Vem har rätt?

Prata med din dotter igen, hon kanske har ändrat sig.

Jag frågade henne ikväll om pappa bodde i ?en stad långt bort?,hade du velat spela innebandy då eller inte. Hon sa nä jag hade bara spelat fotboll  Jag lämnade ämnet sen. 

Om han uttryckligen bett dig om att han ska få prata med henne och du dessutom gått med på det så blir det ju lite dumt om du sen struntar i det och går och pratar med dottern först ändå. 

Det sagt så borde dottern själv få välja vad hon vill syssla med. 

Det verkar som du vill sitta på två stolar samtidigt när du båda säger ok till pappan att prata med dottern och ok till dottern att hon vill sluta. Det blir nog enklare om du bestämmer dig för att vara enad i föräldraskapet i den här frågan eller stödja din dotter i hennes vilja. 

Det låter som att ni föräldrar gått isär? Om dottern inte vill gå på bandy ska hon så klart inte tvingas men det finns olika varianter. Antingen att hon bara tränar på pappas veckor (om ni har vv) eller att hon testar ett tag och sedan slutar eller att du tar kampen med pappan och sätter ner foten.

Han tycker alltid jag gör fel osv så jag har lärt mig att aldrig säga emot. Om jag säger emot i något så blir det en lång uppläxning och det orkar man inte hela tiden. Jag anser att det är mitt barn också och jag vill vara med i val hon gör då hon även är hos mig. 

Jag vill bara att det hon gör på fritiden ska vara kul. Inte bli ett tvång för att annars blir pappa sur. 

Men som sagt. Jag kan ju ha fel i hur jag tänker.

Ja vi är skilda sen 4 år. 

Rätt och rätt...ni behöver hitta ett samarbete kring dottern.
Ert nuvarande upplägg är dömt att misslyckas och riskerar att göra dottern både förvirrad kring vad som gäller och otrygg i vem hon ska lyssna på.

Pappan har inte rätt att stänga dig ute men det blir inte heller bra när du säger en sak och gör en annan.

Jag tänker att det är ett svårt beslut för nioåringen att ta. Hon kläms ju mellan dig och pappan. även om du döljer dina känslor så lyser de igenom och hon kommer mest troligt att svara nej till dig och ja till pappan. Det ni borde gå efter är hur hon är på träningen. Är det kul när hon är där? Sen om man väljer ahh börja så tycker jag att det är sunt att man går klart terminen (om det inte är så att man mår dåligt av det utan mer tröttnat)

Hur mycket fotboll är det på vintern?

Finns det gott om tid för ytterligare en idrott kan jag absolut stödja pappan i att det ska uppmuntras med en till aktivitet. Däremot behöver det ju inte nödvändigtvis vara innebandy. 

Att ställa frågan på det sätt du gjort är i mitt tycke helt vansinnigt. -Om pappa bott i en annan stad- ?.

varför inte resonera kring vad hon hade önskat göra ist för innebandy vid sidan om fotbollen och sen ha det som konkret förslag. 

Han blir kränkt av allt. När vi levde ihop var det jag som fick säga förlåt,trots att han borde. Det spelar ingen roll hur jag vänder och vrider mig,samarbete går inte. Han vill ha på sitt sätt. Har vart så sen barnen kom. Det enda jag kan göra är att finna mig i det han gör och säger annars blir det skit för alla. Har många ggr tänkt ge upp vårdnaden för att jag är less känna mig så kass. Men jag kan inte. 

Jag vet att jag inte borde pratat med dottern efter det han sa. Att han ville ta det med henne. Men jag ville höra vad HON ville. Inte vad han tycker att hon borde vilja.