Ett barn som dött

Då låter det som det river upp sår efter ett trauma hon helst vill glömma.

Exakt vad är du förtvivlad över?

Nej, faktiskt inte. Du framstår som en empatilös person under både föreläsning (+morbid) och här framstår du som en bortskämd brat utan någon som helst förståelse för andra. Allt är bara om dig, varje inlägg blir bara värre. Känns inte som att det är någon grund i allt detta men om... Gå till en psykolog för att vara 56 och helt oförstående till omvärlden är allvarligt.

Också funderat på den biten. Förtvivlad över att såra någon med att visa en helt oväsentlig i sammanhanget- bild??

Ts: Att din mamma inte vill gå till graven eller prata om händelsen tyder på att det är ett stort trauma och sorg för henne som hon inte vill påminnas om. 

Du borde respektera att hon inte vill att du ska visa bilden för främmande människor. 

Du framstår som väldigt empatilös och kall människa. Jag hade kunnat förstå ditt resonemang om du var tonåring. Men du är vuxen och borde ha så mycket vett i skallen att du accepterar och respekterar att det inte är något hon vill dra upp och påminnas om. Ta och kamma sig och var den vuxna människan du faktiskt är! 

Jag tycker du ska respektera din mammas känslor, min pappa förlorade ett barn några år innan jag föddes och för honom är det väldigt känsligt det är det säkert för din mamma också. Jag tror inte min pappa skulle uppskatta om jag visade upp en bild på hans första barn om jag skulle ha en föreläsning heller.

Sedan håller jag med min mamma om att det inte riktigt är din syster. Dina föräldrar är dina föräldrar för att de har bestämt att de vill ha det så, de har inte bestämt att deras dotter ska vara din syster så därför är hon inte det. Det är skillnad på biologiska och adopterade barn för många oavsett hur opolitiskt korrekt det är att säga så. Samma sak gäller såklart för de flesta adopterade, många (inte alla) tycker det är väldigt viktigt att hitta sina biologiska föräldrar. 

Nu kan man inte bestämma att ens båda barn inte ska räknas som syskon det går liksom inte! Det valet är redan gjort IOM adoptionen. När annans skulle den konstiga tingesten tillämpas om man adopterar ett barn och senare ett annat från olika biologiska familjer? Kan man bestämma att dom inte heller ska se sig som syskon
Eller kan man plock bort arvsrätten för någon adopterad för att man inte ser det som ett barn helt och fullt ändå.
klart att barnet räknas som en syster, när mina föräldrar dör så kommer hon att stå skriven som just min syster på dödsfallsbevis och liknande det går inte att komma ifrån att det är så. 
Hade mamma velat ha på något annat sätt så borde hon inte ha adopterat mig!

Vad har detta med fotot att göra? Eller är det för att "ge igen", som du vill gå emot din mammas önskan?

Du borde kanske gå i terapi och prata med någon om detta, eftersom det får dig att må dåligt. Du verkar inte ha bearbetat detta, och då ska du kanske inte ut och föreläsa om det heller, med eller utan foto. 

Men det ÄR ju ett syskon alltså är det en släkting till mig och jag äger väl rätten till min släkt och när jag berättar om MITT liv så ingår alla människor däromkring och berättar jag om att när min syster dog så.. och vill ha med en bild (hon är inte död på bilden) så är det lika mycket min rätt som att min mamma har rätt att spara en bild på mig och visa upp ex min döda farfar har jag också rätten att visa bild på utan att behöva be om lov. 

Alltså det handlar inte om rättigheter här, utan om respekt och förståelse.

Kan du inte tänka att din mamma har företräde här eftersom det är hennes barn och hon har lidit hela livet efter att barnet gick bort? 

Det känns som om du bara vill mästra din mamma och berätta för henne att du minsann har RÄTT att visa upp hennes döda barn för folk. Varför inte skippa bilden och bara berätta historien? Eller ta bara silhuetten av ett barn när du berättar den här delen av historien. 

Du är gammal nog att kunna sätta dig in i en annan människas känslor.