Svärmor sabba semestern
Hej allihopa, behöver skriva av mig efter en sommar med svärföräldrarna. Ska ta upp vad som hände och vad jag känner nu och tar gärna emot tips.Innan semestern har dem alltid verkat väldigt måna om oss och skämt bort oss. Nu efter den här "semestern" vet jag inte längre om det är av välvilja längre. Är väldigt förvirrad.
Vi skulle bo alla tillsammans i 4 veckor på deras landställe, vi har ett litet barn tillsammans som är 6 månader. Vår första semester med barnet. Allt började bra men sedan började saker förändras.
Första som inträffa var att svärmor mata barnet, i slutet vart barnet trött och började somna, men hon fortsatte mata för hon tyckte det var så gulligt. Då sa vi åt henne att sluta - 3 gånger. Men hon sluta inte för än vi sa till fjärde gången. Sen fick min sambo ta och prata med henne. Hon kan ej ta kritik och hon tyckte vi var så känsliga och att vi borde ryckt bort tallriken istället för henne. Vi fick ju säga till 4 gånger och då sa hon "men du behöver ju inte skälla ut mig!" Fast vi prata i vanlig samtalston. Så dramatisk. Kände mig inte respekterad när hon fortsatte mata fast vi bad henne sluta och sen är vi dem som är så känsliga. Det är väl normalt sunt förnuft att inte mata barn som sover och att lyssna på föräldrarna?
Dagen efter den incidenten så tog hon ut sin dotter på shoppingtur och snacka väl säkert skit om oss som var så känsliga.
Stackars henne som råkade ut för känsliga oss????????
Första veckan så arbeta min sambo från landet och jag gick och skrota hemma där med barnet, och hon med, inte ville hon ta ut mig på någon shoppingtur eller hitta på något, för då hade hon fullt upp med att kontrollera allt jag gjorde med barnet så hon kunde komma med alla sina åsikter och tips sen.
Hon tog bara bilder på sin dotter och vårat barn under semesern. Inget på oss och barnet. Ganska märkligt. Arbetar aktivt för att få mig att känna mig utanför ?
Sen en annan dag åkte vi bil. Sambon och svärmor satt där fram och jag och barnet bak. Barnet vart ledsen och otröstlig, vi stanna bilen och ut flyger svärmor och tar upp barnet och vaggar. Jag tänkte - jaha jag som förälder kanske vill trösta mitt barn eller iallafall bli tillfrågad om jag tycker det är okej att hon gör det ? Men tänkte sen - äh jag ger henne det för den här gången så hon kan få känna sig som en duktig farmor. Kanske dumt låta människor passera sina egna gränser för dem har förmåga att töjas ut hela tiden sen har jag märkt.
Flera kvällar när vi satt vi i soffan kunde hon plötsligt säga "nej ska vi sova, barnet behöver er" Fast vi har övervakning och allt, barnet sov.
Kände mig som en tonåring när hon ville bestämma under semestern när vi skulle lägga oss. Kunde sagt "jag går och lägger mig stäng av tvn efter er" mer normalt.
En annan dag när vi satt vid middagsbordet så tog hon en sipp vin och sa
"jag tror inte på era läggtider" okej, va, nehe?
Så negativt och aggressivt att inleda en diskussion så. Jag blir bara så irriterad. Är man intresserad av att prata och hjälpa så frågar man väl hur fungerar barnet med sömnen på dagen och natten, skulle ni vilja prova att lägga en timme tidigare? Det är normalt. Det andra är bara provocerande häskarteknik tycker jag.
En annan gång gick vi mot skötbordet med barnet som hade gjort en nr 2, vi är tvugna att passera köket för att komma till skötbordet. Svärmor stod och stekte något. Väl vid skötbordet så kommer hon gormandes "här står jag och steker mat och ni är så himla självupptagna och bara går förbi!"
Va?! Kallar mig för självupptagen och vill samtidigt ha beröm för sin matlagning? Jag sa inte ett ljud men irritationen var stor. Saken är den att dem ordna med mat och bjöd oss på allt. Men till vilket pris. Hade dem kontrakt på att kunna bete sig hur dem ville mot att vi skulle få allt serverat från dem så hade jag inte skrivit på. Det här är bara några av alla saker som inträffat under semestern.
Vad jag sett under denna semester så är det tydligt att svärmor kan bete sig och säga och göra vad hon vill. Ingen vågar säga nnågot. Hon verkar gilla drama och målar gärna ut sig som offer fast det var hon som starta allt. Jag tycker allt det här påverkar mig och min familj negativt. Stämningen mellan mig och sambon har också påverkats, känns inte som förut längre.
Jag tyckte allt var väldigt obehaglig och började dra mig undan och undvek henne. Hade ständig magvärk och hög puls hela semestern.
Riktigt hemsk känsla.
Dagarna innan vi skulle hem försökte hon skärpa sig efter ännu ett högljut bråk med min sambo, hon sa till mig att det hon sa till min sambo inte hade med mig att göra, något om att vi hade stökigt på vårat rum.
Sa att dem gillar mig osv och ville väl ha ett gensvar men då var jag inte så mottaglig för att kommunicera för jag tyckte att semestern mer eller mindre var förstörd pga alla hennes utspel och hennes beteende. Var så less. Svara mest "mm". Vad ska man göra liksom ? Sen sa hon att det blir såhär när man bor på varandra och typ försökte typ lirka utan att be direkt om ursäkt. Men bete dig istället ?
Jag sa att det inte var så lätt och att vi har sjukdom i familjen, hon tog det typ som en ursäkt för att jag hade varit off och märklig men jag undvek ju henne för jag tyckte hon var obehaglig. Vad hade hon för ursäkt.
Behöver nu tips och råd med gränser. När vi är hemma och inte har semester och jag är föräldraledig så kommer dem ofta förbi, för mig helt oanmälda. Leverar ibland mat eller något annat dem köpt eller fixat till oss eller bara hälsar på. Sambon och hans mamma har bra kontakt där hon ringer honom varje dag. Hon kontaktar min sambo ibland nör han jobbar och det är inte alltid han hinner ge mig den informationen att dem kommer förbi. Efter den här sommaren och efter att ha fått uppleva min svärmors beteende på nära håll så vill jag ha lite distans. Har inget behov av att träffa dem och äta middag flera gånger i veckan.
Det ger inget utrymme för vår lilla familj att hitta vår egna rytm och rutiner. Tycker hon är påträngande, negativ, märklig och ska mästra och bestämma och har sina utspel titt som tätt. Det gör mig stressad. En gång i månaden eller två skulle passa mig bättre. Sambon och barnet får gärna hälsa på dem så mycket dem vill.
Jag vill inget annat än att ha en god och sund relation med svärmor men hon gör det svårt för mig. Min sambo verkar komma över och förlåta väldigt snabbt, han är väl van med henne också men det har liksom satt sig hos mig, dåliga känslan har flyttat in.
Sagt till min sambo att han borde kunnat ha förutsett det här eftersom han känner sin mamma och förvarnat mig. Tyckte det var riktigt taskigt. Men han hade ingen aning om att det skulle bli såhär.
Min taktik hittills har varit att hålla i varje cell i min kropp och inte agera. Spela lugn fast jag kokar inuti. Men det resulterar sen i mycket ältande sen i mitt egna huvud och tror inte det är nyttigt för mig.
Har någon något bra tips?
