Kan vi hitta tillbaka?

När jag läser detta ur din mans synvinkel så tänker jag att du nog inte förstår hur skadad man blir av att bli bedragen. Jag själv kan inte ha ett normalt förhållande efter den hemska otrohetsrelationen jag hade. Trots flera års terapi och en underbar, trygg, garanterat trogen ny man sedan 6 år lider jag av starka känslor av otrygghet och blir krisig så fort han beter sig lite annorlunda. Man kan bli skadad för livet och fungerar inte på samma sätt som tidigare helt enkelt. 

Det verkar vara svårt för de som är otrogna att förstår hur djupt man skadar sin partner. 

Ja, blicka framåt nu. Det kommer bli ok för er båda tror jag! 

Jag förstår precis. Det kan vara komplicerat att lämna och känslor av skuld och skam kan vara väldigt kvarhållande. Hoppas hon väljer att sätta sig själv först, så hon lyckas göra slut. Hon kan ju inte leva tillsammans med en man i en destruktiv relation för att vara snäll mot andra. Tycker hon borde prata med en kvinnojour eller våldsenhet. Där kan hon få hjälp att se situationen utifrån och där känner de till hur destruktiva relationer fungerar och hur svårt det kan vara att lämna. Mitt ex spelar gärna offer, förutom att hota mig ekonomiskt eller underkänna att jag har gjort slut. Han säger att han aldrig kommer träffa någon annan, aldrig vill träffa någon annan, att det var jag eller ingen, att han kommer att leva ensam resten av livet och aldrig skaffa några barn. På grund av mig. Om man ser det på hans sätt, då har jag ju förstört hans liv genom att lämna honom. Men han har också ett eget ansvar för sitt välmående och att ta sig upp på fötter igen. Jag har verkligen varit jättesnäll mot honom genom hela den här separationen, men är ändå en ond, elak, hjärtlös hora enligt honom. Om man inte ser det på hans sätt, så hade vi en relation som inte fungerade och då valde jag att göra slut. Den versionen är mycket mindre dramatisk.

Gör hon?

Fast hon skriver ju att han anser att hon har varit otrogen när han först har gjort slut eller kastat ut henne (vilket borde vara samma sak som att man har gjort slut med någon). Om man har gjort slut med någon, som sedan har sex med någon annan, så är ju inte personen otrogen. Hur länge har man annars ensamrätt på den andra personens sexualitet? Han har ingen rätt att ha några krav på TS om han har gjort slut med henne, så hans enda krav är för mycket begärt. Han kanske ska sluta göra slut med henne om han inte vill att hon ska ligga med andra. Men jag håller med dig om att han borde försöka gå vidare och det borde hon också göra.

Det känns jobbigt för att jag har kraftig separationsångest att det skall vara så definitivt slut.. Vill ha en öppning fall i fall jag ångrar mig och saknar honom om ett tag. Om man bara har det öppet så finns där en chans och om jag känner för att skriva någon gång så kan jag göra det. Jag får panik av att bli dissad och att han ska gå vidare med någon annan. Det är egoistiskt jag vet, men kan inte hjälpa det. Söker ju hjälp för just detta nu, då jag varit likadan i alla mina förhållanden. Jag vill vara nummer ett i mannens liv, kunna göra vad jag vill själv, men om han skulle göra samma sak mot mig med tex otrohet eller något så hade jag dött. 

Jag är helt enkelt rädd att jag ska ångra mig när beslutet är taget.

Hur vet du det?? Vad vet du om just denna person om jag får fråga? Finns där någon skriven regel som säger att dottern alltid kommer att vara nummer ett även om personen ifråga skulle flytta till ett annat land och ha egen familj? Du verkar ju korkad på riktigt!

Jag är inte narcissist om du tror det. Han däremot är narcissist. Men vi är lika skyldiga till vårt dåliga förhållande båda två, fast på olika sätt. 

Går på både utredning och psykolog för att bevisa för honom att jag inte lider av någon diagnos, som han tror. 

Kan inte annat än att känna mig väldigt speciell för dig, då du uppanbarligen läser alla trådar jag skriver och dessutom orkar lägga ner ork på att skriva om och om igen vad du tror och tycker om saker. Hade jag inte haft egna problem, så hade jag aldrig gått in här och läst trådar och svarat på just en tråd hela tiden. Smickrad är jag minst sagt.

Du hävdar att hans dotter alltid kommer att komma i första hand. Hur vet du det? Under 4 års tid kom hon inte i första hand och då bråkade de två hela tiden. Så jag tror inte du vet riktigt vad du pratar om. Denna dotter är vuxen. Naturligtvis ska barn prioriteras, men man ska inte låta vuxna och självständiga barn få köra över de vuxna och bestämma var de vuxna ska bo eller om de ska vara tillsammans eller inte. Då har det gått för långt.

Du behöver inte skriva här mer om du inte kan komma med någonting konstruktivt. Du vet nog alldeles för lite om oss. Frågan var om det är värt att kämpa vidare eller släppa och jag fick de svaren jag sökte efter ifrån de andra.