Jag är så trött på min sambos exfru så jag har bestämt mig för att helt enkelt sluta ställa upp på saker som inte rör mig och det som rör oss som familj. Hon ska ha hjälp med saker som gått sönder, sätta upp tavlor , låna bilar låna verktyg hämta hennes 2 andra barn på förskolan barnvakt och allt möjligt. Ibland kommer hon bara hem till vårt hus och ringer på och ska fråga om hon kan få hjälp med saker. Hänt att hon bara klivit in för ingen hunnit öppna dörren om vi tex varit på övervåningen eller ute i garaget. Hon kräver också en massa saker som hon själv inte gör om det skulle vara omvänt och min sambo bara går med på nästan allt utan att ifrågasätta. Själv blir jag galen av hans mesighet. Nu har hon frågat om deras gemensamma barn kan va hos oss en helg då hon ska bort men jag har sagt nej. Min man är även bortrest den helgen så jag vill inte. Då är jag tydligen en dålig bonusmamma. Jag har själv ett litet barn och jag vill inte och speciellt inte så som hon är eller hur reaktionerna blir av att säga nej. Det är varken barnet eller min sambo jag ska ställa upp på utan henne. Reaktionerna blir att jag är dum mot barnet ? Kan någon förklara hur jag är dum mot barnet ?
