Jag var nog mest otålig och besatt av att veta allt första månaden, men känns som att jag har släppt det nu och lever ett ?normalt? liv igen. Förutom att jag försöker tänka på att inte dricka för mycket kaffe och alkoholen har jag slopat helt.
Hur hade ni gjort i denna situation?
Har några företagsfester där jag gärna hade velat dricka med kollegorna, hela sommaren när vi har haft AW har jag mest druckit alkoholfritt och samma med alla bröllop jag varit på. Brukar inte dricka så ofta men är så sugen på en redig fylla när hela kontoret sluts upp i stor fest.
Festerna kommer att ske några dagar efter nästa ägglossning.
På ett sätt vill jag köra all in med fest så som min man har kunnat göra iom att det inte är säkert att jag blir gravid denna gången och då känns det onödigt att ha ?missat? ett tillfälle att verkligen festa loss även om jag har riktigt kul utan alkohol och brukar köra alkoholfritt 90% av fester jag går på (han har minskat på alkoholintaget under vissa fester men gått all in på en). Men samtidigt vill man ju inte riskera att det påverkar fertiliteten på något sätt. Fostret är jag inte orolig över då det inte hunnit bildas en moderkaka om jag hade varit gravid.
Nu när jag skriver detta känner jag att det är dumt att chansa, så får festa på utan alkohol som jag brukar göra ändå!
Jag stör mig på allt jag behöver gå igenom och tänka på medan min man kan leva sitt liv som vanligt i princip? men går allt vägen så är det ju värt det eftersom graviditeten är något häftigt som tyvärr inte min man kan uppleva. Så det har ju sina för- och nackdelar.