Ångrar flytt

Kan du formulera vad det är du inte trivs med och göra en lista över möjliga förbättringar och välja någon att börja med? Kan det vara lättare att bjuda hem vänner nu när ni har rymligare boende?

Just detta var nog en av aspekterna till att jag såg fram emot en flytt men just nu känns det inte så kul. Dels är planlösningen sämre för att ha gäster men också för att vi inte är nöjda med köket än. Tror kanske det kommer kännas annorlunda när vi har renoverat men det är ju ett tag tills dess som sagt.. Tror det är en kombination av besvikelser också. 

Tex såg jag fram emot lugnet som ett område som detta skulle ge. Och nu, istället för att glädjas åt det så saknar jag pulsen. Känner mig ensam.

Har Fler såna exempel. Såg fram emot att Barnen skulle få eget rum men istället saknar jag när de delade och hade allt gemensamt. 

Det som jag faktiskt kan glädjas åt är att barnen kan gå in och ut lite som de vill, vilket de verkar njuta av. Samt fler rum att vara i och de verkar nöja sig mer med att bara vara hemma till skillnad från innan. 

Just detta var nog en av aspekterna till att jag såg fram emot en flytt men just nu känns det inte så kul. Dels är planlösningen sämre för att ha gäster men också för att vi inte är nöjda med köket än. Tror kanske det kommer kännas annorlunda när vi har renoverat men det är ju ett tag tills dess som sagt.. Tror det är en kombination av besvikelser också. 

Tex såg jag fram emot lugnet som ett område som detta skulle ge. Och nu, istället för att glädjas åt det så saknar jag pulsen. Känner mig ensam.

Har Fler såna exempel. Såg fram emot att Barnen skulle få eget rum men istället saknar jag när de delade och hade allt gemensamt. 

Det som jag faktiskt kan glädjas åt är att barnen kan gå in och ut lite som de vill, vilket de verkar njuta av. Samt fler rum att vara i och de verkar nöja sig mer med att bara vara hemma till skillnad från innan. 

Hej
Vet du, sådär mår jag vid VARENDA flytt och annan livsomvälvande händelse. När jag bytt job eller när jag blev gravid. 

Ångest och ånger varje gång, även efter inflytt. Man vet vad man har men inte vad man får liksom.

MEN efter ett tag lugnar det ner sig och jag börjar trivas. Ta det lite piano och tänk på vilken möjlighet ni gett barnen till trädgård osv. 

Ni kan ju alltid flytta om ett par år igen om ni märker att det inte fungerar. Ett par år går så fort så ni knappt hinner blinka, även om det känns tungt nu. Du klarar det!

Så skönt att läsa ditt inlägg och jag försöker tänka att det lägger sig. En sak som har blivit bättre är oron. I början oroade jag mig för saker. låg sömnlös. Men det är faktiskt mycket bättre.

Däremot  "HEMLÄNGTAN" till tusen. Kommer på mig själv fantisera om att flytta tillbaka. Vill ringa gamla skolan och fråga om barnen kan få komma Tillbaka till sina gamla klasser. Så hejdar jag mig och fixar med något i hemmet istället. tycker synd om barnen som inte får vara med sina bästisar. De klagar dock inte men smekmånaden har lagt sig för äldsta barnet som fått mer att göra i skolan och säger att han saknar sin gamla skola nu. 

imorgon ska vi ha gäster och jag ser inte alls fram emot att visa upp hemmet. 

Första ÅRET i alla de hus jag har flyttat till har jag inte haft några varmare känslor för det huset. (Eller alla och alla - jag har ägt tre hus). Det första huset vi köpte kommer jag ihåg att jag skojade om att jag inte hade haft något emot om det brann ner så att vi kunde få ut försäkringspengarna. 

Det är ett jäkla jobb att få ett hus i ordning så att det passar en själv. Alla små och stora fel och egenheter måste man lära känna. Med andra ord massor av obehagliga överraskningar. De kända problemen håller man ju redan på att fixa eller planerar att fixa och det är stressigt i sig.

För mig så vet jag att det här går över och att jag brukar bo in mig och trivas om jag bara ger det en chans. Det här brukar hjälpa mig:

- Försök aktivt att tänka positivt om huset och er boendesituation. En tacksamhetsdagbok är ett bra verktyg.

- Tillåt dig själv att sörja och vara sentimental, men begränsa det så att du inte låter det övergå i oproduktivt ältande. Låt det ta upp 10 minuter av fikat med en kompis eller ta en kort promenad när du låter dig själv riktigt känna alla negativa känslor, eller vänd din tacksamhetsdagbok upp och ner och skriv ner det på sista sidan av den. 

- Skriv listor. Listor om vad som ni ska göra med huset och ert hem för att göra det bättre. Ha långsiktiga listor och listor med saker ni ska göra den här veckan och den närmaste tiden. Genom att skriva ner dem så behöver du inte hålla dem i huvudet och dessutom ser du att ni rör er i rätt riktning när du kan pricka av saker.

- Påminn dig själv om att det här är ett fritt val. Om du ger det en ärlig chans och ändå vantrivs så går det att flytta. För mig är känslan av att vara fast och låst väldigt obehaglig och att påminna mig själv om att jag har makten att förändra det hjälper, även när jag väljer att stanna kvar.

Sist men inte minst så att för just mig så har jag lärt mig att älska mina hus.