Boendestöd utan diagnos?

En autismdiagnos skulle ge mer möjligheter, enligt LSS-lagen. Däremot skulle en ADD/ADHD-diagnos inte göra någon större skillnad. Utan diagnos - eller också med andra psykiatriska diagnoser, är det socialpsykiatrin i kommunen som har hand om dessa människor och som kan försöka hjälpa om man som anhörig hör av sig och ber om hjälp. Det gjorde vi en gång när det gällde indirekt släkting. Hen fick då hjälp med bostad. Hade nån diagnos, det ändrades också till en annan (bipolar, borderline). 

När det gäller socialpsykiatrin så behöver man egentligen ingen diagnos, där är det i regel behovet som styr. Men det kan ju vara så att LSS kan ge fler möjligheter. Om personen är beredd att göra en utredning så kan man vända sig till vuxen-psyk i sin kommun. 

Om det är just problem med "hoarding", alltså personen verkligen inte slänger något och inte vill att någon gör ordning i lägenheten, så är det väldigt svårt.  Jag hade en syster med den problematiken, hon hade en intellektuell nedsättning. Hon dog innan man hann ta i det ordentligt. Men jag fick höra sedan av någon som jobbar inom psykiatrin, att det är extremt svårt att hjälpa såna människor. Han sa: Det krävs ett helt team för att hjälpa såna människor och det lyckas ofta inte ändå.

I Sverige är den problematiken inte så känd egentligen. Jag har läst en del om det på tyska och på engelska. Det är ofta så att dessa människor har sin trygghet i dessa saker som de inte vill slänga. Och då behöver det inte vara något som man kan tänkas vilja ha. Det kan rentav vara sopor, förpackningar och annat skräp. Oftast finns det ju då också några saker som det hänger minnen på, men de tappar ju också överblicken. Men, min poäng är: Om det ligger till så här så kan man behöva göra en större insats, och så snart som möjligt. 

I regel går det inte att åtgärda allt med en storstädning om personen har stor motstånd mot det. Men, man vet inte. Var bara beredd på att det kanske inte är ett praktiskt problem, att det inte bara är att städa. 

Man får hoppas det - att hen kan tänka sig ta emot hjälp. Jag trodde också att det handlade om att sakna inre motor, när det gällde min syster, men det hade gått längre och hon skulle inte låta någon röra något i lägenheten. 

De allra flesta har generellt insikten, men har ändå ett stort motstånd mot att be om hjälp eller ta emot hjälp. Lycka till, kanske går det ju bra!