Anonym (Ångest)

Wed 31 Aug 2022 13:01

41 svar

Ångest kring namn

Hallå, behöver verkligen ventilera lite.

Har en som på 7 månader som är världens finaste men jag mår inte bra när det kommer till hans namn. Jag hade bestämt ett namn (A) redan innan graviditeten men ca. 3 månader innan förlossningen sa sambon att namnet inte kändes rätt för honom. Då letade vi nya namn och jag föreslog ett namn (B) som jag hade tyckt om som ung. Sambon accepterade förslaget och tyckte att det va ett perfekt namn. Jag velade fortfarande och avvaktade tills vi faktiskt såg sonen. Efter förlossningen kändes B väldigt rätt och det passade sonen perfekt. Frid och fröjd tänkte jag och skickade in namnblanketten. När sonen var ca 1 månad började jag ångra mig. Jag ångrade att jag inte stod på mig och litade på min magkänsla. Jag tog upp det med sambon som sa att jag skulle ge det tid, att det skulle kännas bättre med tiden. Ytterligare några månader gick och jag kommer på mig själv med att tänka på namnet A hela tiden. Jag känner en stark lust till att ropa A till sonen och inte B. Det hela förvärrades när en släkting slängde en taskig kommentar om det namn som han har idag. Då kände jag verkligen för att byta. Återigen tänkte vi att vi får ge det mer tid för han passar sååå bra i sitt namn och det är ett fint namn i sig och inget konstigt. Men ändå sitter jag här nu och har ångest över att jag inte valde A ändå. Nu har vi även haft dop och namnet B finns överallt och alla känner till det så det har blivit en del av honom. Jag berättade för sambon att jag fortfarande har ångest och han har gått med på att byta tilltalsnamnet till A och ha B som ett andranamn. Men nu har jag börjat få kalla fötter inför bytet?!!! Hur f*n gör man? Hur f*n gör folk? Känns som att alla har det så enkelt när dem ska bestämma namn utom jag. Nu står jag här igen och tänker på om jag ska byta eller inte. Är rädd för att ångra mig åt båda hållen, för att byta och för att inte byta.

Anonym (Samma)

Thu 1 Sep 2022 11:43

#11

Anonym (H) skrev 2022-09-01 09:46:35 följande:

Börja fokusera mer på barnet, lyckan över att ha blivit mamma och att barnet är friskt. Är väl ganska bra att någon annan tagit namnet i din närhet så du kan släppa det, inte kul med samma namn. Det är bara ett namn, finns viktigare saker att fokusera på

Kan vara att det blir ännu svårare att släppa det, särskilt om det kommer finnas i en närhet.
Men man står vid ett vägskäl - antingen så genomför ni ett namnbyte med stöd i att det är så här du känner och du tror inte att det "kommer gå över" eller att du någonsin kommer känna att ditt barn fick ett namn som du kan leva med.
Eller så bestämmer ni att det som är, det får vara. Men då måste du också släppa det, du kan inte fortsätta älta det och må dåligt över det utan då får man jobba med acceptansen.

Embla twopointoh

Thu 1 Sep 2022 11:55

#12

Anonym (Ångest) skrev 2022-09-01 09:06:26 följande:

Har ni tips på hur jag ska börja acceptera det? Namnet A dyker ju omedvetet upp i huvudet hela tiden, konstant?det är som att jag blivit besatt av namnet! Det är det enda jag tänker på och det vägrar släppa. Nu har jag även fått höra att en vän ska namnge sin son det namnet och jag har blivit så bitter. Det skulle ju vara mitt barn som skulle ha det namnet?

Om du mår så dåligt över det och inte kan sluta älta, skulle jag rekommendera dig att du går och pratar med någon professionell. För ärligt talat, det är inte riktigt sunt att haka upp sig så mycket på ett namn att man mår dåligt av det, speciellt som du uttrycker att efter förlossningen kändes B bra och passar sonen perfekt, och att du dessutom är rädd att ångra ett byte till B. Det låter verkligen som om du behöver hjälp.

Anonym (Ångest) Trådstartaren

Fri 2 Sep 2022 08:57

#13

Embla twopointoh skrev 2022-09-01 11:55:28 följande:

Om du mår så dåligt över det och inte kan sluta älta, skulle jag rekommendera dig att du går och pratar med någon professionell. För ärligt talat, det är inte riktigt sunt att haka upp sig så mycket på ett namn att man mår dåligt av det, speciellt som du uttrycker att efter förlossningen kändes B bra och passar sonen perfekt, och att du dessutom är rädd att ångra ett byte till B. Det låter verkligen som om du behöver hjälp.

Det känns så fjuttigt att söka hjälp för något sånt, för att ha hakat upp sig över ett namn.

Embla twopointoh

Fri 2 Sep 2022 11:11

#14

Anonym (Ångest) skrev 2022-09-02 08:57:01 följande:

Det känns så fjuttigt att söka hjälp för något sånt, för att ha hakat upp sig över ett namn.

Men det är ju inte fjuttigt för dig, uppenbarligen. Du mår dåligt av det.

Det är som att låta bli att söka vård för en bruten fot för att det är fjuttigt i jämförelse med de som har cancer. Man kan inte tänka så när det gäller hälsa, behöver man hjälp behöver man.

Jag tror också att de som jobbar med sådant kommer i kontakt med alla möjliga människor som har alla möjliga svårigheter, de tycker nog inte att ditt problem är fjuttigt.

Anonym (Ångest) Trådstartaren

Sat 3 Sep 2022 12:53

#15

Embla twopointoh skrev 2022-09-02 11:11:00 följande:

Men det är ju inte fjuttigt för dig, uppenbarligen. Du mår dåligt av det.

Det är som att låta bli att söka vård för en bruten fot för att det är fjuttigt i jämförelse med de som har cancer. Man kan inte tänka så när det gäller hälsa, behöver man hjälp behöver man.

Jag tror också att de som jobbar med sådant kommer i kontakt med alla möjliga människor som har alla möjliga svårigheter, de tycker nog inte att ditt problem är fjuttigt.

Ja du har rätt. Jag ska försöka acceptera att det är som det är och se om det blir bättre.
Jag tänker att jag mår nog dåligt av antingen

1. Jag helt enkelt vill ha namnet A egentligen men att det blev fel i beslutsprocessen när vi valde B och jag har insett det nu och ångrar mig att jag inte stod på mig. Jag känner rädsla för att byta för att B är så förknippat med barnet nu att det blir sentimentalt.

2. Att jag egentligen tycker B är minst lika fint men att jag började må dåligt när jag hörde en taskig kommentar/association om namnet att det har påverkat mig till att börja ogilla namnet och då dykerA upp i huvudet som ett ?bättre alternativ?.

Embla twopointoh

Sat 3 Sep 2022 13:11

#16

Anonym (Ångest) skrev 2022-09-03 12:53:08 följande:

Ja du har rätt. Jag ska försöka acceptera att det är som det är och se om det blir bättre.
Jag tänker att jag mår nog dåligt av antingen

1. Jag helt enkelt vill ha namnet A egentligen men att det blev fel i beslutsprocessen när vi valde B och jag har insett det nu och ångrar mig att jag inte stod på mig. Jag känner rädsla för att byta för att B är så förknippat med barnet nu att det blir sentimentalt.

2. Att jag egentligen tycker B är minst lika fint men att jag började må dåligt när jag hörde en taskig kommentar/association om namnet att det har påverkat mig till att börja ogilla namnet och då dykerA upp i huvudet som ett ?bättre alternativ?.

1: Fast du uttrycker ju det som att namnet B kändes väldigt rätt och passade sonen när du väl fick träffa honom. Du tror inte att det här att du egentligen ville ha namnet A hela tiden är en efterkonstruktion?

2: Jag tror mer på denna förklaring då den inte motsägs av annat du skrivit.

Så här är det, vilket namn ni än väljer kommer det att finnas människor som tycker namnet är fult och/eller att ni är dumma som valde det namnet till er son. Det kommer man aldrig undan. EN person har uttryckt sig elakt om namnet, en person av hur många släktingar och vänner som helst, och utan att ni bad om personens åsikt (antar jag). Strunta i det och gå vidare.

Xenia

Sat 3 Sep 2022 13:37

#17

Anonym (Ångest) skrev 2022-08-31 13:01:16 följande:

Ångest kring namn

Hallå, behöver verkligen ventilera lite.

Har en som på 7 månader som är världens finaste men jag mår inte bra när det kommer till hans namn. Jag hade bestämt ett namn (A) redan innan graviditeten men ca. 3 månader innan förlossningen sa sambon att namnet inte kändes rätt för honom. Då letade vi nya namn och jag föreslog ett namn (B) som jag hade tyckt om som ung. Sambon accepterade förslaget och tyckte att det va ett perfekt namn. Jag velade fortfarande och avvaktade tills vi faktiskt såg sonen. Efter förlossningen kändes B väldigt rätt och det passade sonen perfekt. Frid och fröjd tänkte jag och skickade in namnblanketten. När sonen var ca 1 månad började jag ångra mig. Jag ångrade att jag inte stod på mig och litade på min magkänsla. Jag tog upp det med sambon som sa att jag skulle ge det tid, att det skulle kännas bättre med tiden. Ytterligare några månader gick och jag kommer på mig själv med att tänka på namnet A hela tiden. Jag känner en stark lust till att ropa A till sonen och inte B. Det hela förvärrades när en släkting slängde en taskig kommentar om det namn som han har idag. Då kände jag verkligen för att byta. Återigen tänkte vi att vi får ge det mer tid för han passar sååå bra i sitt namn och det är ett fint namn i sig och inget konstigt. Men ändå sitter jag här nu och har ångest över att jag inte valde A ändå. Nu har vi även haft dop och namnet B finns överallt och alla känner till det så det har blivit en del av honom. Jag berättade för sambon att jag fortfarande har ångest och han har gått med på att byta tilltalsnamnet till A och ha B som ett Jandranamn. Men nu har jag börjat få kalla fötter inför bytet?!!! Hur f*n gör man? Hur f*n gör folk? Känns som att alla har det så enkelt när dem ska bestämma namn utom jag. Nu står jag här igen och tänker på om jag ska byta eller inte. Är rädd för att ångra mig åt båda hållen, för att byta och för att inte byta.

Jag håller med om att du behöver söka hjälp inför denna besatthet och ångest.

1) Varför skulle du ha "stått på dig"? Det är ju sambons barn lika mycket som ditt och han gillade ju inte namnet A. Dessutom var det ju du som föreslog namnet B.

2) Strunta i taskiga kommentarer, både du och sambon tycker ju att B är ett fint namn

3) Din son är ju samma person oavsett vilket namn han har. Det är inte han som kommer att bli missnöjd med sitt namn.

4) Det vore en annan sak om du avskytt namnet B och ändå gått med på det. Då hade det funnits orsak att byta. Men nu är namnet en kompromiss som ni bägge var nöjda med - då.

En ny kompromiss vore att ge honom namnet A som andranamn. Då kan du kalla honom "A B" ibland.

Xenia

Sat 3 Sep 2022 13:46

#18

Anonym (Ångest) skrev 2022-09-01 09:06:26 följande:

Har ni tips på hur jag ska börja acceptera det? Namnet A dyker ju omedvetet upp i huvudet hela tiden, konstant?det är som att jag blivit besatt av namnet! Det är det enda jag tänker på och det vägrar släppa. Nu har jag även fått höra att en vän ska namnge sin son det namnet och jag har blivit så bitter. Det skulle ju vara mitt barn som skulle ha det namnet?

Denna besatthet av namn! Alla har ju rätt att ta det namnet.

Det kanske var vännens favoritnamn och hon hade kanske inte vågat ta det om ni tagit det först. Om ni skulle byta nu så skulle hon kanske tro att ni "härmade" henne.

Nej, det var bättre förr! Ingen nojade över namn då. Första sonen fick namn efter farfar, andra sonen fick namn efter morfar, tredje sonen fick namn efter sin far. När fjärde sonen kom så hade en av de tre första dött så han fick samma namn som den döde.

Hälften av de barn som föddes dog som små. Nu kan man räkna med att nästan alla barn uppnår vuxen ålder. Men då hittar man annat att oroa sig över som "fick han rätt namn?"

Eller så är det något annat djupt liggande problem som gnager och som uttrycks i ångest över namnet. Som sagt, du behöver nysta i det här med en terapeut.

Anonym (Ångest) Trådstartaren

Sat 3 Sep 2022 16:13

#19

Kan inte citera längre av någon konstig anledning så försöker sammanfatta ett svar nedan.

Tror inte att jag nu insett att namnet A är det jag vill ha egentligen är en efterkonstruktion då jag under graviditeten tom hann köpa en sak till bebisen med namnet på. Sambon valde namnet till förstfödda sonen så nu var det min tur att välja, han sa att jag fick välja vilket namn jag ville och han skulle inte lägga sig i. Trots det så sa han ändå att A inte kändes rätt och jag rycktes med och blev påverkad av honom.

Jag blir lätt påverkad av vad andra tycker och har lättare för att minnas dem dåliga sakerna än dem bra sakerna, därav har den taskiga kommentaren satt sig ordentligt och jag är orolig för att barnet kommer få det svårt i livet?att andra retar honom pga namnet. Jag är så himla rädd och orolig för det. Att liksom veta att det finns risk för att han kommer att bli retad och jag gör inget åt det (genom att byta då). Jag kommer aldrig förlåta mig själv om han sen i framtiden kommer hem från skolan och berättar att han blivit retad för sitt namn..något som min magkänsla säger att det finns risk för. Därför tror jag att namnet A har förstärkts ännu mer för jag hittar inget som han kan bli retad för om han hade fått A som namn.

Embla twopointoh

Sat 3 Sep 2022 18:19

#20

Anonym (Ångest) skrev 2022-09-03 16:13:55 följande:

Kan inte citera längre av någon konstig anledning så försöker sammanfatta ett svar nedan.

Tror inte att jag nu insett att namnet A är det jag vill ha egentligen är en efterkonstruktion då jag under graviditeten tom hann köpa en sak till bebisen med namnet på. Sambon valde namnet till förstfödda sonen så nu var det min tur att välja, han sa att jag fick välja vilket namn jag ville och han skulle inte lägga sig i. Trots det så sa han ändå att A inte kändes rätt och jag rycktes med och blev påverkad av honom.

Jag blir lätt påverkad av vad andra tycker och har lättare för att minnas dem dåliga sakerna än dem bra sakerna, därav har den taskiga kommentaren satt sig ordentligt och jag är orolig för att barnet kommer få det svårt i livet?att andra retar honom pga namnet. Jag är så himla rädd och orolig för det. Att liksom veta att det finns risk för att han kommer att bli retad och jag gör inget åt det (genom att byta då). Jag kommer aldrig förlåta mig själv om han sen i framtiden kommer hem från skolan och berättar att han blivit retad för sitt namn..något som min magkänsla säger att det finns risk för. Därför tror jag att namnet A har förstärkts ännu mer för jag hittar inget som han kan bli retad för om han hade fått A som namn.

Med efterkonstruktion menar jag inte att du inte gillade namnet innan eller inte ville att sonen skulle heta det, utan att du nu säger att det blev fel i beslutsprocessen, samtidigt som du i TS säger att namnet kändes rätt för sonen när du såg honom och att du då tyckte att han passade i namnet. Jag tror helt enkelt att du nu med facit i hand så att säga, tillskriver dig själv tankar och känslor som du egentligen inte hyste vid det tillfället. Men, jag känner ju inte dig, så jag kan såklart ha fel.

De flesta människor minns negativa/dåliga saker mer än de bra/positiva, de liksom etsar sig fast i minnet. Det är när man börjar hänga fast sig vid de negativa sakerna såpass mycket att man inte minns eller kan ta till sig de bra sakerna som man nog kan behöva hjälp att hantera det.

Jag är av den bestämda åsikten att i princip ingen blir retad för sitt namn, inte egentligen. De som retas, de hittar alltid ett sätt att reta någon på, oavsett vad den utsatta personen råkar heta. Har denne inte ett namn som går att rimma på eller liknande, ja då hittar mobbarna något annat att använda. Det finns ju hur många personer som helst med "retbara" namn som inte blir retade för namnet. Det handlar alltså mer om andra omständigheter om någon blir retad.

Även om DU inte kan komma på hur man retas med namnet A, kan jag i princip garantera dig att en eventuell mobbare säkert kan komma på något, om denne vill ... Dessutom, de kanske retar din son för hans efternamn? Skulle du aldrig förlåta dig själv då heller?

Jag tycker som sagt att det inte är riktigt sunt med detta ältande. Det bästa du kan göra, även för dins sons skull, är nog att acceptera A och gå känslomässigt vidare.

Ångest kring namn

INNEHÅLL