Frågor om pengar i förhållande

Vill även tillägga att jag absolut inte vill ha någon behandling alls från början men föräldrarna skulle ju bjuda sa de 

Ni ska båda sluta leva över era tillgångar och du ska så fort som möjligt skaffa dig ett riktigt jobb.

Eftersom ni båda två var där för behandling och den blev dyrare än ni trodde så borde ni betala 500:- var. Så gör man om man är i en bra relation. Men nu tänker han skylla på dig för ett ärligt misstag och ta sin egen behandling gratis?

Skaffa dig ett jobb, gör slut och flytta ut. Och, ta bättre ekonomiska beslut fram till dess!

Skaffa dig ett jobb och sluta ta emot pengar av din pojkväns föräldrar.

Jag kan Inte jobba nu jag är sjuk om du missade det

Oavsett så måste man vara noga med sin ekonomi. Nu fick ni möjligheten pga att andra ville bjuda er - fine, men ni ska väl inte behöva bli osams över 1000 kr? 
Ni får försöka agera vuxet nu. 

Om föräldrarna kunde gå in med pengarna så kan de nog ligga ute med det dubbla för dig. Så den aktuella situationen är inte det stora problemet. 

Ditt problem är, som jag ser det, framtiden. 

Psykisk ohälsa medför ofta dålig ekonomi. Om du inte kan eller vill ta hand om din egen ekonomi finns god man och förvaltare via kommunen. Det är hur det ofta slutar. Men har du inkomst i form av aktivitetsersättning eller liknande kan du ta tillvara tiden fram till 30, (då din nuvarande aktivitetsersättning upphör) till att lära dig om ekonomi. 

Du som har rätt till aktivitetsersättning som kan gå över i sjukersättning/pension kan skatta dig lycklig. De med försörjningsstöd har ingen möjlighet att åka på något spa. Så lär dig ekonomi och lär dig leva på lite. Det är en oändlig frihet att slippa försörjningsstöd som du ska vara väldigt tacksam över.

Det bästa vore förstås om du som är så ung tänkte lite på om det finns något du kunde jobba med, men jag vet att många unga är alldeles för sjuka eller funktionsnedsatta för att accepteras. 

Men sjuk är inte ett konstant tillstånd. Det är oftast något man kan förändra. 

Som hon uttryckt sig låter det som om sjukdomen är något hon accepterat som en del av sig själv. Hon tror sig inte om att kunna jobba, rätt eller fel. Många vill inte ha sjuka som kolleger heller, så hon har all rätt att inrätta sitt liv efter kronisk sjukdom, men även sjuka har en ekonomi att sköta om. 

Man är aldrig sin sjukdom och som 20 åring bör man göra allt man kan för att aktivt jobba för att ta sig ur eländet. Hon är 20 för bövelen, inte 80.