Inlägg från: Anonym (?) |Visa alla inlägg
  • Anonym (?)

    Varit otrogen, vad bör jag göra

    Anonym (Vad gör jag) skrev 2022-10-05 00:21:31 följande:
    Varit otrogen, vad bör jag göra

    Har varit Ihop med min nuvarande sedan tonåren, 17 år i år och har 3 barn. Har aldrig tidigare varit otrogen men nu skedde det tyvärr. Känner mig som ett svin vilket jag kanske också är i detta. Jag har aldrig tidigare varit otrogen men denna kvinna tog mig med storm och sen var det kört. Mina känslor för min sambo är jag osäker på. Det går upp och ner som allt annat men det som verkligen skrämmer mig är att riva upp barnens vardag om jag berättar vad jag gjort. Jag är Inte kär i den andra kvinnan men vet att hon har känslor för mig Vilket blir jobbigt. Kommer inte träffa henne fler gånger. Mitt samvete äter upp mig efter vad jag gjort och jag har svikit både min sambo och mina barn. Vad anser ni, är det värt att berätta sanningen eller ska jag tiga om det för att mitt jävla misstag inte ska påverka barnens liv? Någon med liknande erfarenhet?

    och moralpoliser undanbedes. jag vet att jag gjort fel .


    Det finns hundra trådar med din frågeställning. Läs där. 


    Ska du berätta eller inte berätta beroende på vad folk skriver i tråden?

  • Anonym (?)
    Anonym (Quoty) skrev 2022-10-05 12:17:31 följande:
    Men man vet ju. Man känner ju på sig. Fast du menar kanske alla som blundar? Det är förstås ett val.
    Hur menar du här? 
  • Anonym (?)

    Jag kan inte se någon som helst fördel med att berätta.
    TS har dåligt samvete och lärt sig sin läxa förhoppningsvis. Allt har redan skett och det kan inte göras ogjort. 
    Ibland behöver vissa lära sig den hårda vägen. Varför riskera att riva upp 17 år för några svettiga minuter?


    Om jag var motparten skulle ag definitivt inte vilja veta. 

  • Anonym (?)
    Anonym (Quoty) skrev 2022-10-05 13:49:04 följande:
    Jag menar att alla känner på sig när någon ljuger för dem. Oavsett om man blundar och skjuter det ifrån sig för att det är obekvämt.

    Ok. jag visste inte att människan hade såna super powers. Dessvärre har jag dem inte :(


    Konstigt att det inte går att läsa sig till det någonstans heller. Kunskapen ställer allt på huvudet. Varför ljuger alla hela tiden då? Inklusive för sig själva?

  • Anonym (?)
    Anonym (---) skrev 2022-10-05 14:03:21 följande:

    TS: kvinnan ifråga kan ju avslöja för din fru, om du inte gör det själv. Blir det inte värre då, än om du berättar själv? 

    Ta också beslut om hur du och din fru ska ha det. Du skriver mycket om dina barn men tydligen var hur detta påverkar din fru inte lika noga innan du drog fram staken. 


    Hur blir det värre? 
  • Anonym (?)
    Anonym (Quoty) skrev 2022-10-05 14:10:26 följande:
    Ja, det har jag också alltid undrat. Men min gissning är att det beror på att man då kan fortsätta med saker som man skulle sluta med eller undvika om man istället valde att lyssna på vad man vet innerst inne. OBS att jag uppfattar din ironi. Vill inte heller ta upp mer plats i den här fina och viktiga tråden.

    Det är så sällan en sådan här tråd förblir så pass seriös som den här är. Så om du ursäktar kan du skapa en annan tråd om bara lögner så kan jag skriva i den. 

    Ok. Fast det är ju du som kommer med detta sensationella avslöjande. Blir väl bakvänt om jag startar en tråd då? 

    Det här är nydanande, för mig i alla all, och förtjänar så mycket mer än en tråd på ett litet forum. Det förtjänar forskning och avhandlingar. 


    Det konstiga är alla pengar som använts till att forska i det i kastats i sjön. Sanningsserum, lögndetektorer, kartläggning av hjärnan, psykoanalys etc.


    Tänker också på alla oskyldigt dömda och frisläppta skyldiga. 


    Det är faktiskt märkligt. När alla vet. 

  • Anonym (?)
    Tukt skrev 2022-10-05 14:38:22 följande:

    Tycker inte du ska dra så höga växlar på det med dina barn. Det gör bara känslan av skuld värre, på ett ganska onyanserat sätt.
    En del skriver om att "lögnen är värst", och att man ska ta sitt ansvar. Men det är ett smått katolskt synsätt, där man på något sätt tror sig kunna göra rätt, och sedan, i bästa fall, få förlåtelser för sina synder.
    Verkligheten är ofta mer komplex än så. Inte sällan är nog den största vinsten att man tar skulden och skammen och använder den som en drivkraft och lärdom för att bli en bra partner, ita tag i relationen och satsa hårt på sina barn.


    Fast inom katolicismen bär man sina hemligheter gentemot andra människor och söker guds förlåtelse. Historiskt sett till och med köpt syndernas förlåtelse. 


    Rätt skrattretande att man kunde göra de mest ondskefulla saker och sedan köpa bort skulden. Lite som dagens "utsläppsrätter".

  • Anonym (?)
    Tukt skrev 2022-10-05 17:12:24 följande:
    Fast TS vill ju inte "köpa" bort sin skuld. Han undrar ju hur han bäst tar ansvar för det han gjort.

    Det var du som drog in katolicism. Jag korrigerade och spann vidare. Om man nu ska vara petig. Hela iden är fortfarande att man bekänner till gud, via en präst med tystnadsplikt, inte den man gjort orätt eller andra. 

    En av de märkligaste religiösa inriktningarna tycker jag, där man ska vara rädd ör gud och hans straff. Till 100% "herrans tukt och förmaning". 

  • Anonym (?)
    Anonym (Nfnf) skrev 2022-10-05 17:34:31 följande:
    Reagerade mest på att du kan ta ett snedsteg men inte två, hur vet du att det är det om du inte vet om ett enda? Eller har han redan varit otrogen en gång menar du? Tragiskt isåfall att du ändrat din gräns om vad du egentligen anser är rätt och fel.
    Är det tragiskt att ändra sig? 
    Jag tycker att det är tragiskt att inte ändra sig med ökande erfarenhet och visdom. Rigid inställning. 
  • Anonym (?)
    Tukt skrev 2022-10-05 17:56:15 följande:
    Nej, det är skillnad på att dra in katolicism och på "smått katolskt". Men visst, jag kan ta åt mig att alla kanske inte kan se skillnaden och därför fastnar i ett resonemang runt religion, vilket såklart inte var min tanke. 

    Poängen i mitt grundresonemang är nog mer att otrohet, tyvärr, är rätt vanligt. Det gör för den saken inte sveket mindre. Men det finns inget som hjälper någon inblandad att ha allt för starka moraliska tankar om skuld, hämnd, straff och om den otrogne då har tur, kanske få den förlåtelse av den drabbade, som i sig sedan är nästan omöjlig att leva upp till, eftersom även den bygger på en hyggligt fyrkantig moral.

    Jag är ense, vilket jag även skrivit.


    Jag har inte sett någon förklara varför man ska berätta en sådan sak. "Det är rätt sak att göra" påstås det, men de vet inte varför det skulle vara rätt. 

Svar på tråden Varit otrogen, vad bör jag göra