Är otrohet alltid fel?

Du måste ju prata med henne, sådär kan ni ju inte fortsätta. Sätt er. Prata. Berätta att det är ett stort problem för dig, föreslå öppen relation. Är det blankt nej, skilj dig. Då finns det ju ingen förståelse för hur dåligt man kan må utan sex.

Otrohet är enkel biljett till skilsmässa, då kan du lämna direkt istället.

Ha ha ha. 

Alla dömande stackare i tråden är notoriska singlar. Som ägnar all sin vakna tid i trådar som den här att proklamera sitt perspektiv från "spektrat".

Din egen relation känner du bäst själv. Är din partner fullkomligt asexuell och tror att du vill leva ett sexlöst liv? Eller har denne förståelse för att du, liksom 98% av mänskligheten, har drifter?

Du vet bättre än de udda fåglar som hänger i den här forumdelen och levererar svartvita svar på multifärgade frågeställningar om du behöver be din partner om att få ligga vid sidan av eller om det är underförstått att du får/inte får. 

Du kan ju inte tvinga din partner att bli intresserad av sex. Men att ta upp problematiken, som hen såklart är pinsamt medveten om, på ett snyggt vis och presentera alternativa lösningar är nog det rakaste. 

Jag tycker frågeställningen är intressant och lever själv i en liknande situation även om det inte riktigt gått lika långt. Jag tog upp möjligheten om att öppna förhållandet och det var verkligen tvär-nej trots att vårat sexliv är långt ifrån tillfredställande. Och det är långt ifrån alla relationer där ett öppet förhållande funkar, så jag förstår min partners argument mot att öppna upp. Så jag förstår att det inte är en enkelt som de flesta skriver här att "otrohet är alltid fel, prata med din partner om att öppna upp eller skilj dig".

Jag har också svårt att förstå hur det kan vara moraliskt försvarbart att hålla någon man älskar i en slags "sexuell gisslan-situation". Om man bara ser till alla bevisade positiva fysiska och psykiska hälsoeffekter ett gott sexliv har, och jämför sexlöshet som att aldrig tillåtas äta grönsaker eller träna. Man överlever, men hälsan blir lidande. 

Jag har försökt att prata både med min partner och med andra både irl och på nätet om hur den med låg lust resonerar. Den som kontrollerar sex-utbudet för båda parter. Som du skrev: "Han vet, men du är osäker på om han förstår" vilket verkar vara det vanliga. Precis som det alltid är svårt att verkligen förstå hur andra vill ha sex, exempelvis kinks och liknande.

Jag tror att dessa personer dels har svårt att sätta sig in i andras behov och ser sin nivå av drift som det normala. En partner med högre drift ses som moraliskt underlägsen. Någon som inte kan kontrollera sig. Som om denne inte kunde sluta röka eller dricka sprit. Som när jag tog upp möjligheten till ett öppet förhållande och möttes av en blick av avsmak och "Va!? Skulle du verkligen kunna tänka dig att ha sex med vem som helst? Helt utan känslor?" Och min brist på kontroll över mina låga drifter lades till raden av alla mina dåliga och negativa egenskaper i min partners ögon. Jag var helt enkelt den moraliskt underlägsne.

Men jag vet inte vilket råd jag skulle ge dig. Det är samtidigt ett råd till mig själv. Jag var otrogen vid ett tillfälle. Det var samtidigt bland det bästa och sämsta upplevelsen i mitt liv. Bästa för att sexet var fullständigt makalöst och sämsta för att jag efter några dagar mådde fysiskt illa av skam och ånger till den grad att jag kräktes flera gånger. Jag har helt enkelt inte varit med om något  ens i närheten på gott och ont.

Så till sist tror jag bara det är samtal som fungerar i längden. Var på det klara med varför du vill ha sex, vad det betyder för dig och vad bristen innebär. Förklara hur du ser på skillnaden mellan kärlek och attraktion. Ge din partner tid att förklara sig om sin ståndpunkt, ställ frågor, och luta dig mot vissheten att du troligen tänkt igenom ert sexliv mer in din partner även om denne ser dig som "moraliskt svag". Lycka till.

Ja det är ju det som är den stora frågan. För jag tror faktiskt svartsjukan är större eller åtminstone toleransen för snedsteg är mindre i sexlösa förhållanden. Särskilt hos den med lägre lust. Och det är inte sällan hos dem den omedelbars kopplingen otrohet = skiljsmässa är som starkast. Och vad det beror på vet jag inte, kanske blottlägger det en brist hos de själva de inners inne känner. Eller så tycker de att partners brist på impulskontroll, lägre moral och låga könsdrift börjar få för stora konsekvenser.

Och det är just detta som är 10.000 kronorsfrågan! Om nu sex är så avgörande i ett förhållande att ett enda snedsteg omedelbart skulle leda till skiljsmässa, varför då inte vårda ert gemensamma sexliv som ett barn? Finns det något i er tillvaro som skulle ha större konsekvenser om det försvann eller bli förstört? Er ekonomi? Om ni av en rad olyckliga omständigheter skulle bli helt utblottade, skulle det leda till skiljsmässa? Eller ert hem? Om det av partnerns försumlighet skulle brinna upp, skulle det kunna förlåtas eller skulle det leda till skiljsmässa? Jag får intrycket, när jag ställer frågan, att otroheten (eller sexet) är viktigare orsaker till skiljsmässa än hemmet och ekonomin. Ändå lägger man långt mycker mer energi på att vårda de två senare, medan sexet förväntas att "sköta sig själv" helt utan arbete. 

Det hade varit spännande om du frågade din partner om din hypotetiska otrohet skulle få denne att vilja skiljas och i så fall varför, givet er nuvarande situation, och om vi fick ta del av svaret.

M

Patetiskt? Konstigt ord att använda om någon som inte vill ha sex.

TS kanske är ful eller fet och borstar aldrig tänderna eller kanske sitter hela dagarna och spelar tv-spel utan att lyfta ett finger hemma. Det måste finnas en anledning till den andres olust.

När du skriver att det är "ekonomiskt omöjligt" att skilja er vad menar du då?
Ekonomisk omöjligt som i att ni skulle kunna skilja er men inte bibehålla er nuvarande levnadsstandard..... eller.... som i att det inte är möjligt även om ni skulle vilja det? Vill inte och kan inte är inte riktigt samma sak...

Troligen stör den moraliska aspekten, känslan att vara en dålig människa och göra fel. I din situation skulle jag glömma det och fokusera på hur du skulle vilja ha det. 
Vad är konsekvensen av de olika val du står inför?

Om du väljer att vara otrogen och blir avslöjad, vad händer då?
Kommer ni då gå isär? trots att det knäcker bådas er ekonomi?
I så fall är otrohet ett riktigt dåligt alternativ, då är det bättre att ni går isär nu och försöker få ihop ekonomin så gott det går.
Skillnaden är att ni troligen kan samarbeta lite bättre under separationen.

Ett lite udda alternativ som skulle kunna funka i vissa relationer är att separera men fortsätta bo ihop under en viss tid, tills det blir möjligt rent ekonomiskt att flytta isär.
Du meddelar honom att du inte tänker leva i ett sex- och kärlekslöst förhållande, ni fixar om hemma så ni har egna sovrum och pratar ihop er om hur allt ska funka.
Sedan lever du ditt eget liv med gott samvete.
Du kanske inte kan dra hem några karlar men du kan åka iväg, träffa vänner, uppleva saker och även hitta nån att ha sex med.
Så snart det är möjligt så flyttar ni isär.

Ytterligare ett alternativ som funkar för en del är att faktiskt välja att vara otrogen och sköta det så snyggt som möjligt. I ett sånt läge bör du vara medveten om konsekvenserna och beredd att ta dem, om du blir avslöjad.

Det är långt ifrån ovanligt att den bedragna partnern som inte är intresserad av sex väljer att blunda, man vet men tittar åt ett annat håll. Så länge det inte kommer ut så kan man intala sig att det inte är något.

Hur tror du han skulle reagera om du var otrogen?
Skulle det krascha direkt och bli kaos?
Har ni barn?

Jag håller med dig om att två fel inte gör ett rätt dock tycker jag inte man kan likställa otrohet med att inte vilja ha sex.

Visst kan man tycka det är ett svek att förvänta sig att ens partner ska vara utan sex bara för att man själv inte vill men det finns en väldigt stor skillnad mellan båda dessa och det är öppenheten.... att inte vilja ha sex är något som sker helt öppet och ger den andra en chans att förhålla sig till det och göra ett val vilket otrohet inte gör. Den som är missnöjd med sexlivet kan välja hur den vill hantera situationen, vilket den som blir bedragen utan att ha vetskap om det inte kan.

Jag kan tycka att det är lite skillnad på om man inte vill ha sex pga att "vi går igenom en körig period på jobbet just nu och jag känner mig inte på topp - det blir säkert bättre till våren" och "allt med dig är motbjudande ur ett sexuellt perspektiv. Jag har inget emot att leva ihop med dig men tanken på att försöka ha sex med dig får det att vända sig i magen och jag vill bara spy"

Utifrån den här beskrivningen skulle jag i din situation faktiskt överväga att vara otrogen. Det beror lite på hur du känner inför det, alltså om du verkligen vill träffa någon för sex på det sättet och om du tror du klarar det utan att må dåligt själv.

Vad skulle hända om du sa till honom något i stil med.
Jag vill egentligen inte vara otrogen mot dig men jag vill inte heller leva utan sex. Om möjligheten dyker upp och jag träffar på någon som är intresserad tänker jag ligga med honom. Jag förstår om det inte är vad du vill höra men det är så det är.

Hur skulle han reagera i ett sånt samtal?

Det behöver ju inte bli konfrontation? Det räcker väl med ett samtal till att böra med utan ultimatum av den typen? 
Kanske din partner själv öppnar för den möjligheten? Han är sannolikt mycket medveten om att han inte är sexsugen i nuläget.