Bipolär tips & tricks

Har också typ 1 och har tio fasta mediciner och två "vid behov". Är ju född med sjukdomen som vi alla är och för mig debuterade episoderna i lägre tonåren.

På den tiden reflekterades det inte ens att barn och ungdomar kunde vara sjuka utan jag blev stämplad som "hon som ska göra sig så märkvärdig och dramatisk". I mitt hem fick jag höra att mitt mående och framförallt mitt beteende berodde på "åldern".

Riktigt illa blev det i samband med min dotters födelse. Jag drabbades av en förlossningsdepression som utvecklades till en psykos. Det var i samband med den som det äntligen upptäcktes att jag har bipolär typ 1.

Det är nu 27 år sedan och jag har lärt mig leva med min sjukdom. De knep jag använder mig av är framförallt att försöka ha rutiner och att vara snäll mot mig själv.

Det har också hjälpt att min man verkligen satt sig in i vad min sjukdom faktiskt innebär. Även min dotter har från ganska tidiga år fått veta varför mamma inte alltid kan delta i diverse aktiviteter. Att mamma ibland är trött eller ledsen och behöver vila. Ja, information på ett barns nivå.

Däremot har jag för att värna mig själv inte gett någon djupare information till mina föräldrar och syskon. De har förminskat mig för mycket under min uppväxt och viftat bort mitt mående som "en drama-queen  som bara vill ha uppmärksamhet". Jag har också med åren minskat mitt umgänge med dem rejält.

En av de viktigaste sakerna jag gjort är att acceptera min sjukdom och att den är livslång. De första åren efter att jag fick diagnosen var jag väldigt ledsen, arg och bitter. Men så småningom lärde jag mig att liksom jobba med sjukdomen, inte mot den och livet blev lättare när jag accepterade faktum.