Är detta normalt?

Tack, ja jag vet ju att han tidigt bestämde sig för att han inte ville ha barn. Ett helt okej val tycker jag, inga synpunkter på det alls.

Men det där lät bara så himla olustigt, vara så hatisk. 

Jag sitter med Facit i hand gällande den mannen idag. Detta var första/andra stora rödflaggen.

kom bara att tänka på det, den svarta blicken över min fråga. Jag började fnissa först för jag trodde han skojade men icke.

Det är en mycket sjuk och störd person och fortsättningen blev extremt tung med enormt med psykisk misshandel. Men jag är hjärntvättad som tusan, och behöver bekräftelse på att han är sjuk. riktigt sjuk

Jag hade inte tänkt skriva allt. Därav att jag skrev förra helgen. var inte alls säker på att folk skulle tycka det var nåt att reagera på. 

Detta var i våras? fram tills nu. Så det har hänt mycket.

Man kan ju tycka det? men i hans värld är allt alltid alla andras fel

Anonym(a)

1) Jag hade ett problem jag mådde dåligt över. Han dök in som min ?räddare?. Extremt tät kontakt,24/7? enormt bekräftelse sk Lovebombning. En sån kontakt skapar ett beroende, man tror till sist inte man kan leva utan den personen 

2 Intalade mig saker om andra män, de var dåliga och ville mig illa. Jämfört med han själv då

3) Spenderade enormt mycket tid och pengar på mig. Normalt i en kärleksrelation. Han intalade mig att vi var själsfränder. För mig som är en udda fågel så hade jag ju verkligen hittat min soulmate.

4) Extremt spänd och nervös, svettig och skakig när vi sågs. Funderade mycket över det

5) intresset avtog, skylldes på hans mentala stress. Helt plötsligt kunde vi inte ses på länge. Då var vi i prat om flytt och framtid. saker han älskat med mig var nu fel? jag var oduglig.

6) Han gör slut diffust men vi ska fortsätta ses, frågan om att bara vara KK kom. Jag tackade nej. Han straffade genom att ghosta mig. Vid det laget var han på Tinder igen och låg med andra men såg till att jag fanns på kroken. skyllde på ångest och stress, mitt fel 

7) Skulle ses, ghostade 3 veckor. Skylldes på ångest och även det var mitt fel. Då var jag sånt underläge att jag inte trodde mig överleva utan honom. Så brutalt hjärntvättad. Han sket i mig, träffade ytterligate en annan tjej. Skyllde på stress och dåligt mående. Jag var totalt sönder vilket kan visste.

8) Började med lite kontakt, när jag ville prata om det som varit skylldes allt på mig. Jag hade fäst mig för mycket, han hade inte haft tid för jag var så omättlig i min kommunikation därför var han tvungen att ghosta.

9) Mer prat igen, dyker upp igen. Denna gången enbart självsäker, inget av det nervösa svettiga. Säger att han saknat mig så, vi ska ses igen.

10) Jag började komma på vad han gjort medan han hade mig sittandes och väntades. hintade om det, då blockade han mig. För jag ville han skulle vara ärlig. 

Hur fick jag veta allt? Jo via en kompis där han skröt om hur lättlurad jag var, att jag bara var ett ligg han manipulera. Att han manipulerar så i början?Han visste att bara försvinna utan kontakt eller orsak är det som tar hårdast på mig. Det gav han mig och jag rasade helt. Hade han gjort slut som en normal människa hade det varit en annan sak-normalt. 

Ingenting denna person säher går liksom ihop, han är vanelögnare deluxe. Har verkligen ansträngt halvt ihjäl mig för att förstå? men det går inte. Ingenting går ihop. Förmodligen är jag inte den enda. Personen ifråga har erkänt idag att han misstänker att han har mindre trevliga personlighetsstörningar. 

Varför dumpade inte jag kan man undra? Jobbet gör man i en normal relation. Men vid det laget var jag galet hjärntvättad av honom. Tog åt mig av allt han sa, försökte vara bättre, försökte duga, vara till lags. 

 

Tack
Ja, han misstänker ju det själv. Han har ingen empati, vaneljuger och är inte speciellt socialt kompetent mer än det han studerat sig till. Men han kan inte känna det. Ja, han visste från början mina sårbarheter, månade enormt om dessa länge. Sen gav han mig det när jag blev jobbig för jag ville att han skulle prioritera mig nån gång under 2,5 månad. 

Jag är fri från honom, han blev förbannad på mig och blockade mig. För jag ifrågasatte så han tryckte till där det kändes som mest och försvann.

Psykiskt fri är jag inte, går i traumabehandling. säkert svårt att förstå. Men när han försvann satt jag apatisk en månad, trodde på riktigt att jag skulle dö.
Han visste att jag reagerade så, han ljög ihop saker så jag skulle vänta, gjorde lite slut med ett litet hopp efter . Så behöll han mig?på hyllan. Idag är det bättre men inte helt bra. 

Tack, i detta fallet var det en enormt slipad person. Du vet om man pratar med nån över nätet så kommer det alltid förr eller senare ?vad har du på dig/träffas/ligga? mm. Inte han, han var liksom bara snäll, smart och intellektuell. Mycket påläst i saker som jag själv är intresserad av? fast mycket gjorde han sig nog så. Han tog det väldigt lugnt och var förmodligen enormt uträknande 

Tack, nej som sagt inget går ihop någonstans. Sååå mycket lögner över saker han inte ens vinner nåt på att ljuga om.

Läser och lyssnar så mycket jag kan och går i terapi. Ändå finns den lilla spillran där att det är synd om honom. Att han kanske är den fina killen jag fick ha så länge innan han blev fruktansvärd mot mig. Att det är mitt fel osv? sån extrem kommunikation, så mycket pengar och tid till vad? Att lägga en block på veckan efter man legat med personen och påstått sig saknat henne sååå mycket (under de månader man bara ghostade och sker i henne).

De två sista du tar upp är det personen misstänker sig ha också. Och med sorg, det måste vara en så otroligt ensam människa. samtidigt är det ju inte så konstigt heller

som sagt jag har en terapeut. Som vägleder mig i hur jag skall tänka och när jag är redo för nästa steg. Men visst har du en poäng, men traumabanden är ännu väldigt starka. 

Kan bara instämma

Öh, du kanske ska läsa tråden?
varför skulle jag vilja ha barn med honom?

anonym(u): Sådär sa jag också innan jag fastnade i det. Innan kunde jag faktiskt inte alls förstå det för att folk inte lämnade.