får väl säga barn istället :D
Iallafall.. Jag hade så dålig självkänsla att det hindrade mitt inre barn att få uttrycka sig som jag önskade och istället försökte anpassa mig till samhällets normer och förväntningar.
Vilket kan passa en del människor ganska bra, men oftast så är det människor som har vuxit upp i en familj med ekonomisk trygghet och ett smörjat hamsterhjul så att säga. Dessa människor har sedan barnsben redan checkat av allt som en lyckad och framgångsrik medborgare förväntas uppnå för att sedan också bli accepterad. Vem orkar reflektera på livet när man inte upplevt tillräckligt motstånd..
Då vi redan är programmerade att jämföra oss med våran sociala omgivning drabbas oftast dem som inte vuxit upp i den familjen av en automatiskt lägre självkänsla. Då sträckan till att ha allt det där som förväntas av oss är längre än vad genomsnittsvensson har, då dömer vi oss själva och har svårt att acceptera våran livssituation.
Nu är det tack vare mina osäkra föräldrar som resulterade i att ett osäkert spermie tog hem pokalen och fick komma till världen, fast utan medvetna mål och meningar om vad fan jag önskar att göra här egentligen.
Barn gör inte som föräldrar säger, barn gör det föräldrarna gör.
Så om du inte jobbar på att hitta din plats här i världen och jagar ett liv som ger oss mening och lycka inom oss. Där vi känner oss starka och trygga i oss själva, så kommer heller inte dina barn besitta verktygen för att kunna göra det heller..
Som ett resultat kan man bli lost i livet och om man blir tillräckligt lost tillräckligt länge får man äntligen träffa den där hårda väggen. Man blir deprimerad och tvingas reflektera, granska sitt liv och inser att som 25 åring ska man böra ta ansvar för sitt liv och sin egen lycka genom att hitta sig själv.. men vem fan ska lära mig, jag verkar vara den enda i min familj som har förstått det.
Men men, man kan inte döma de omedvetna för deras omedvetna handlingar.
Lite kul att jag som yngst i familjen har brutit cirkeln och faktiskt till och med lyckats väcka min morsa på 57 bast, haha.
Därför är det otroligt viktigt att skapa detta för mig själv nu före jag t ex bestämmer mig för att få barn. För utan den självkärleken, hur kan vi veta vem vi egentligen är och önskar att bli. Där som vi idag befinner oss i en livssituation manifesterat från egots premisser. Läskigt att tänka på!
Aldrig ska vi ångra någonting, men tanken av vad vi hade skapat för oss själva om vi fick lära oss sedan barnsben hur vi älskar och tror på oss själva, är fascinerande.
När vi lever som slavar till vårat eget ego, befinner vi oss i en verklighet där tryggheten klär sig i kärlekens färger, och där lyckan bleknar som ekot när rädslan talar.
Egot är en fiende vi inte kan se, en smart fiende som får oss att inte önska att se, för vi blev aldrig uppmanade att se oss själva.
Detta är varför vi alla är våran egna värsta fiende.
Även om detta inte är något som vi lärt oss, tror vi oss veta exakt vem och hurdana vi är.
Att vara sig själv är grundprincipen som övergått till att bli tomma ord, som kastas runt utan att besitta någon som helst betydelse.
Istället är vi uppmanade att bli den bästa, men bara så att vi kan bli den värsta.
Fria från vår fantasi och fast med våra begränsningar, förlorar vi vett om vad som är rätt och fel.
Blind från att se skillnad på svag och stark lever vi i det förflutna, bästa dagar som aldrig varade.
Rädda för att söka vägen står vi hellre kvar och bemöter döden.
För att bekämpa din egna värsta fiende och få en andra chans till ett liv där du besitter kontrollen, måste vi börja utvecklas inom dem områden som behövs för att kunna lösa svaren på frågorna som håller oss tillbaka.
I mitt fall så var det det som vi osäkra aldrig fått lära oss, just hur vårat intellekt fungerar. Vilka tankar som är våra egna och vilka som är egots skapelse.
Lär vi oss inte detta så identifierar vi oss med alla tankar som kommer till oss utan att besitta något som helst filter för vad som ska blockeras ute, tankar som inte är bra för oss. Till den grad att det påverkar hur vi lever våra liv.
Jag läste en bok som heter, LEV LIVET FULLT UT med Eckhart Tolle, omslaget är grönt med en fjäril. Finns en kortare version också, men man vill inte missa denna instruktionsboken för hur vårat intellekt fungerar och hur det påverkar oss själva så som våra relationer.
Börja praktisera att vara ärlig, du kanske inte behöver att säga alla sanningar men åtminstone inte ljuga. Att ljuga för andra är att ljuga för sig själv.
Behandla dig själv som om du vore någon du hade ansvar för att ta hand om.
Kolla seminarien på youtube, Bob Proctor, Jordan Peterson, Jim Rohn, Raymond Ahlgren och andra som predikar personlig utveckling.
Avfölj konton på instagram som inte ger dig en bra känsla och börja följ konton som delar inspirerande och motiverande ord.
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om den större bilden av hur världen, livet och människan jag idag besitter efter att bara ha varit "vaken" i 2 år.
Men det är ju ändå ett bevis på att det är möjlig, och på kort tid kunna se en så stor inre förändring som frigör oss från den riktiga bördan.. oss själva.
Personlig utveckling är vad som krävs för att kunna uppnå känslomässig mognad, och när du uppnår det så kommer livet att vara ett nöje och inte ett arbete.
Jobba mer på dig själv än du gör på ditt jobb!
Sorry för uppsatsen, hoppas det var till någon nytta eller tillfredställelse.
Se så, iväg och jobba på dig själv nu. Du kommer inte ångra det!
Kom ihåg, det finns inget gott eller ont.
Bara kärlek och brist på kärlek!<3
Tacl snälla! Denna text får jag nog läsa flera gånger :)
Ärligt talat TS- de flesta sitter fast med huvet i sin egen bakdel.
Den som har mer än 1 minut om dagen att lägga på hur du gör/säger/ser ut har verkligen för lite att göra.
Jag är glad om jag märker att min man rakat av sig skägget eller inte glömmer att vår son fyller 18 om mindre än 2 veckor... 