Igångsättning pga överburenhet

Slutsatsen efter Swepis var att man bör erbjudas induktion i v.41+0 istället för 42+0 som tidigare var standard.
Jag blev 2020, första barnet, erbjuden i 41+2, efter lite tjat, men det blev att vi satte igång 41+4 pga att jag mådde dåligt och inte hade sovit första tillfället, hade inte orkat förlossning då.
Så 41+4 startades det med insättning av ballong som skulle vidga. pga covid fick vi antingen vara på rummet eller vara ute, eftersom vi bor nära bb gick vi hem.
tog ut ballongen dagen efter, knappt nåt hade hänt, målet Är att den ska åka ut av sig själv när man öppnar sig.
Dag 2 fick jag tabletter varannan timme, prostaglandin kanske? Minns inte riktigt.
Tog dem från 10-19 vid 19 kom flera sammandragningar så vi avvaktade, dock avtog de. Tog en tablett till vid 21. Från 22 hade jag sedan regelbundna värkar. Var öppen 3 cm vid 02. Badade. Var öppen 7 cm vid 04, strax efter 5 började krystningen. Strax efter 6 var han ute.
(sen tog det 1 timme att få ut moderkakan, det var nästan värsta biten, förbered dig på att det inte är slut när barnet kommit utan att det fortsätter lite till)

så på 41+6 föddes han.
Jag hade en bra upplevelse. Är glad att jag slapp värkhämmande och värkstimulerande, och att det kändes mer som en skjuts för att kicka igång det.

Bristning grad 2 som var svår att sy, men fick många snabba uppföljningar tätt inpå.

statistik visar att de flesta förlossningar startar inom bf+10, så det kan ju vara smart att vänta ut det men går man över det är igångsättning inte så mycket att vänta med.

Lycka till!