• Anonym (100)

    Min självkänsla förstör vårt förhållande, HJÄLP

    Hej familjeliv. Jag har snart varit ihop med mitt livs kärlek i 1 år och min självkänsla har blivit helt trasad, så pass att jag mår dåligt varje dag nu och rädd för att sabotera vår relation. 

    Jag ska försöka förklara läget. Jag har då varit ledig i drygt 2-3 månader under sommaren då jag har nyanställning på ett jobb som just börjat. Våran sommar ihop har varit helt underbar tillsammans och jag önskar bara att jag kunde stoppa tiden med denna tjej. 

    Jag har inte så många vänner jag umgås med och känner att jag inte hade klarat mig utan henne.. 


    Hon har just nu börjat en stor utbildning på universitet som hon verkligen sett fram emot så mycket och jag känner en enorm rädsla att hon kommer antingen träffa någon där som hon gillar mer än mig, alternativt bara att hon glider ifrån mig. Jag märker hur jag överanalyserar allt som händer till exempel att hon använder Instagram betydligt mer osv. 

    Jag har pratat med henne att jag har fått sämre självkänsla och att jag är rädd att förlora henne osv och hon är verkligen den mest förstående personen i världen, men vad hon än säger mår jag ändå dåligt. Hon säger att hon vill gifta sig och skaffa barn och allt men ändå får jag såna här jobbiga tankar. Jag har inte ens en anledning att känna såhär men det kan vara pga tidigare förhållanden där liknande hänt. 


    Snälla, VAD ska jag göra för att komma ur de här jobbiga tankarna? Ska jag låta tiden gå för att inse att det bara är i mitt huvud eller? 


    Söker desperat efter hjälp då jag ALDRIG vill förlora henne. Jag älskar henne mest av allt och vill så gärna lösa det här innan jag förstör vårt förhållande.

  • Svar på tråden Min självkänsla förstör vårt förhållande, HJÄLP
  • Anonym (jag)
    Anonym (100) skrev 2022-08-30 11:09:25 följande:
    Min självkänsla förstör vårt förhållande, HJÄLP

    Hej familjeliv. Jag har snart varit ihop med mitt livs kärlek i 1 år och min självkänsla har blivit helt trasad, så pass att jag mår dåligt varje dag nu och rädd för att sabotera vår relation. 

    Jag ska försöka förklara läget. Jag har då varit ledig i drygt 2-3 månader under sommaren då jag har nyanställning på ett jobb som just börjat. Våran sommar ihop har varit helt underbar tillsammans och jag önskar bara att jag kunde stoppa tiden med denna tjej. 

    Jag har inte så många vänner jag umgås med och känner att jag inte hade klarat mig utan henne.. 


    Hon har just nu börjat en stor utbildning på universitet som hon verkligen sett fram emot så mycket och jag känner en enorm rädsla att hon kommer antingen träffa någon där som hon gillar mer än mig, alternativt bara att hon glider ifrån mig. Jag märker hur jag överanalyserar allt som händer till exempel att hon använder Instagram betydligt mer osv. 

    Jag har pratat med henne att jag har fått sämre självkänsla och att jag är rädd att förlora henne osv och hon är verkligen den mest förstående personen i världen, men vad hon än säger mår jag ändå dåligt. Hon säger att hon vill gifta sig och skaffa barn och allt men ändå får jag såna här jobbiga tankar. Jag har inte ens en anledning att känna såhär men det kan vara pga tidigare förhållanden där liknande hänt. 


    Snälla, VAD ska jag göra för att komma ur de här jobbiga tankarna? Ska jag låta tiden gå för att inse att det bara är i mitt huvud eller? 


    Söker desperat efter hjälp då jag ALDRIG vill förlora henne. Jag älskar henne mest av allt och vill så gärna lösa det här innan jag förstör vårt förhållande.


    Att söka efter hjälp för att ALDRIG förlora någon är ju i sig fel inställning. För inget förhållande är någonsin ristat i sten. Människor utvecklas och förändras med tiden och varken du eller hon vet vad för slags personer ni kommer vara om 10 år eller vad ni kommer tänka och känna då.

    ALLA relationer, både par, vänner, etc är egentligen experiment som kan bära eller brista. Så det du borde sträva efter istället är att släppa rädslan för att förlora henne och kontrollbehovet det genererar för det enda det kommer leda till är att du kväver er relation.
  • Anonym (100)
    AndreaBD skrev 2022-08-30 11:44:54 följande:
    Det måste du göra klart för dig själv att det är orimligt! Du kan inte gräma dig för att det är 4 timmar sedan! 
    Jag vet.. men förut hade hon svarat direkt
  • AndreaBD
    Anonym (100) skrev 2022-08-30 11:27:15 följande:
    Jag vill gå i terapi, jag borde göra det för jag vill så gärna att det ska funka. Vi båda är ju mycket med varandra och trivs i varandras sällskap. Jag är otroligt fixerad men är så kass på att skaffa vänner.. för det var ju först nu då hon började sin utbildning som det känns extra jobbigt då hon naturligtvis inte har lika mycket tid för mig :(, hatar att bli såhär. Är rädd att hon förändras med utbildningen och allt.
    För att en relation ska fungera, så måste man bygga på på ett positivt sätt. Inte oroa sig och måla fan på väggen. Jag tror du måste tänka i lite större dimensioner - inte hur kommer hon att förändras dem närmaste månaderna utan att man aldrig vet vad som händer i livet, men det mesta händer som en slags naturlig utveckling. Kanske är det inte meningen att ni ska vara ihop resten av livet. Kanske bara några år och sedan utvecklas ni åt olika håll. Och det är ingen katastrof. Och det skulle absolut inte vara värdelöst för det. Det har ett stort värde i sig.

    Det är din inställning till livet och till förändring som är problemet. Rätt inställning skulle vara: Man får se vad som händer och oavsett vad, så kan man säkert hitta något positivt i det och gå vidare därifrån. Jag förstår egentligen hur du känner, jag har själv varit ganska lik. Men sedan har jag insett att jag får ett väldigt trist liv och om jag bara går och oroar mig. Och framför allt: Det viktiga med en partner är ju att den personen VILL vara ihop med en. Om det inte är så - var ligger värdet med en sån relation? Så om jag vill ha en meningsfull relation, så kan jag bara lita på min partner. 
     
  • AndreaBD
    Anonym (100) skrev 2022-08-30 11:54:13 följande:
    Jag vet.. men förut hade hon svarat direkt
    Men det har ingen betydelse. Visar tiden hur mycket hon älskar dig? Det är ju bara en detalj som egentligen inte betyder något. 
  • Anonym (L)

    En fungerande relation kräver respekt och tillit, och det du säger genom ditt beteende är att du inte litar på henne. Ditt behov av kontroll kommer att skrämma bort henne. Vid 22 års ålder ska livet vara lätt och roligt, innan man har barn, pluggat klart, fast jobb etc. Du kan inte hänga upp hela ditt liv på henne, det är inte hennes ansvar att ta hand om din dåliga självkänsla. Sök hjälp, sluta tjata på henne, skaffa en hobby där du kan träffa vänner. Annars kommer hon att springa så fort benen bär inom mycket kort.

  • Anonym (Tips från coachen)

    Om du är så desperat efter hjälp så borde du börja med sjukvården istället för FL.

  • Drottningen1970

    Du behöver finna ro och acceptans i att hon faktiskt kanske lämnar dig. Det finns inga löften och garantier som kan lämnas, för all framtid. Hon kanske lämnar dig, eller inte. Eller så lämnar du henne. Nån av er kan dö. 


    Finns ingen poäng med att grubbla över det. Oavsett så finns det ett lyckligt liv att leva både före och efter eventuella katastrofer.

    Lita på dig själv. Att du skulle fixa även detta.

  • Drottningen1970
    Anonym (100) skrev 2022-08-30 11:39:00 följande:
    Jag förstår vad du säger, men hon är riktigt bra på att prata och jag tror att öppen kommunikation är bra, för om jag är ledsen och nära till gråt inför henne kan jag inte bara låtsas som att det inte är någonting heller.. hur föreslår du att jag ska göra?
    Det där får du helt enkelt lägga av med. Även om hon är bra att prata med och trösta dig, så kommer hon att tappa all attraktion till dig om hon börjar känna sig som din terapeut. Du skapar det du är rädd för. 
  • Anonym (100)
    Drottningen1970 skrev 2022-08-30 12:21:22 följande:

    Du behöver finna ro och acceptans i att hon faktiskt kanske lämnar dig. Det finns inga löften och garantier som kan lämnas, för all framtid. Hon kanske lämnar dig, eller inte. Eller så lämnar du henne. Nån av er kan dö. 


    Finns ingen poäng med att grubbla över det. Oavsett så finns det ett lyckligt liv att leva både före och efter eventuella katastrofer.

    Lita på dig själv. Att du skulle fixa även detta.


    Hur ska jag göra? jag vill ju finna ro i det och inte bry mig så mycket. Jag kände inte det såhär mycket förut, hur kommer jag tillbaka till hur jag kände innan? 
  • Anonym (100)
    AndreaBD skrev 2022-08-30 11:56:22 följande:
    För att en relation ska fungera, så måste man bygga på på ett positivt sätt. Inte oroa sig och måla fan på väggen. Jag tror du måste tänka i lite större dimensioner - inte hur kommer hon att förändras dem närmaste månaderna utan att man aldrig vet vad som händer i livet, men det mesta händer som en slags naturlig utveckling. Kanske är det inte meningen att ni ska vara ihop resten av livet. Kanske bara några år och sedan utvecklas ni åt olika håll. Och det är ingen katastrof. Och det skulle absolut inte vara värdelöst för det. Det har ett stort värde i sig.

    Det är din inställning till livet och till förändring som är problemet. Rätt inställning skulle vara: Man får se vad som händer och oavsett vad, så kan man säkert hitta något positivt i det och gå vidare därifrån. Jag förstår egentligen hur du känner, jag har själv varit ganska lik. Men sedan har jag insett att jag får ett väldigt trist liv och om jag bara går och oroar mig. Och framför allt: Det viktiga med en partner är ju att den personen VILL vara ihop med en. Om det inte är så - var ligger värdet med en sån relation? Så om jag vill ha en meningsfull relation, så kan jag bara lita på min partner. 
     
    hur ändrar jag inställning? Hon vill ju vara med mig, hon säger varje dag hur mycket hon längtar tills Jag friar till henne osv.. varför litar jag inte på henne? Har ingen anledning heller! Vad ska jag göra?
Svar på tråden Min självkänsla förstör vårt förhållande, HJÄLP