Är otrohet alltid fel?

Det är inte fel om både är överens, s k öppet förhållande. Men det räknas inte ens som otrohet. Otrohet inbegriper smussel och lögner.

Varför inte bara säga rent ut till din partner att du är olycklig över bristen på sex och att du vill ha ett öppet förhålllnade. Om hen älskar dig borde hen tillåta det. Är ju bara egoistiskt att säga "jag vill inte ha sex med dig men du får inte ha sex med någon annan heller". Fast risken är att hen återgår till sällsynt "mercy sex" då för att behålla dig. Och det är inte egentligen vad du vill ha.

Älskar ni verkligen varandra eller håller ni bara ihop pga ekonomin och gammal vana? Eller älskar varann som vänner, inte som ett par.

För att återgå till TS problem med mannen som vägrar sex.

Dels saknar förstås TS sexet. Men också kärleken, ömheten, närheten.

Om mannen blivit impotent, t ex pga prostataoperation, så hade det varit en annan sak. Han vill men kan inte och kärleken är kvar. Det finns andra möjligheter att visa kärlek. Om han blivit impotenet av andra orsaker finns ju t ex Viagra.

Så det stora problemet är att mannen inte bryr sig. Han verkar inte vilja kolla upp om det är något fysiskt eller psykiskt fel. Han verkar inte vilja gå i parterapi. Kort sagt, han ser det som enbart TS problem och inte hans. Därför undrar jag om han verkligen älskar TS. Den man älskar vill man inte ska vara olycklig.

TS behöver berätta att hon är olycklig, känner sig oälskad och avvisad och fråga vad han vill göra åt det. Kanske mannen är näst intill asexuell och det inte finns något att göra. Eller så vill han inte göra något.

Då får TS helt enkelt säga att hon anser sig fri att söka sex och uppskattning på annat håll. Då är det inte att gå bakom ryggen och ljuga. Då är det snarare ett "öppet äktenskap".

Men TS får då ta risken att mannen vill skiljas. Det kanske blir sämre ekonomi men det är väl inte bara rika männikor som skiljer sig. Ska man leva olycklig resten av livet pga ekonomin?