Ingen mer ork p.g.a sonens mamma

Försök få till att sonen bor heltid hos dig. Är han inte i den åldern där de brukar få välja själva? Begränsa kontakten ännu mer. Så mycket kontakt när han är hela 11 år kan ju inte behövas. Svara aldrig på idiotmessen. Gå och prata av dig hos nån på egen hand. Om inget funkar får du blanda in familjerätten.

Jättebra att du kontaktat familjerätten. Vägrar hon delta så syns det iaf att du försökt samarbeta och inte hon. 
Sen är det socialtjänsten. Orosanmäl att det inte är bra när sonen är hos henne, att han blir rädd för henne etc. Han är inget litet barn längre, och man lyssnar mer och mer på barnen ju äldre de blir. 

När allt detta är gjort, och eventuellt inget vettigt kommit ut av det, är det dags att gå till jurist. Då finns allt dokumenterat vad som är gjort. 

Det viktiga här är barnets bästa/barnets mående. Det ska vara ditt fokus. Ert samarbete sen är en annan fråga.

Min partner har gått alla de där stegen och mer därtill, med ett psykiskt sjukt ex. Det har varit många turer och jobbigt många gånger. Det slutade efter flera orosanmälningar och utredningar, i tingsrätten och till slut fick han enskild vårdnad, boendet och exet enbart begränsat umgänge, och det bästa var att det står i pappen att det är beroende på vad barnen vill. De var då i yngre tonåren, och där är ju din son snart. 

Nu är förhoppningsvis ditt ex inte riktigt lika illa drabbad som min mans ex, men det låter inte bra för ert barn oavsett. 

Glömde: bestäm att ni tex kommunicerar via ett mail per vecka eller liknande. Kommer det något på annat sätt ignorera du. 

Den kvinnan verkar ha psykiska problem. Antagligen Borderline eller nån annan personlighetsstörning. Jag bara spekulerar om detta nu för att det kan vara bra för hur man ska förhålla sig. I alla fall så verkar det inte gå att få henne till nån sorts insikt. För din egen sinnesro så skulle du kunna ha strategier för hur du hanterar såna situationer.

Ju mer du kan konstatera att det är så med henne, desto mindre behöver du bli upprörd över det. Vad spelar det för roll vad hon skriver om för 9 år sedan? Låt dig inte dras in i såna diskussioner! Ignorera hennes utspel, var saklig, maila henne om det viktiga som du behöver kommunicera runt barnet och sen ignorera allt annat. 

Det vore förstås bra om pojken inte utsattes för det. Kanske kan familjerätten fixa så att du får ha honom lite mera åtminstone. Annars får du väl stötta honom, han kanske kan börja ha strategier också, spela med ibland och inte lyssna på allt hon säger. 

Jag tycker det låter som du sköter det väl, men nu kommer du inte längre utan samarbetssamtal.
Det låter som det vore lugnare för er son att bo mer hos dig, och kanske behöver han även prata med någon utomstående för att förstå att han inte har del i mammans dåliga mående (kommunen brukar ha råd & stöd-enheter).

Stort lycka till.

Kan bara säga att du verkar göra helt rätt. 

Kan uppdatera lite sen sist:
I samma veva som jag skrev första inlägget så gjorde en granne till min sons mamma en orosanmälan. Det har varit en massa skrik och "låter som ett krig med saker som går sönder".

Detta i sin tur har lett till en utredning - denna utredning har grävt fram mycket. Min son är hos mig på heltid (tills vidare) då socialen själva har sagt att det är en extremt allvarlig situation och att hennes mående verkligen inte är bra för min son.

Hon i sin tur är helt oförstående och skickar aggressiva sms där hon skriver att det inte alls är en allvarlig situation och att allt är ett missförstånd. Socialen har haft kontakt och förklarat allvaret flera gånger men det verkar inte fastna. Hon anser inte att det är allvarligt att ha kastat glas, porslin, möbler, elektronik i väggar och golv framför min son. Hon har även erkänt dessa händelser till socialen.

Familjerätten avvaktar socialens beslut men påpekar att samarbetssamtal inte är aktuellt iomed våra olika krav: jag vill ha en medlare imellan för samtal p.g.a hennes aggressiva sms, hon vill ha face to face. Jag vill ha umgängesavtal upprättat, hon vill inte skriva ett avtal. Familjerätten kan alltså ej göra något och samarbetssamtal är ej möjligt.

Så.. Nästa steg är att vänta på resultatet av utredningen, gå på ett möte hos Familjerätten där de går igenom hur en stämningsansökan går till, kontakta en advokat, stämma på umgänget och även begära ett interimistiskt beslut baserat på just utredningens resultatet som underlag.

Min son är mycket ledsen då han inte vill att vi föräldrar bråkar, men försöker förklara för honom att det är för hans eget bästa och för hans egna välmående (men med lite mer pedagogiska ord). Socialen märker och känner att han är tryggare med mig och påpekar hela tiden att det är mitt ansvar att skydda honom. Så det är det jag gör.

Har aldrig varit i kontakt med advokat, eller tingsrätt innan. Har ni några tips? Hur funkar bevisbörda? Har ton med sms där hon skriver väldigt aggressiva saker till mig, skriver att jag ska gå och dö, att hon vill ta självmord osv.

Ja det är ju inte du som bråkar, du gör ju bara det som är bäst för sonen.

Svara inte på mammans sms (eller samtal) men spara allt hon skickar. Det enda du är skyldig att ha kontakt med henne om är ifall er son skulle vara med om en allvarlig olycka eller liknande, inte dag till dag-uppdateringar. Invänta utredningen, det verkar som att du är klok och har en riktigt bra plan upprättad inför kommande tr-förhandlingar.

Jag skulle säga att det är smart att kontakta advokat, se till att hen är välbekant med vårdnadstvister bara. Du har ditt på det torra men skadar inte att få hjälp. Om du har hemförsäkring så kan det täcka en stor del av kostnaderna.

Skulle råda dig att skriva till Hedvig Hedberg på bråttsbyrån AB. Riktigt bra advokat! 

Orosanmälan är det ingen som gjort det?

Varför tummar ni ner mitt råd? 

Mitt tips är ett min man fick när han skulle in i tvist med sitt ex: kontakta en advokatbyrå som inte enbart inriktar sig på familjefrågor, utan även brottmål. Min man fick en advokat som jobbat mycket med brottmål och var liksom van vid "tuffare" rättegångar än vårdnadstvister, vilket nog var väldigt bra. 

Jag bor 48 mil ifrån men hade henne iaf. Gick bra och har idag enskild vårdnad. 

Lycka till 

Första muntliga åkte jag upp för kändes Bäst för mig att vara med henne på videolänk, gången efter var hon på videolänk och jag var närvarande i tingsrätten i min hemstad. 

Ta hjälp av skolan. De kanske märker någon skillnad på barnet när de är hos mamma. Elevhälsa kan hjälpa till med orosanmälan