EFTER att man bett snällt och sagt till skarpt då??

Den som säger att den aldrig skrikit åt sitt barn ljuger. Klart det inte är pedagogiskt eller bra att skrika men vi är alla människor ingen är perfekt. Självklart kan och bör du fysiskt avlägsna barnet från situationen om han skadar andra och att säga till inte hjälper. Det är bara att bära iväg barnet. Säg till snällt EN gång sen säger du till på skarpen. Efter barnet har lugnat ner sig kan du vara pedagogisk och förklara. 

Du plockar bort barnet från situationen så han får lugna ner sig på en annan plats.

Tack för svar.

Men om jag går med barnet och stannar med barnet lämnar jag en ett-åring ensam.

Och bär jag iväg barnet och föreslår att han ska stanna på en annan plats ensam så springer han bara efter mig tillbaka till lillasyskonet och fortsätter..

Det är mycket sällan jag har en annan vuxen på plats

3-åringar lyssnar sällan. De har något slags inre tvång att göra uppror och testa gränser. Då gäller det som förälder att veta vad man verkligen tycker. När barnet vill göra något, så var inte för snabb med att säga ja eller nej. Säger du nej, så håller du fast vid det. Är du minsta tveksam, så säg att du ska fundera lite.
Vissa områden kan man inte kompromissa om. Att slå småsyskon t ex. Där måste du rent fysiskt hindra barnet. Försöker barnet slå sönder saker, så flyttar du antingen saken eller barnet. Gör det omöjligt för honom att ha sönder den saken.

Gräla aldrig om mat, sömn eller toalettvanor, för det finns inga vinnare inom de områdena. Du kan inte bestämma att han ska äta, men du kan bestämma att han ska sitta vid bordet. Du kan inte bestämma att han ska sova, men däremot att han ska ligga i sängen.

Bråka inte om bagateller! Det blir så mycket bråk ändå i den åldern, så det blir bara löjligt att gräla om i fall man kan ha strumpor på när man sover eller om man ska sitta eller stå och se Bolibompa.

De flesta skriker nog åt sina barn i bland, men det är egentligen rätt dumt. Skriker man åt en 3-åring så skriker 3-åringen högre. Viskar man, så sänker barnet snart rösten också.

Man BER inte ett litet barn att göra något, om han inta får välja, utan man SÄGER det till barnet. Många föräldrar tycker de är trevliga och snälla om de pratar med ett litet barn som med en vuxen (typ "Snälla, kan du sluta slå din lillasyster?") och tycker att barnet borde fatta att det egentligen är ett kommando och inte en fråga. Men det fattar små barn inte, ställer du en fråga, så är det en fråga och barnet gör absolut inget fel om han gör detta frågan innebär - välja alternativet som passar honom.

Självklart får man hålla fast ett barn. Vad är det en för sn fråga!?

Du FÖRESLÅR inte för ett litet barn att han ska stanna någon annanstans om han inte kan bete sig, du SÄGER till honom att nu stannar han där. Springer han tillbaka dit du har bestämt att han inte ska vara, bär du honom tillbaka till stället där han ska vara. Så oftas tills han fattar att du menar allvar.

Man punktmarkerar, det är det enkla svaret.

Har haft liknande situationer med mina barn när de var små och man fick vara beredd hela tiden. Relativt ofta hade jag småsyskonet i sele eller sjal på mig också när jag behövde t ex laga mat. Eller treåringen i barnstol ätandes gurkstavar.

Jag man måste hålla fast ibland, ja man måste lyfta ifrån, man får ta med ena barnet på toa när man själv går om man inte kan lämna dem ensamma 10 sekunder.

Man lär sig också läsa den äldre, man blir högsnabb när man ser att de tänker kasta/slå men man kan ju inte vara längre än typ 2-3 m ifrån

Du tvingar sonen att sätta sig vid en vägg för att lugna ned sig. Time out. Han kommer att sitta kvar och vara ledsen men då förklarar du bestämt att han får gå upp när han lugnat ner sig. Går han så tvingar du tillbaka honom. Man får ta tag i sina barn. Man får höja rösten. Man får visa vem som bestämmer. Detta beteende är alltför vanligt bland barn som tror att deras föräldrar är deras bästa kompisar, det slutar aldrig väl. Du måste sätta tydliga gränser i tid. Annars får du ett helvete. 

Pappa brukade höja rösten och däga " nu räcker det" vi lyssnade och blev lugnare. Vi tog inte skada av det och vi visste att pappa menade allvar. 
Många föräldrar i dag vågar inte markera då de tror att det skadar anknytningen. En del barn svarar inte på pedagogik och en mjuk snäll röst.

Ser ofta på Yo Frost Nannyn och för många sjövilda barn så är en time-out väldigt bra. De får först två varningar, sen säger föräldern att efter nästa varning då blir det time-out. Då gäller det även att föräldern inte bara kommer med tomma hot.

Min treåring förvandlas till hackspetten i Kalle Ankas jul när det är sovdags.
Plus att han slåss och sparkas och skrattar hysteriskt.   Det går inte att prata med honom alls.
Han somnade efter tolv i natt,  och vi började natta honom 19.30.

Det går inte att prata med en treåring uppe i varv 
Om en nattning tar fyra timmar så hat ni antingen börjat natta för tidigt eller för sent 

anonym (orkar inte):
Vi hade också en tuff läggning inatt, dricka vatten, snurra runt, täcke på, täcke av, mamma ligga dä, läsa bok, leka med gosedjur. Vi hade det supervarmt igår, tror det kan ha spelat in.

började vid 19.39. Vid 22 tog jag en paus och lät honom gå upp en stund, vid 22.30 la sambon honom och då somnade han snabbt. ibland kanske man får ta en paus i det, men det är knepigt, dels vill man inte att sängen ska förknippas med lek, men man vill ju heller inte att han ska tro att om han håller på så får han gå upp igen....
svårt att veta vad som är ?rätt?.