Varit otrogen, vad bör jag göra

Jag fattar. Sanningen går före allt annat. Oavsett vad.

Ok. Välkommen. Tack för att att du klipper ur en mening från ett resonemang med någon helt annan i flertalet inlägg och taggar mig. 

Du tycker inte att det är oetiskt och konstigt att göra så om du ska citera?

Ok. Jag förstår. Men till skillnad från det du bjäfsar om finns det faktiskt riktlinjer kring den etiken. Både via argumentationsteknik, skrivregler och nätetik, nätikett. 

Kul att höra dina åsikter, men dra inte in mig i dem, tack. 

Hmm... jag kan hålla med dig och samtidigt inte i detta. Detta är ju som sagt ett stort svek. Men misstag kan vi alla göra någon gång i en svag situation. Ska ett sådant snedtramp (som verkar ha varit spontant och inget som kommer upprepas) förstöra relationen och familjen? Jag vet inte,.. hade min man hamnat i säng med en kvinna men det var en oplanerad engångs händelse så hade jag själv INTE velat veta det. Hade det däremot varit en relation vid sidan av, absolut. Men inte ett tillfälligt snedsprång.. och vem vet, TS sambo kanske känner samma. Hon kanske bara vill veta ifall det är något som sker kontinuerligt.

-Lär dig livets stora gåta, älska, glömma och förlåta.-

Du får gärna kommentera det jag skriver, men det gör man inte om man tar en enskild mening ur kontext. 
Det lär man sig i fjärde klass och blir påmind dagligen efter det om man följer media på något vis. 

Jag fattar. Sanningen går före allt annat. Oavsett vad. 

Man kan döda människor som inte följer sanningen, det är berättigat. Om man vill kan man tolka det som att gud faktiskt vill det. Att du blir belönad för att du dödar dem som inte följer sanningen. T.ex. paradiset. Kanske med 72 jungfrur?

"Nej man ska inte alltid omyndigförklara människors val, däremot kan man ifrågasätta och kritisera deras val, speciellt om de är omoraliska och för med sig negativa konsekvenser för andra."

""Att förhindra att någon annan än en själv för möjlighet att förhålla sig till det man gjort och göra egna val kring det?

Tack för insatsen. Uppskattas faktiskt. 

Tyvärr fortfarande ur kontext eftersom det är ett svar på någon annans inlägg. 

Orden är är sarkastisk sammanfattning av dennes argumentation. Motsatsen till min åsikt. 

Jag skapade ett konto här idag för att jag ville se hur folk hanterar just det du beskriver.
Jag är ungefär i samma position, långt förhållande bakom oss och barn inblandade.
Senaste tiden har jag mått väldigt dåligt och inte varit mig själv och jag har känt att jag inte har räckt till åt familjen som jag brukar.
Vi har precis börjat prata om det och vi har kommit fram till problemet och försöker lösa det.
Då avslöjar min sambo att hon har varit otrogen och det kom som en chock för mig, att det var hon som var otrogen. Jag har nästan alltid trott att om någon av oss skulle vara det så skulle det vara jag och inte hon.
Jag har haft flera tillfällen under åren då det kunde ha inträffat men jag har aldrig ens kysst någon annan tjej.
Min sambo har dock trott några gånger att jag har varit otrogen, jag kan nog uppfattas som flörtig och tjejer brukar vara väldigt öppna med mig men det känns som att hon tvivlar på mig.

Hur som helst, när hon berättade så blev jag så fruktansvärt ledsen och naturligtvis sårad. Hon skämdes och ville inte prata mer om det men jag känner att jag måste veta allt för att komma vidare.
För jag älskar henne fortfarande över allt annat och kan inte föreställa mig ett liv utan henne och även om otrohet är ett otroligt svek så vill jag vända det till något positivt, hur vet jag bara inte just nu.
Men det får bli ett försök att komma varandra närmare och hitta tillbaka till varandra och jag förstår att jag måste ta tag i mina egna demoner som är ganska vanliga enkla saker som många råkar ut för.
Men jag lider med henne för att hon har gått och mått så otroligt dåligt över det hela och jag är mest arg för att hon inte berättade direkt när det hände.
Jag skulle inte kunna leva med en sån tyngd så jag hoppas för ditt eget bästa att du tar tjuren vid hornen och berättar precis allt för din sambo/fru om vad som har hänt.

Jag har kompisar som säger att de skulle aldrig kunna leva med en tjej som har varit otrogen men jag lägger faktiskt inte så stor vikt vid själva otroheten i sig utan mer om det skulle vara lögner kopplade till det, om hon skulle ljuga vid en direkt fråga på om hon har varit otrogen. Att bli sårad är hemskt men jag hoppas att känslorna går över, eller är jag helt fel ute där?
När jag var som argast så kände jag bara att jag ville ringa en kvinnlig vän som jag vet skulle ställa upp på hämndsex med mig men det är ingen lösning på problemet utan bara en dämpning av känslan för stunden tror jag.

Det stämmer så väl det du nämner i första passus. Exakt så tänkte jag när min mans affär uppdagades. Två fel gör inte ett rätt. Precis som @ Elias är inne på är det lätt att känna en uns av längtan till en egen otrohets revansch. Jag avstod även en sån. 

Känner också igen resonemanget i min mans tänk. Eftersom han utgick från att jag varit fysiskt otrogen (fel) gav han sig själv en s k otrohets immunitet dvs kusten klar. Istället för att ta upp sina misstankar till samtal. Och föreslå en omförhandling av vår relation. 

 

 

Nikha (jag vet inte hur man citerar rätt av):
Det är sant som du säger, två fel gör inte ett rätt.
Jag är inte intresserad av att hämnas alls men låter man känslorna ta över så kan det antagligen gå så.

Jag vill fortsätta våra liv tillsammans och försöker övertala mig själv att ett sånt här snedsteg är inte är hela världen och att det går att lösa.
Men just nu går mina vakna tankar åt att tänka på detta i stort sett hela tiden och jag mår så galet dåligt på grund av det så jag vet inte riktigt vad jag ska göra.
Hon har alltid varit den ärligaste personen jag känner och en fantastisk människa på alla sätt och jag vill inte ändra på min syn av henne men den får sig säkert en törn.

Små saker i det stora hela så klart och jag är en rationell person så förhoppningsvis kan jag lägga det åt sidan lite längre fram och vi kan prata öppet om det utan att må dåligt inför det. Att sopa det under mattan blir antagligen helt fel, då kommer man gå som katten kring het gröt och inte ens våga nämna ordet otrohet i några sammanhang alls.

Har någon något tips att ge till en förvirrad man med känslorna utanpå just nu så lyssnar jag gärna.

Det är inte ett enormt klavertramp. Och klavertrampet beror vanligtvis på någon typ av försummelse. 
Om inte båda parter kan acceptera sin del i allt är det ganska kört. 
Om någon tror sig vara moraliskt överlägsen, ofelbar och alla signaler du sänder kommer det ju aldrig finnas tvåsamhet. Grunden till att någon, även psykiskt misshandlad, försöker slå sig fri. 

Allt har sin orsak. Du visar ju offentligt i din egenbubbla att du inte klarar av saker. Vem vill dela sanningen med ett bräckligt ego man på förhand vet reagerar som en tvååring? I vuxna relationer kan man dela med sig av sanningen, 2 eller 200 knull som du uttrycker det, för att man vet att partnern kan processa det på ett acceptabelt vis och sätta det i sammanhang. 

Du har bäddat din egen säng. Det är naivt och förmätet att tro att andra är lika debila. 

Aha. För då löser det sig alltid?
Genialt.