Hur vet man att man vill ha barn?

Du är 21 år, din syn på världen är inte ens färdigutvecklad om du förstår vad jag menar :) Dina rädslor låter helt normala även för de som vet att de vill ha barn. Går bara att göra sitt bästa men har man bearbetat sitt förflutna brukar det inte vara någon fara. Längtar du redan nu efter ett barn? Ja då är det rätt uppenbart att du faktiskt vill.

Man tänker framåt flera år. Hur vill jag att mitt liv ser ut då vad gäller barn? Kan man tänka sig leva utan barn och vara nöjd, ja då väntar man några år till och tar ett nytt beslut då. Så länge man inte är över 35 för då får man bestämma sig ganska snart. Du har dock tid. Både att fundera och att ändra dig och ändra dig igen och försöka om du hamnar där.

Låter som dina tidigare tankar kring att inte skaffa barn är grundande i rädslor. Snarare än en slags vetskap inom dig själv, att barn inte är för dig. Jag är 30+ och har alltid sagt att jag aldrig ska ha barn, och verkligen vetat det djupt inom mig. Att barn inte är för mig. Beslutet har enbart förstärkts ju äldre jag blivit, och har inget med en rädsla att förlora frihet, bli låst eller något annat att göra. 

Tror det kan vara ganska vanligt med tankar liknande dina. Speciellt om ens barndom och uppväxt varit full med strul och osäkerhet. Jag tror att det kommer klarna mer och mer, för dig ju äldre du blir. 

Du är fortfarande så ung så du har tid att fundera.

För mig var aldrig barn så viktigt. Och jag visste att jag aldrig skulle skaffa barn bara för att utan bara om jag var i en relation där det kändes rätt och som ett naturlig nästa steg.

Med tanke på din uppväxt tycker jag att du först (oavsett hur det blir med barn i framtiden) ska satsa på dig själv och din framtid först. När du själv börjar känna dig lite mer vuxen och trygg i dig själv och har en partner som du älskar och känner att du är dig själv med - då kan du fundera över om det känns rätt med barn. För ett barn mår så mycket bättre med föräldrar som är stabila både mentalt och ekonomisk - och där barnet verkligen är önskat.

Så se till att få några år då du kan leva livet och utbilda dig och/eller leta efter jobb som känns rätt för dig och som får dig att vara nöjd. Var lite egoistisk med din egna tid och gör det du inte kunde i tonåren (fast skippa eventuella tonårsmisstag ).

Som ovan skriver du är ung och hr tiden på din sida. Jag var lite i samma sits som dig, många yngre syskom och var rätt säker på att jag inte ville ha barn. 

Nä jag träffade Min sambo ångrade jag mig och vid 25,5 år föddes vår första dotter. Nu är jag snart 35 år och har fyra barn varav yngsta är 6 månader. Livet behöver inte vara utstakat från början, man får ändra sig fram och tillbax och ibland tar livet sina egna vägar. 

Jag har så länge jag kan minnas längtat efter att få barn. Jag mötte min blivande man när jag var 22 och även om vi inte pratade om barn i början så förstod jag att han också ville ha barn. Vi väntade till vi båda hade utbildning och tillsvidareanställning och jag var 28 när första barnet kom.

För mig var det viktigt att kunna få njuta av föräldraskapet utan att behöva oroa sig för ekonomin.