Varit otrogen, vad bör jag göra
Han räddar väl inte sitt eget skinn? Han räddar kanske förhållandet och allt som hänger med.
Han får inget ogjort. Han har förhoppningsvis lärt sig läxan. Vad blir då bättre av att röra runt i såret?
Varför är sanningen så viktig? Vad är resonemanget bakom? Du repeterar bara klyschor utan att veta varför.
Lever man helt plötsligt "i en lögn" när allt annat lika? Om man inte ens vet om det?
Fast det är ju en omskrivning av det liv man byggt upp tillsammans eller vad religionen påbjuder. Skilsmässa är fortfarande big no, no i många länder. Sverige skiljer sig(pun intended) markant från största delarna i världen ur den aspekten. Här är värderingarna nästan de omvända.
I rådande klimat är ännu fler yttre omständigheter som gör att par stannar ihop. Att det råder bostadsbrist etc. Man kan inte bara ta sitt pick och pack och dra.
Är det ett argument för att man ska tala om att man gjort ett snedsprång man ångrar? Då är det ju garanti för att man sårar dem som blir så himla trasiga.
Så du kan inte förklara varför du hasplar ur dig saker? i så fall är ju inte råden eller uttalanden så väl underbyggda?
Kan dra huuuuur många exempel som helst på svin man har kommit på som hade gjort det så mycket enklare. De ska ju alltid påstå att det inte märks också. Det gör det.
Du verkar verkligen, verkligen ha otur med partners.
Känner du till teorin om hur man undermedvetet dras till vissa typer för att man vet sin roll, hur man ska bete sig. Även om man vet att det är skadligt. Hur vissa hamnat hos dem med beroendeproblem och är möjliggörar, eller hos typen som misshandlar psykiskt och/eller psykiskt. Gång efter gång.
Många beteendevetare menar att det handlar om den mest dominerande vuxna figuren under konformativa åren man undermedvetet letar efter.
Att ha haft riktiga förhållanden med huuur många som helst är ju ganska ovanligt i sig.
Med reservation att jag inte har läst hela tråden utan enbart svarar efter ts:
Om det var min make så hade jag velat att han berättade så att vi efter så lång tid iaf kan försöka lösa vad som är felande mellan oss. Med det inte sagt att jag direkt skulle vara jättesympatisk utan antagligen arg,ledsen och sviken- vilket är ens rätt när man blivit bedragen och det måste få finnas utrymme för det först men jag tänker i långa perspektivet...
Jag tänker att efter en lång tid tillsammans så bör man väl ge sin partner och sig själv den respekten att man försöker lösa problemen - resultatet kanske ändå blir en separation men då har man gett sig själv de bästa förutsättningarna och båda en chans att gå vidare.
Skulle det komma fram långt senare, via partner eller omvägar eller ske fler gånger så skulle det för min del vara mer eller mindre kört, både att rädda relationen eller att skiljas på goda vilkor. Tilliten skulle vara tvärdöd och sveket alldeles för stort.
Har blivit bedragen i tidigare relationer så baserade mitt svar på hur jag kände för de två olika situationerna. Förstår givetvis att ni är andra individer men detta är min input iaf.
Allt gott!
Om man nu tänker att någon är otrogen för att något är fel:
Så kan man väl lösa det utan att dra in en engångsotrohet? Då flyttar man väl fokus?
Problematiken fanns ju redan där och förändras inte. Inte heller de inblandades vilja att jobba på det av ett avslöjande. Möjligtvis den otrognes inställning om denne insett att gräset inte var grönare på andra sidan.
Ok. Hur har du levt i en lögn tänker du?
Allt som hänt har hänt. Allt i er relation är likadant med eller utan ett misstag.
Du påstår ju själv att du inte skulle kunna hantera sanningen. Det vet antagligen en partner. Så, varför skulle denne då ta upp det och förstöra något han byggt upp och vill behålla?
Faktum är att det kanske är ett av problemen i förhållandet?
Ah. Du svarade på ett teoretiskt resonemang med en massa "om".
Fast skribenten skrev tidigare att hon blivit bedragen.
Jag tänker att trådens frågeställning är om man ska berätta om ett snedsprång man ångrar. Då finns inte förutsättningen att det kommer fram oavsett. Då blir det en helt annan diskussion.