Orosanmälan från skolan

Klart det går. Det finns sånt som heter ultimatum. Ta ditt föräldraansvar!! Kan garantera att även du hamnar under soc lupp med den där inställningen! Du har en skyldighet mot dina barn att skydda dem från pappan, och den biten uppfyller du inte! Du kan påstå att du är deras trygghet - de har ingen trygghet!! Inte så länge de bor med honom.Ja han kan ju försöka! Men nu är det så att med den här orosanmälan och den utredning som lär följa på den så kommer han få svårare att kräva vad som helst. För det första kan du hävda att barnen ska bo hos dig mest, han kan inte tvinga barnen att bo hos sig om de inte vill för att de är rädda för honom, eller om tingsrätten anser det olämpligt. Hur gamla är de förresten? Gemensam vårdnad lär ni fortsätta ha men det spelar ingen roll, och umgängesrätten är rätten att träffas (barnens rätt, inte pappans!) och det måste man inte ha övernattningar för att åstadkomma heller.

Ta ditt föräldraansvar! Det har gått tillräckligt långt för att skolan ska reagera, eftersom dina barn ständigt behöver gå omkring och vara oroliga för hans reaktioner. De är utsatta för psykisk misshandel i sitt eget hem, och det hjälper inte att du pratar med honom. Då måste du ta nästa steg och det är att diskutera skilsmässa med honom. Ultimatum. För barnens skull.

Just nu låter du som en medberoende och försvarar honom. Det handlar om dina barn ffs! Jämför med de kvinnor som blir misshandlade t ex: "Jaa men han är ju så fin! När han inte slår mig gul och blå....", exakt samma försvar kommer du med nu, fast för deras del. "Jaa men han har många positiva sidor också." BS. Om de dåliga stunderna går ut på ilska, rädsla och mörker som kan komma precis när som helst så är det tillräckliga skäl att gå.

Var är din kämpaglöd för dina barn? Ska de behöva växa upp på det här sättet? Är inte dina barn värda mer?

Och vad gör han när han blir arg? 

Newsflash: vuxna kan bli arga. Även på sina barn. Händer i varje familj men syns nästan aldrig utåt

Vi har alltså en skola med personal som anmäler vuxna som blir arga. 

Klart han ska interagera med skolan så lite som möjligt i framtiden. Finns ingen anledning att föda dem med mer möjligheter att anmäla.

Soc kommer att ta nåt möte och sedan lägga ned. Personalen på skolan får känna att de varit duktiga. Pappan distanserar sig från skolan och dess personal.

Grattis, liksom.

Om barnen är så oroliga över pappans ilska och aggression att de pratat om den på skolan så är det ganska illa. Barn vet skillnaden mellan en förälder som fräser ifrån över nåt eller som blir orimligt arg på ett skrämmande sätt. 

Vi har alltså en skola som tagit ansvar för barnens välbefinnande genom att anmäla ett föräldraskap som inte fungerar. 

Pappan ska interagera med barnen så lite som möjligt tills han lär sig att kontrollera sitt humör och inte tar ut sina aggressioner på sina barn. 

Det är tyvärr mycket möjligt att soc lägger ner, de har oerhört mycket på sina bord och hjälpen de erbjuder är tyvärr frivillig i såna här fall. Men mamman kan i alla fall få lite stöttning i att ställa krav på att pappan ändrar sitt beteende. Eller att hon får boendet ifall de väljer att gå isär. 

Ilska är inte nödvändigtvis fel. Ilska som skrämmer är fel. 
Om man t ex inte vågar gå hem pga rädsla för pappas reaktion har barnet ett problem och det är skolans skyldighet att lyfta det. 

Och det är då man får vara tacksam att det finns lärare som slår larm och socialhandläggare som (förhoppningsvis) utreder. Kanske de kan tala nåt vett i ts också om hur fel situationen är så hon slutar försvara den psykiska misshandeln.

Att bli arg är en sak. Att bli så arg att barnen blir så skrämda att de berättar det på skolan är en annan.
Men du har nog dessvärre rätt i att det kan bli nedlagt hos soc.
Men det hade ju varit bra om både TS och pappan hade fått hjälp att hantera problemet.

Vi blev nyss anmälda pga oro att pappan sexuellt skulle förgripa sig på våra barn.
Han är oskyldig och det handlade om ett missförstånd, men under utredningen fick han inte vara själv med barnen alls. Jag, som deras skyddsperson skulle hela tiden vara i närheten. Han fick inte ens lämna eller hämta i skolan.
Hade jag inte klarat den biten hade soc möjlighet att flytta barnen till annat boende under tiden utredningen pågick.

Något sådant kan bli aktuellt för er också TS; att pappan inte får vara själv med dem.

Hur gick det på mötet med soc idag? Gick pappan dit?

Håller med