Cartjan1

Thu 6 Oct 2022 09:14

359 svar

Varit otrogen, vad bör jag göra

Med reservation att jag inte har läst hela tråden utan enbart svarar efter ts:

Om det var min make så hade jag velat att han berättade så att vi efter så lång tid iaf kan försöka lösa vad som är felande mellan oss. Med det inte sagt att jag direkt skulle vara jättesympatisk utan antagligen arg,ledsen och sviken- vilket är ens rätt när man blivit bedragen och det måste få finnas utrymme för det först men jag tänker i långa perspektivet...
Jag tänker att efter en lång tid tillsammans så bör man väl ge sin partner och sig själv den respekten att man försöker lösa problemen - resultatet kanske ändå blir en separation men då har man gett sig själv de bästa förutsättningarna och båda en chans att gå vidare.

Skulle det komma fram långt senare, via partner eller omvägar eller ske fler gånger så skulle det för min del vara mer eller mindre kört, både att rädda relationen eller att skiljas på goda vilkor. Tilliten skulle vara tvärdöd och sveket alldeles för stort.

Har blivit bedragen i tidigare relationer så baserade mitt svar på hur jag kände för de två olika situationerna. Förstår givetvis att ni är andra individer men detta är min input iaf.

Allt gott!

Cartjan1

Thu 6 Oct 2022 16:09

#73

Anonym (?) skrev 2022-10-06 15:33:46 följande:

Om man nu tänker att någon är otrogen för att något är fel:

Så kan man väl lösa det utan att dra in en engångsotrohet? Då flyttar man väl fokus?
Problematiken fanns ju redan där och förändras inte. Inte heller de inblandades vilja att jobba på det av ett avslöjande. Möjligtvis den otrognes inställning om denne insett att gräset inte var grönare på andra sidan.

Du får Förlåta mig, är lite trött i huvudet men menar du i din fråga att man inte ska dra in en engångsotrohet fast den skett? Hojta till om jag missförstod :)

Iaf, med utgång i att jag inte har missförstått, för mig handlar det om ärlighet. Jag tror att de flesta människor kan göra fel och begå misstag men att det är hur vi hanterar det i efterhand som säger mer om hur vi är som människor. Så om min partner och jag har problem, som vi jobbar på och löser, sedan kommer det fram att denne även var otrogen under den perioden då skulle allt raseras för mig. Min partner gav mig inte all information att basera mina beslut på, gav mig inte den respekten att erkänna att den gjort något som sårar mig djupt etc. Det sveket skulle jag nog aldrig komma över. Men om min partner stod för vad den gjort så att alla kort är på bordet då finns det absolut en chans till att lösa allt- även om den lösningen sedan är att skiljas. Men med barn inblandade så känns ju att kunna avsluta som vänner, iaf som vuxna med god ton mellan sig, som jätteviktigt.

Återigen, detta är hur jag känner - andra känner och resonerar såklart annorlunda :)

Cartjan1

Thu 6 Oct 2022 19:38

#82

Anonym (?) skrev 2022-10-06 16:56:21 följande:

Ok. Hur har du levt i en lögn tänker du?
Allt som hänt har hänt. Allt i er relation är likadant med eller utan ett misstag.
Du påstår ju själv att du inte skulle kunna hantera sanningen. Det vet antagligen en partner. Så, varför skulle denne då ta upp det och förstöra något han byggt upp och vill behålla?
Faktum är att det kanske är ett av problemen i förhållandet?

Jag kanske var otydlig men jag skulle kunna hantera sanningen om jag fick veta det direkt av min partner men jag vill tro att det oftast finns orsaker som leder till otrohet ,vilket gör att jag kan ju inte till hundra säga att relationen håller bara för att jag i längden kan acceptera själva otroheten - det kanske rent av blir min partner som kommer fram till att sitt snedsteg beror på problem som inte går att överbygga. Men genom att berätta allt för mig så känner jag att han visar mig och vår relation respekt och vi kan på lika vilkor komma fram till hur vi vill göra och gå vidare med eller utan varandra. Känslan av oärlighet ligger i om partnern inte säger något direkt men sedan långt senare kanske drabbas av dåligt samvete och då berättar alt jag får veta på något annat sätt. Då kommer jag känna att vi dels har djupa problem med tilliten då han/hon inte kände att den kunde berätta för mig direkt, dels så kommer jag ha svårt att lita på det den säger nu (för den har ju redan visat att den är ok med att ljuga för mig). Vidare så kommer jag känna att min partner har tagit sig friheten att bestämma åt mig vad som är väsentligt för mig att veta angående vår relation, gjort val som jag borde ha haft. Det är jag som väljer att förlåta inte min partner som väljer att förlåta sig själv åt mina vägnar.

Då mitt ursprungliga svar var riktad till ts som står och velar huruvida han ska berätta eller inte så tänkte jag bara ge min input gällande risken att inte berätta nu. Han lider ju redan av samvetskval så tänker att det är värt att ta med i beräkningen att han kanske själv inte kommer kunna gå vidare utan att säga något och då är nog ju förr desto bättre om han vill rädda relatione .

Cartjan1

Thu 6 Oct 2022 20:46

#89

Anonym (?) skrev 2022-10-06 20:21:16 följande:

Ok. Jag känner fortfarande att du inte gett svar på några av mina raka frågor.
En kortare novell av om, men och kanske.

Du undrar om du var otydlig. Och försöker förklara det ännu mer otydligt IMHO. Och helt annorlunda. Menar du nu att det är sannolikt att om han tiger nu kommer han att berätta senare?

Vad menar du med det här?: "Det är jag som väljer att förlåta inte min partner som väljer att förlåta sig själv åt mina vägnar. "

Jag är antagligen trög. Har någon förlåtit sig själv? Och dessutom å dina vägnar? Det får jag inte ihop. Men om det är så tycks det väldigt självcentrerat.

Vad spännande det är med hur olika vi uppfattar saker, jag upplevde att jag var så tydlig (därför jag valde att skriva så långt för att det skulle bli riktigt tydligt men så kan det bli :) Vad menar du med annorlunda? Jag utvecklade mitt svar men annorlunda för mig hade varit om mina tankar gällande situationen förändrats men det har de ju inte... Säger inget om att det är sannolikt att ts ändrar sig men när jag skrev mitt första inlägg hade han heller inte återkopplat än med hur han tänkte göra och oavsett så tänker jag att det är en rimlig tanke att ställa sig, att om man redan nu har skuldkänslor och ångest så kanske man inte kommer klara att bära hemligheten för evigt.

Iaf, du frågade mig var de upplevda lögnerna finns och jag förklarade att de (för mig) ligger i att få veta vid ett senare tillfälle. Är visserligen en om-fråga men enligt mig relevant i hänseende till ts då han inte har förmåga att se in i framtiden där han kanske ändrar sig gällande att berätta.

Tror absolut inte att du är trög men kanske läste lite snabbt gällande det sista du kommenterar? Jag skrev faktiskt ordagrant att det var så jag skulle känna om jag fick veta vid ett senare tillfälle.

Cartjan1

Thu 6 Oct 2022 21:52

#93

Anonym (?) skrev 2022-10-06 21:31:00 följande:

Ok. En lång text med ännu fler om, men och antaganden.
Ju fler om och men, desto otydligare såklart.

Du kan ju inte leva i en känsla av oärlighet nu för något du eventuellt får reda på i framtiden?

Varför skulle någon berätta senare om de väljer att inte göra det nu? Jag får fortfarande inte ihop det. Och det är ju det du bygger ditt resonemang på. Jag har aldrig hört talas om att någon gör så. Och om man gör det bör det ju finnas en vettig anledning?

Undrar fortarande: "Vad menar du med det här?: "Det är jag som väljer att förlåta inte min partner som väljer att förlåta sig själv åt mina vägnar. "?

Jag förstår att vi inte kan läsa tonlägen eller ansiktsspel när vi skriver i forum men jag upplever det som att du inleder varje replik till mig med att raljera över hur jag skriver och formulerar mig. Vi har uppenbarligen olika sätt att uttrycka oss på och lägga upp texter men det gör inte det jag vill förmedla orelevant och jag upplever det otrevligt från din sida så du kanske kan strunta i den biten om vi ska diskutera mer med varandra?

Angående att berätta senare, det var precis så en av mina tidigare partners valde att göra. Hon tänkte inte berätta något först pga rädsla att förhållandet skulle rasera, att hon skulle bli dömd av våra vänner samt skammen för att ha sårat mig. Men det dåliga samvetet åt väl upp henne tillsist och hon berättade det långt efter. Vilket då inte blev en positiv historia.

Jag vet inte hur jag ska förklara det sista då jag inte riktigt förstår vad det är du vill ha förtydligande i. Att partnern har gjort något som den vet skulle såra djupt, väljer åt mig att det är bättre att jag inte vet och förlåta då sig själv och går vidare. Det är inte ett val jag anser att min partner har rätt att göra.

Cartjan1

Fri 7 Oct 2022 08:20

#97

För mig är dock det faktum att min partner känner att den inte kan berätta sitt misstag för mig likställt med att vi har problem. Jag hoppas att jag får mina partners att känna sig så älskade och trygga i vår relation att de kan anförtro sig till mig även när de inte är sitt optimala jag. Att kunna lita på att jag, efter jag fått ha mina negativa reaktioner, älskar dem såpass mycket så att vi kan lösa detta och gå vidare. Så utifrån mina ramar så bör en partner till mig alltid berätta- för om (oavsett hur ) det kommer fram senare så kommer alla negativa konsekvenser som jag skrev om i tidigare inlägg.

Däremot, som jag skrev tidigare till ts, så är jag ju helt införstådd med att vi alla är olika människor med olika sätt att resonera/känna. Så är svårt att råda i huruvida någon annan ska berätta sitt engångsmisstag eller ej. Men mina erfarenheter säger att om det kommer fram senare på något sätt och vis så brukar det aldrig sluta väl. De enda exempel där relationer har kommit vidare jag har i min omgivning (samt mig själv,så reservation för anekdotisk härledning)är där den otrogne har erkänt direkt.

Cartjan1

Fri 7 Oct 2022 08:21

#98

Cartjan1 skrev 2022-10-07 08:20:31 följande:

För mig är dock det faktum att min partner känner att den inte kan berätta sitt misstag för mig likställt med att vi har problem. Jag hoppas att jag får mina partners att känna sig så älskade och trygga i vår relation att de kan anförtro sig till mig även när de inte är sitt optimala jag. Att kunna lita på att jag, efter jag fått ha mina negativa reaktioner, älskar dem såpass mycket så att vi kan lösa detta och gå vidare. Så utifrån mina ramar så bör en partner till mig alltid berätta- för om (oavsett hur ) det kommer fram senare så kommer alla negativa konsekvenser som jag skrev om i tidigare inlägg.

Däremot, som jag skrev tidigare till ts, så är jag ju helt införstådd med att vi alla är olika människor med olika sätt att resonera/känna. Så är svårt att råda i huruvida någon annan ska berätta sitt engångsmisstag eller ej. Men mina erfarenheter säger att om det kommer fram senare på något sätt och vis så brukar det aldrig sluta väl. De enda exempel där relationer har kommit vidare jag har i min omgivning (samt mig själv,så reservation för anekdotisk härledning)är där den otrogne har erkänt direkt.

Förlåt, detta skulle vara ett svar till (ty) men citatet försvann...

Cartjan1

Fri 7 Oct 2022 13:11

#102

Anonym (jaha) skrev 2022-10-07 12:21:56 följande:

Det du i princip säger är att man bara kan vara ärlig om man tror att ens partner kommer förlåta allt, och om man inte tror det så är det ok att ljuga och då är det inte mitt fel utan min partners fel som inte är beredd att förlåta precis allt jag gör.

Att bara vara ärlig när man inte riskerar något är inte mod, det är feghet. Och nej en individs feghet har inte ett dugg med andra att göra för ingen kan förvänta sig att andra alltid ska tolerera precis allt man gör.

Är det så du uppfostrar dina barn?
Du ska bara vara ärlig när det gagnar dig, i annat fall är det ok att ljuga och då är det inte du som är feg och falsk utan alla andra som inte är accepterande nog.

Är inte så jag menar, har skrivit upprepade gånger att jag förstår att alla inte reagerar och känner som jag (att ett engångsmisstag inte nödvändigtvis innebär slutet för vår relation) men att jag starkt tror på att berätta direkt då det är det mest ärliga och därför bör ge relationen mest förutsättningar att kunna räddas.

Jag har aldrig sagt att ts inte ska berätta alls utan alla mina inlägg har snarare varit att lobba för att berätta direkt då han inte kan veta om han kommer berätta senare eller att det kommer fram på andra sätt. För att det är det mest ärliga och rätta att göra. Hur partnern reagerar vet ju ingen innan så handlar inte om något eget gagn.

Tyckte du kom med intressanta infall och synvinklar men nästa gång så kan vi väl lämna barn utanför diskussionen? Fråga först om jag håller med dina antaganden och tolkning av vad jag skrev innan du insuinerar att jag har brister i min uppfostran. För mig blir det personligt på en nivå som inte behövs.

Cartjan1

Mon 10 Oct 2022 10:09

#172

Anonym (?) skrev 2022-10-09 22:13:53 följande:

Nej, det är inte heller ett svar. Än en gång börjar du svamla om annat. Samma repetitiva trams. Ändra frågeställningen och ställa motfrågor.
Det är en mycket rak och enkel fråga.
Som du med alla medel undviker att svara på trots att det är du som valt att citera den.

Jag tänker inte lägga mer energi eller möda på din argumentation.

Varför måste du vara otrevlig och avfärdade mot alla som försöker vara trevliga och besvara dina frågor? Om du genuint är intresserad av folks svar så är det ju enbart kontraproduktivt.

Ibland måste man också se över sitt eget sätt att formulera sig, efter att ha läst din och molly50's diskussion så förstår jag faktiskt inte heller vad mer du vill ha svar på, tycker hon har svarat dig tydligt och tålmodigt hur hon menar. Så uppenbarligen är det en kommunikationsbrist men skillnaden är att du verkar ha ett behov av att bli otrevlig istället för att förklara tydligare.

Cartjan1

Mon 10 Oct 2022 15:58

#185

Anonym (?) skrev 2022-10-10 12:10:23 följande:

Det är två. Som inte alls försökt besvara frågorna. Molly bad mig till och med ha förståelse för att hon inte kunde det. Samtidigt som hon ville ändra frågeställningen så att den passade hennes svar. Och ställa motfrågor.
Det var hon som valde att citera mig och svara på en fråga ställd till någon annan. Efter att jag redan haft en lång diskussion där jag försökte klargöra.

"Vad är det som är modigt? Är mod och ärlighet viktigare än allt annat man skapat? Är det bättre att vara ärlig om något man ser som ett misstag och engångsgrej med risk att rasera precis allt annat?

Så om det resulterar i uppbrott etc. sitter du i din ensamhet och gratulerar dig själv för att du var ärlig även om det kostade dig allt du byggt upp?
Det är verkligen att forcera den mänskliga naturen. "

Det är TS fråga, omformad.
Svaret är inte att man inte borde vara otrogen från första början, det har ju redan skett. I detta och miljontals andra fall.
Svaret är inte att man värderar ärlighet högt, det är ju hur högt, om det skulle vara värt det om allt annat man byggt upp raseras.
Det är är inte att det är upp till partnern, dilemmat är ställt till den som svarar på frågan.

Alltså det "jaha" och "Molly" råder alla om i alla trådar. Alldeles oavsett scenarion och kontext.

Och nu blir frågan varför du känner att du måste lägga dig i när jag lagt ned med Molly?

Jag menar inte att lägga mig i på ett otrevligt sätt, om er diskussion är nedlagd så är den. Jag hade inte kommenterat den specifikt något mer iaf då jag inte deltog i den. Men du använde dig av ett otrevligt bemötande gällande mina inlägg, du fortsätter likadant mot andra och jag undrar stilla varför? Du verkar ju genuint vilja diskutera, vill ha ordentliga svar för att analysera....är det inte då oerhört onödigt att vara oförskämd mot de du skriver med? Chanserna till goda samtal och intressant utbyte ökar ju om du håller god ton.

Cartjan1

Mon 10 Oct 2022 16:46

#192

Anonym (?) skrev 2022-10-10 16:25:30 följande:

Om jag var otrevlig mot dig ber jag om ursäkt. Mer frustrerad, tänker jag.
Trodde även att vi kom fram till att vi inte förstod varandra och lade ned?

Så varför skriva inlägg i försvar för och med exakt samma retorik som någon jag just stoppat trafik med?

Det syns ju givetvis inte i en enskild tråd, men det finns en historik genom det här minimala underforumet. Vissa har samlat ihop till oförskämdhet. Faktum är att några gjort det i den här tråden allena.

Tack :) Jag förstår att man kan bli frustrerad, det blir jag också i vissa diskussioner. Vi la absolut ned vår diskussion och den behöver vi inte ta upp igen.

Jag skrev mitt inlägg inte så mycket för att försvara utan för jag genuint undrade över hur du i skrift väljer att bemöta andra medlemmar- kallar våra tankar svammel, trams osv när du samtidigt visar på en vilja att utbyta tankar, erfarenheter och åsikter. Jag för min del uppskattade nämligen vår diskussion fram tills det blev för mycket av det negativa.

Cartjan1

Mon 10 Oct 2022 18:20

#200

Anonym (?) skrev 2022-10-10 16:53:47 följande:

"våra" - Du vill identifiera dig med alla som svamlar och tramsar och känna dig sekundärkränkt? Ta en diskussion om det, mer komfortabelt än själva trådämnet? 100% off topic. Person istället för sak.

Fast det blir "våra" när du även kallade mina inlägg för svammel, trams och dylikt. Att tycka att du bemöter mig på ett otrevligt sätt är inte samma sak som att uppleva sig kränkt.

Förutom dessa sista inlägg gällande ditt sätt att uttrycka dig så har jag enbart diskuterat kring trådämnet så förstår inte varför du insinuerar att jag inte skulle vara komfortabel att diskutera ämnet?

Cartjan1

Mon 10 Oct 2022 21:40

#205

Anonym (?) skrev 2022-10-10 19:02:07 följande:

Är du fler än en? Antingen tar du åt dig för det eller för andra. Det är exakt det som är sekundärkränkt. Per definition.
spraktidningen.se/2017/06/veckans-nyord-sekundarkrankt/

Hur tänker du att antalet inlägg on topic har med ämnet off topic att göra?
I detsamma du väljer att lägga dig i och gå till personangrepp och inte ens berörs trådämnet är du utanför topic oavsett hur många inlägg du skrivit innan.

Som sagt, spännande att du dyker upp när jag negerar Molly? Hej då Molly 2.

Personangrepp är när man går på någon som person och dess personlighet. Det har jag veterligen mig inte gjort. Jag har påpekat att sättet du uttrycker dig på är otrevligt, hur du är privat har jag ingen aning om och kommenterar därför inte. För att bli kränkt kräver att man tar åt sig, detta är inget jag tar åt mig över. Är jag inte inne i tråden så reflekterar jag inte ens över det.

Jag skrev som jag gjorde dels för att jag tyckte att det blev tråkig ton i tråden och delvis för att jag tänkte att du kanske inte var medveten om hur dina inlägg kan tolkas på negativa sätt när du skriver som du gör. Om du inte håller med eller tycker annorlunda så har du all rätt i att strunta i vad jag tycker.

Tror vi pausar detta här, istället för att bara cirkulera kring varandra.

Allt gott!

Varit otrogen, vad bör jag göra

INNEHÅLL