Varit otrogen, vad bör jag göra

Hur kan du ens fundera på att berätta? Bara att bita ihop och lida och hålla käften kring detta. Det dåliga samvetet går över till slut. Vill du behålla din partner så skall du aldrig berätta detta. Kuken ville ha sitt? Isåfall har du en syndabock för ditt dåliga samvete 

Klart att du ska berätta!
Din sambo förtjänar att få veta sanningen.
Bra att samvetet äter upp dig, Ännu en anledning till att berätta så fort som möjligt. 

Din prioritet är att inte riva upp barnens vardag. 

Det prioriterar du över din fru, som du är osäker på vad du känner för, och över den du var otrogen med, som har känslor för dig. 

Barnens nuvarande vardag skulle påverkas om du berättade. Barnens vardag har redan påverkats av att deras pappa varit otrogen, men jag tror att om du inte berättar så kan du reda ut vad du känner för din fru i lugn och ro.

Det kommer att vara bättre för barnen. 

Din fru vet du bäst hur hon skulle reagera, om hon är en lugn och trygg person eller en som skulle rasa samman. Beroende på hennes personlighet kan att berätta påverka barnen olika mycket. Blir hon mycket ledsen och arg, vilket hon har all rätt att vara, kommer det att påverka barnens vardag mycket också. 

Tig och lid blir ditt straff. Om detta inte kommer ske igen, tycker jag det är onödigt att bikta dig för att själv må bättre. Dumt att rasera ett äktenskap/familjeliv för Ett misstag, låt dom vara lyckligt ovetande. Så tänker jag (kvinna 54 år, gift i 18 år) 

Tig och lid blir ditt straff. Om detta inte kommer ske igen, tycker jag det är onödigt att bikta dig för att själv må bättre. Dumt att rasera ett äktenskap/familjeliv för Ett misstag, låt dom vara lyckligt ovetande. Så tänker jag (kvinna 54 år, gift i 18 år) 

Det är inte ett dugg synd om min man. Denna fråga har vi tagit upp för mycket länge sedan, så vi vet vad som gäller: han skulle vilja veta, medan jag godtar ett misstag men vill inget veta - gör han två misstag, kan han dra åt helvete. 

Varför ska jag gå runt och veta? Jag ägnar inte en tanke på om min man har varit otrogen. I grund och botten har jag mkt svårt att föreställa mig honom otrogen. Min man förstår inte mitt resonemang heller och tar illa upp när jag resonerar så här. Jag älskar min man otroligt mycket och en otrohet skulle kännas mycket smärtsamt och jag tror jag inte hade kommit över det. . Den bästa kan göra fel/begå misstag, och jag är inte beredd att skiljas för ett enda misstag. 

Är det tragiskt att ändra sig? 
Jag tycker att det är tragiskt att inte ändra sig med ökande erfarenhet och visdom. Rigid inställning. 

Vem gynnas av att du berättar? känns det bättre för dig eller är det bättre för din sambo? Klart det kan vara schysst mot sambon så hon får välja om hon vill vara ihop med dig, men det är såklart också sårande och förödande. Om du ändå inte har känslor kvar för sambon kan ett alternativ vara att göra slut utan att berätta. Vill du fortsätta och satsa bör du ta beslut utifrån det.

Som sagt: Varför? 
Han räddar väl inte sitt eget skinn? Han räddar kanske förhållandet och allt som hänger med. 
Han får inget ogjort. Han har förhoppningsvis lärt sig läxan. Vad blir då bättre av att röra runt i såret? 

Tycker jag hör var och varannan vart otrogen nuförtiden, så en annan som inte varit det känns rätt ovanlig. 

Måste ju finnas en anledning till att så många är otrogna. Tror egentligen inte vi är skapta för att leva i en och samma relation i massor av år. Men man håller ihop familjen för sakens skull.

Ok. Du kan alltså inte svar på det, endast lägga till förutsättningar som inte finns. 

Det är ju ofta det som bli lite snett i diskussioner runt relationer och otrohet.
I ditt fall ville du dina föräldrar skulle skilja sig. Men om de gjort det, kan du ju lika gärna tänkt att de gjort fel som gjorde det. Inte minst för att en skilsmässa ofta betyder sämre omständigheter för barnen rent fysiskt.
Kommer det till otrohet tror jag många bar skiter i det, så länge det inte får konsekvenser i familjen, vilket det inte behöver få. 
Men vad som är rätt, är ganska svårt förutspå.

Varför är sanningen så viktig? Vad är resonemanget bakom? Du repeterar bara klyschor utan att veta varför. 
Lever man helt plötsligt "i en lögn" när allt annat lika? Om man inte ens vet om det?