Min sambo vill inte leva pga mig

- ?Gör hon? Skulle hon stanna så länge då? Hon är nöjd så länge jag inte säger emot eller så. Då är det inga problem! Så fort jag säger till eller så, så blir det bråk eller tjafs. Och DIREKT är det mitt fel, varje gång. Tror aldrig hon först bett om ursäkt och även ifall jag ber om ursäkt är det inte säkert att hon gör. Jag vet inte vad jag ska göra, för jg vill ju leva med henne men tror ärligt att hon har en baktanke och kommer lämna när hon har uppfyllt det hon vill. Dock planerar hon framtiden med mig? Hon har uppenbarligen svårt att bekräfta mig och det är det som gör att jag tror hon har en baltanke, men det kanske inte alls är så och jag bara är elak som tänker så.?

Oja, hon stannar för att hon lever på dina energier. Att kontrollera dig. Att trycka ner dig. Att anklaga dig. Att tvinga dig genom hennes orimliga reaktioner till att be om ursäkt. Att få dig till att tycka synd om henne. Det är tacksamt för henne att du är där, för hon kan rikta allt som är fel/svårt i hennes liv till att vara ditt fel. Du bär ansvaret för all hennes misär, och hon slipper ta tag i sig själv. Lämnar du, kommer hon hitta ett nytt offer på nolltid. Allt det där, är vad hon stannar för. Du utnyttjas emotionellt, och hon kommer aldrig inse att det a). Är vad hon gör mot dig. b). Förstå att det är fel. c). Bli medveten om att hon skadar dig emotionellt. Dom är empatistörda, och bryr sig inte om andra än sig själv. Sen om där finns ett materialistiskts utnyttjade också, ja det är väl inte omöjligt.  

Nej du vill inte leva med henne. Det du känner inför henne är inte äkta TS. Du tror det just nu, för det är tyvärr så det har en tendens till att bli. När man blivit nedbruten i en destruktiv relation med psykisk misshandel. Ta kontakt med en psykolog och prata om relationen du är i, öppet och ärligt. Inget förmildrande eller undanhållande av hennes beteende. 

Börja läsa på lite själv också TS. Normaliseringsprocessen kan vara en bra start. 

Många gånger är det bra, men många ggr kan det också bli bråk. Imorse regnade det och jag sa att vi kanske skulle ta paraply. Sen frågar hon om vi har ett paraply och jag svarar, aa ett. Jag hämtar det och fäller upp ute och frågar om hon vill komma under och hon typ reagerar? Kommer inte ihåg vad hon sa, men iaf, då sa jag hur det hade gått till och att jag frågade för att vara trevlig. Sa också att jag inte förstod problemet och då börjr hon bli småsur och säger ?Inte konstigt att vi bråkar?

asså jag blir så förvirrad? Helt jävla hjärndöd. 

Det stämmer en del du stämmer, men vi har det bra och hon bekräftar ibland. Ofta när jag gör mat säger hon inte ens att det är gott eller så klagar hon på ngt. Asså det smakar typ vanligt? Spelar ingen roll. 

Kan berätta saker och hon bara hummar. Jag frågade henne då och hon svarade att vi inte har samma intressen. Om jag klagar på ngt om mig själv svarar hon inte i dom flesta ggrna, för hon är trött på det. Men om hon mår dåligt eller har ont så suckas det och stönas hela tiden. Jag har slutat reagera jag med. När jag ska berätta ngt om mig sjäöv som är
ett problem brukar jag börja med att säga att jg vet att jon tycker jag är negativ eller inte tycker om det jg säger, typ. Men jag vill ju ha stöd liksom så dum som jag är så fortsätter jag. Hon sa också till mig att hon slutat bry sig om mig och mitt mående för att hon inte orkar, att hon vill folusera på sig själv. 

Tack för alla svar! Och självklart är jag inte oskyldig

Jag tror jag lägger ner här. TS, du är i en destruktiv relation med en tjej som behandlar dig illa och som bara väntar på ett tillfälle att ta sig ut ur relationen. Under tiden utnyttjar hon dig och avreagerar sig på dig. Det spelar ingen roll vad du gör egentligen. Hon har bestämt sig emot att ha en vettig relation, annars skulle hon inte bete sig så.

Och så tycker du att ni har det bra.... vad ska man säga...

Men självklart kastar hon lite smulor till dig nu och då. Annars hade du hamnat på psyket i ett nervöst sammanbrott, och då förlorar hon sin slagpåse (du) och tvingas reda i en massa praktiska bekymmer och besvär.

Dom är inte dumma i huvudet. Dom där s.k bra stunderna är ett kalkylerat skådespeleri, för att snärja offret än hårdare. 

Angående ditt exempel med paraplyet- helt uppenbart exempel på psykisk misshandel och manipulation. HON är problemet TS. Hon kommer förgöra dig, och sen gå vidare till någon annan och börja om. 

Vad bra att du skrivit här.... tycker att du har fått många bra svar. Man kan inte vara en i ett förhållande som bjuder till det fungerar inte... Du verkar vara en godhjärtad person tyvärr får du skit för det, som jag ser det är du utsatt för psykisk misshandel och det bryter ned en.... du skulle kunna ringa kvinnofridslinjen även om du är man.... för att jag tänker att dom kan hjälpa i den mån dom har tid.... för dom vet vad det innebär med olika former av våld, och att det är svårt och lämna och allting..... Och som sagt ta psykolog hjälp....
Ta hand om dig och sen när du lyckats bryta upp så, försök inte hitta ngn ny bara för att slippa vara själv. Bygg upp dig själv och var försiktig i valet av ny partner ta det lugnt.... Du förtjänar någon som visar respekt och uppskattning.... Inte hotar om att göra slut och som skuldbelägger dig. Du ska inte känna att hon ska skylla på din psykiska ohälsa tex. Vem blir inte dålig dessutom när man bli behandlad dåligt....
Ta hand om dig!!

Vad fina ni är! Tack snälla ❤️❤️Aldrig haft ett annat förhållnde heller eftersom vi träffades som unga. Tycker synd om henne för att jag skriver så här om henne, haha. 

Det är en process TS. Att förstå att det man utsätts för inte är okej, och rent av är skadligt. Att det inte är normalt att ha det så i en relation. Din känsla av att tycka synd om henne för att du pratar om ert förhållande, är också ett tecken på hur osund relationen är. Inners inne inser du att hennes beteenden är fel, och du förstår att omgivningen skulle reagera negativt om dom fick veta. Men du är så emotionellt snärjd fortfarande att en av dom första instinktiva känslorna som dyker upp, är att skydda henne. 

Mitt första förhållande var med en sådan person som din flickvän. Antagligen därför det tog ganska lång tid för mig att bryta mig ur det där. Han hotade med att ta sitt liv om jag lämnade, men samtidigt var jag orsaken till allt elände i hans liv. Han var tillsammans med mig för att ingen annan skulle vilja ha mig, att jag skulle vara tacksam över att han var så snäll som stod ut. Det var ok att kritisera mig, men tog jag upp något där jag påpekade att jag blev ledsen av något han gjort? Ja jävlar. Det tog hus i helvete. Slutade alltid med att man tvingades be om ursäkt, oklart för vad egentligen. Men slutkontentan blir att man känner sig galen, förvirrad, dum i huvudet, osäker, värdelös och stressad. 

Oj, det stämmer in ju. Ska ha detta i åtanke. ❤️Skönt att du tog dig loss så att du mår bättre